Min värld är inte som din värld

Idag bestämde jag mig för att aktivera mig.

 

Stoppade på mig kniv, sax, småpåsar och gick upp i min skog.

Min skog består av blandskog med två små bergknallar och en drös med bronsåldersgravar. Dit brukar jag gå när jag behöver komma i kontakt med mina Gudomar. 

Idag behövde jag inte komma i kontakt med dem. De kom till mig. Det var enkelt och trivsamt. 

Jag har bestämt mig för att det är hög tid att ta tag i den viktiga magiska delen av mig. den har legat latent för länge.

Ask, både blad och bark. Ek, samma där (jag fick flytta på en liten liten snigel). Johannesört och en bit enbark.

På vägen till Älggräset, som växer en bit därifrån, klippte jag en påse full med Rölleka. Det  är bra mot hosta, har jag lärt mig.

Det visar sig att jag inte har riktig koll på vilka växter som blommar när ännu. Det är tur att jag är ung fortfarande. 

Älggräset är fortfarande grönt här. Jag har gott om tid på mig. 

På vägen hem passerade jag min mor. Hennes syster hade kommit till byn och hade med sig en burk honung från min kusins biodling. Det är riktigt bra honung.

När jag landat fick det bli en kopp av min egna téblandning av Johannesört, rosmarin, mynta och lavendel. Sen somnade jag i en mysig gubblur i nån timma. Det var välbehövligt. 

 

Jag behöver införskaffa en bra mortel, har jag kommit fram till. Och ett bra sätt att torka mina gåvor på.

 

Framtiden är ljus.

/Örtgubben

Det är människor som rycks ifrån oss på ett eller annat sätt. Maskiner som inte gör som vi säger åt dem. Väder som absolut skiter fullständigt i våra planer. Politiker som precis som vädret endast existerar för att göra vår verklighet till ett miserabelt hav av skit och elände. Ja, listan kan göras oändlig.

Idag ska jag dock gnälla på min värkande lekamen.

Jag lyckades inte ta mig runt 5 kilometer. Det gör ont. Fysiskt och psykiskt. Insidan av mitt vänstra smalben gör sjukt ont. 

Jag vet inte om det är löpningen i sig som orsakar det eller om det är mina nya skor som bråkar med mig. Någonting är det och det är fruktansvärt irriterande. Det måste gå över snart. Annars kapar jag fan benet precis ovanför knät.

Skulle kunna prova att smeta på liniment eller liknande men det ska ju fungera ändå.

Pisskropp.

Hoppas gudarna hjälper mig igenom detta träck.

Oden, Tor, Tyr och Loke.

Jag ber er ge mig visdom, styrka, envishet och ren och skär galenskap.

Vid Asgård.

Det är nu man borde gå och lägga sig.

Istället är det kvällsté och undermålig tv-underhållning.

 

Jag köpte skor i torsdags. Fina skor. Snabba skor. 

De hjälpte mig springa 5 Km på under 30 minuter.

Visserligen så gjorde det helt sjukt ont i benhinnorna, men det har jag förstått är fullständigt normalt (om än oerhört plågsamt) efter att man "sprungit" en mil.

Just det. EN MIL!

Jag tog mig skumpandes en hel mil på ca en timme i onsdags. Det gjorde mig faktiskt väldigt stolt över mig själv.

Att jag klarar av det rent muskelmässigt har jag aldrig tvivlat på. Däremot har jag haft mina tvivel när det gäller mitt flås. Eller ja. Avsaknaden därav.

Jag tvingade mig runt en sväng på 7,3 km och insåg att jag klarade av det utan att dö så då fick det bli ett rejält kliv uppåt på distanstrappan.

Nu har jag satt som mål att ta den där milen under en timme. Det borde inte utgöra något större problem.

Igår morse blev det de tidigare nämnda 5000 metrarna med nyinköpta och för mitt löpsteg anpassade nikemackorna. Speciella löpstrumpor har jag köpt också. Det ska man ha tydligen.

Idag frångick jag dessutom nästan all rim och reson när jag satt och övervägde att skaffa löpbrallor av lång modell. Jag gjorde inte det dock. Än finns det spärrar kvar. Tyvärr släpper nog de också snart.

Mutationen kommer vara total.

Jag kommer bli ett strömlinjeformat löplejon med vätskebälte.

 

Må Oden stå mig bi och Tor ge mig styrka.

Hyggligt jävla släptrött, men samtidigt ofrånkomligt sugen på att hitta en bra mil.

Den senaste milen var ju inte riktigt det. Det fattades liksom en kvart. 

Jag tror att jag kan vara en på spåren men det återstår att ta reda på.

Det finns ju ett lätt sätt att göra det på men jag tycker det känns lite punschigt att scouta bra löpsteg från Volvon. Bekvämt, men punschigt.

I morgon ska jag faktiskt ta mig till ett löplabb och kolla upp ett par sjyssta mackor. Måste ju ha proffshjälp om jag nu ska tjockskubba en mil i september. 

Det ska jag.

Ett mål uppsatt.

Sigtuna stadslopp.

1 mil i den byn. Det är som att springa upp och ner för en stege i en timma ungefär.

Nej. 

Jag tar och kör runt bilen till parkeringen till att börja med. Låta middagen sjunka lite till.

Jag ber att få återkomma med resultat.

Stay strong!

Nu faller bomberna.

Nu brinner barnen i hekatomberna.

Han skrev fel.

Det skulle ha varit katakomberna.

När man upplyste honom om misstaget svarade han med ett nonchalant, "Äsch! Man fattar vad jag menar".

Jag undrar ibland hur hans musik och texter skulle ha utvecklat sig om han hade orkat med oss en längre tid än den som gavs.

Det får vi aldrig svar på.

Precis som så mycket annat oförklarligt skit som individer tycker att de har rätt till.

Jag kan för mitt liv inte begripa vad som får en människa att tycka och tro den står över någon annan.

Hoppet är det sista som överger säger man.

Snart är det dags att fly till skogarna.

...

I helgen har Enya idrottat.

Kastat boll, stött kula, hoppat långt och sprungit ännu längre.

Jätteduktig har hon varit.

 

Jag har ätit lösgodis och druckit öl.

Visserligen bara 2 öl men, ca 85472 Kg godis. Känns det som.

 

Som straff så drog jag ut på en löprunda. Eller egentligen var det inget straff. Det var mera ett ursäktslöst beteende skulle jag vilja påstå. Kan kidsen springa och hoppa så kan ju jag också göra det. 

Så det gjorde jag.

Längre än vad jag hittills tidigare har sprungit.

Det känns i knäna. Det kändes i knäna redan när jag fick idén, men det gick.

Ganska bra till och med.

Nu är jag tvärslut och ser framemot att gå och sova i tvättstugan i fyra timmar. Jag måste bara komma ihåg att ställa larmet så jag inte missar någon maskin.

 

Hockey är det väl ikväll också som man måste titta på.

Just nu slåss dom om vem som är sämst av de bästa.

Kan dom ju roa sig med. Jag plockar ihop tvätt istället. Trodde jag. Det har redan härskarinnan gjort.

Då får jag väl ta mitt dåliga samvete och gå och tvätta istället.

Även fastän jag har varit duktig.

 

 

Vilken jävla pärs.

 

Gymmat rygg biceps idag. Det var kul...

Känns mest som underarmarna fick jobba. Det är bra. Då kan jag bli castad som Karl Alfred och bli miljonär på mitt spenatimperium. Eller iofs.

Han knarkade ju ganska duktigt den där Karl.

En gyllene regel om man ska bli rik på droghandel är ju "Don´t get high on your own supply" liksom.

 

Dock var det inte K-A grejen som gjorde att jag utdelade fiktiva vuxenpoäng till mig själv. Nej.

Jag handlade lite med värdepapper förra året. Som en kul grej.

Inte alls lika kul när det kommer till att deklarera skiten så här ett år senare.

Nu har jag ju faktiskt klarat av det hela och belönat mig själv med en ruta choklad. En 150 grams ruta.

 

Just det. Jag fick typ sparken också.

Allt igenom en bra dag.

 

Typ sparken alltså. Inte på riktigt, men nästan på riktigt.

Bemanningsbranschen är komplicerad.

Jag vill inte vara kvar längre. I branschen alltså.

Inget värre än så.

Tjeeenare tjetjenien...

 

Jag trodde traktorn skulle rasa. Det gjorde den inte. Hela vägen till Tumba och tillbaka till Mordor utan anmärkning. Han ville bara ha lite olja i styrservobaljan tror jag. Det  känns inte lika pundigt när jag svänger höger i promenadhastighet längre i alla fall.

Jag körde mot rött också. Fast inte med flit så då slipper man straff. Speciellt om ingen lagman var i närheten och såg det ohyggliga brottet.

 

Idag har jag varit på mitt första blot.

Det var intressant, spännande och lite nervöst. Ja, häftigt också förstås.

Lite nervigt mest för att jag aldrig tidigare har varit med om en liknande ceremoni förut. Jag visste inte vad som förväntades av mig eller vad som skulle hända över huvud taget men, när vi hade offrat jungfrun och ätit av spädbarnen så släppte spänningarna inom gruppen.

 

Vi skålade i bla. flädersaft och grillade korv.

Inga svampar, ingen bärsärk och ingen sexuell skandal.

En alltigenom trevlig dag i solen på en ganska häftig plats med trevliga och varma människor.

 

Sen skulle jag köra hem genom Stockholms söndagstrafik...  Det gick bra.

 

En Söndag med strilande solsken som lättade upp humöret lite. 

 

Just det. De kalla fötterna fick jag för att det var kallt och mjukt i backen där jag stod stilla ganska länge.

Med blodcirkulation som en betongsugga blir det lätt att lemmarna svalnar av i rasande fart.

 

God vår till er önskar jag.

Jag har för avsikt att göra mig unik i blogguniversum. Den här bloggen ska från och med nu handla om mina personliga intryck av min träning.

Den ska fyllas med svettiga tips om vilka frösorter som bäst antioxiderar din spenatsmoothie. Hur det kommer sig att neonfärgade träningskläder faktiskt gör dig till en bättre och mer framgångsrik människa. Att 5:2 dieten i kombination med no carb kanske gör att du dör jävligt fort men oerhört snygg.

 

Jag har haft ett första möte med en personlig tränare. Han var ganska personlig.

Det gjordes squats per minut, benlyft och roddes en kilometer i hög sjö. Typ 30 m/sek. (sekundmeter = Jävligt höga vågor)

Nu har vi nog börjat dejta tror jag.

Framtiden ser plågsam men ljus ut. Hjälpen behövs garanterat.

 

Jag har börjat tokglo på en serie. "The Blacklist."

Se den om ni inte redan har gjort det.

 

Nu ska jag dricka té och kanske sova. eller fastna vid Netflix igen.

 

So long and thanks for all the fish.

Nu börjar "Det okända" på tv.

Jennie är inte hemma. Det är någon föreläsning/show med Sanna Bråding som lockade.

Jag brukar inte titta på det här programmet när jag är "själv" hemma.

 

Båda barnen dunar.

Leo la en giganorm spya precis innan han somnade. Den killen är min superhjälte.

Förmodligen var kräkeriet relaterat till hans penicillinkur. Världens äckligaste kombinerad med klantarsle till pappa resulterar i tömmning av maginnehåll. 

Han somnade direkt när vi hade hällt ut kräket i golvporslinet och putsat upp hinken.

Enya och jag läste ut våra sagor från Midgård. Det avslutades som bekant med RAGNARÖK. Efter det blev det lite korta beskrivningar av Mylingar, gastar och nattramnen från en bok om nordiska väsen.

"Kan du läsa något riktigt läskigt?"

Hon kommer nog bli en skräckfantast tror jag.

 

Idag har jag smakat ungarnas havredryck. Några år sent påkommet kan man ju tycka men jag har en regel att inte testa äckliga grejer om jag själv inte valt det. Nu valde jag det.

Jag har endast vaga minnen av att jag druckit solhavre någon gång på hemkunskapen i i mitten av 90-talet. Det vill jag minnas var en horribel upplevelse.

Oatlys havredryck är faktiskt helt ok.

Återigen lite obetald reklam. Jag kan faktisk varmt rekommendera den till alla med allergier, intoleranser eller bara lite äventyrslusta. Dessutom fungerar havredrycken och den lite tjockare varianten ypperligt i matlagning och bak. 

 

Det här blev ju inte så jävla roligt men man ska inte ha det så hela tiden.

Nästa inlägg kommer bli ett hysteriskt asgarv rakt igenom...

I dag är det Tisdag. Har jag hört.

 

Efter mitt andra pass denna vecka (pass på lyftatungasakersektens HQ) förundras jag återigen över hur oerhört klen min kropp är.

När det sista jag gör, "bicepscurls med stång, stående", får mina ben att skaka när jag går ner för trappan så är jag helt säker på att detta kommer att ta tid.

FYI så lämnade jag stången på övervåningen så det var inte pga. total idioti.

 

Inget mer än så.

 

Jo förressten.

 

Efter träning så ska man trycka i sig en påse baconchips. Har jag hört.

 

 

Inte vilken Vabdag som helst. Vabdag 2 faktiskt den här veckan.

 

Lejonkungen bestämde sig för att skjuta en trumhinna så vi blir hemma och lajjar med Kåvepenin den här veckan.

 

Han hade förmodligen kunnat gå på förskolan utan större problem men eftersom kuren säger tre ggr. dagligen så sabbar det tidsschemat kapitalt. Men, det är inte därför jag är här.

 

Jag skulle skriva om något helt annat.

 

Det har införskaffats ett nytt medlemsskap i en lyftatungasakersekt.

Eftersom jag inte kan nyttja gymet på arbetsplatsen de dagar jag inte är på jobbet och som nu, är hemma med minime så är det helt omöjligt att få in en träningsrutin. Därav plastkort på rikets dyraste lyftasakerställe.

 

Jag kom undan relativt billigt ändå tycker jag. De verkar ha styckat upp sina olika medlemskapsformer ganska bra. Det är trevligt för en sån som mig som inte tänkte stånga in mig i ett rum med 24 andra människor och låtsascykla planlöst mot en mål bestående av svett och kramp. Eller, hetslyfta, kasta, svinga med traktorrep och flippa lastbilsdäck i rasande fart.

Nej min träning kommer nog, de första veckorna iaf, gå ut mest på att fatta alla jävla apparater som finns. 

Igår lyckades jag hitta de jag behöver för mitt bröst och tricepspass iaf.

Ikväll blir det ett nytt äventyr när det är dags för rygg och biceps. Som tur är så har jag nästan luskat ut vilka maskiner jag ska använda mig av för detta.

 

Det som jag tycker är jobbigt med sånt här är att jag sitter fast i någon form av kroppsskäms sedan skolgången och inte alls trivs i samlingslokaler med sportiga människor. Jag föreställer mig att alla som är där har en agenda som går ut på att kasta hantlar på oss som inte riktigt vet vad vi håller på med.

Däremot är jag ganska tacksam över att alla faktiskt är oerhört proffesionella och vuxna och det endast är mitt psyke som sitter fast i sin lilla skolgångsmisär.

 

Jag vill här tillägga att jag inte blev mer mobbad än någon annan i min omgivning och på så sätt inte är mer speciell än Kålle och Ada.

Kroppsskämmet har jag lyckats skapa till stor del alldeles själv och inte gjort något åt pga. andra intressen.

Idrott och hälsa har legat jävligt lång bort på någon helt annan lista.

Coola katter röker Röda Prince och dricker bärs istället. Det vet ju alla.

 

Hur som helst.

Nu ska jag förbinda mig med en verklighet jag lever i och ansluta mig till de svettiga tightsens skara (Jag har inte tights) fyra dagar i veckan.

Jag har ett schema som jag ska ta hjälp av en träningskunnig människa att fixa till lite sen bär det av mot en lite starkare kropp som förhoppningsvis dör i takt med själen och inte före den.

 

Jag tackar gudarna för att det är öppet sent på kvälllarna så jag kan träna när det nästan är folktomt.

 

Ränderna går aldrig ur men man kan ju bleka dem en aning. 

Droger Pontare blir bättre med min stigande ålderssiffra.

Björkman blir mer självironisk.

Framträdanden blinkar i fler färger och variationen på musik ökar.

Hur fan kan det komma sig att programledarna för deltävlingarna bara blir sämre?

 

Tur att JAG har handlat godis. Det är ingen risk att det  tar slut menar jag. Nog för att vi har haft en släng av magsjuka här hemma men om någon annan än Leo kaskadspyr i afton så beror det på gelatinöverdos.

 

För övrigt så har jag inte lyssnat speciellt mycket på Pontare. Inte alls faktiskt. Vindarna viskar är dock ett epos av rang i mina öron. Dessutom med den klassiska "halva höjningen".

 

Mina Ferraris knastrar i klarlacken. Jag undrar om jag ska ta ett snack med Enzo. 

Det börjar bli dags att fixa fram den där tidsmaskinen snart. 1988 är ju inte ens långt bort. Borde funka med en Vespa och några lysraketer.

 

Korsriddarna som precis klev av scenen var ju ganska bra. Väldigt tydligt att OlasalO är den drivande kraften bakom "spektaklet" (född 1980, jag får säga så utan att PK-maffian våldtar varandra med haranger).

Nu står ju lilla FisLisa Ajax och säger F-ordet många gånger i följd på bästa sändningstid så jag tror min BLOGGCHOCK kommer gå relativt safe förbi.

 

Det var inte meningen att det skulle bli så här. Jag skulle skriva om en gränslös kärleksaffär mellan Adolf Hitler och Josef Stalin. Om hur invasionen av Polen bara var ett rop på uppmärksamhet. Om hur den ståtliga mustaschen från första kriget kapades som resultat av en enorm avundsjuka från kamratens håll.

 

Det blir inte alltid som man tänkt sig. 

 

 

Total hybris.

Jag hade ju glömt bort att jag knackade in några neorunor i morse. Det dök upp som en förnimmelse nu när jag såg att det stod torsdag redan bland rubrikerna. Torsdag två gånger. Inte bara samma vecka, utan även samma dag. Så det kan bli.

 

Inatt tror jag att de flesta i familjen sov bättre än på länge. Jag sov nog inte asbra eftersom jag håller på att somna till och från jobbet men, det kändes bra just under natten.

 

Lunchade med en god vän och diskuterade sommarens golferiplaner. Målet är satt och det ska uppnås innan hösten gör det mindre möjligt att lira.

Jag har utökat baginnehållet med en ny klubba också. Nu ska jag bli vän med sanden. Dessutom jobba hårt med järnen. Bli bättre på de låga. Mer konsekvent.

Det kommer bli en bra säsong. FRAMÅT FRAMÅT!

 

När jag kom hem från jobbet så fick jag sova en stund i soffan medans Leo kollade på Mora Träsk. Det var skönt. 

Sen fick jag ett vuxenryck och startade en maskin tvätt. Kände mig asduktig. Tyvärr så tar det ju inte slut där. Man måste ju vika all jävla tvätt som redan hänger på torkställningen för att sen ställa sig och hänga upp all den kalla, blöta tvätten som har legat och mognat i maskinen.

 

Nu äter årets föräldrar upp allt godis som finns i huset och kollar på Leilas supermat.

Kontraster ist krieg.

 

God Kväll.

Jag tror däremot att det är något som fattas mig. Inte just här i förarsätet. Nej, här har jag det ganska smutt.

Mera på en näringsnivå.

Jag har varit vansinnigt trött de senaste tre dagarna. Nästan så jag somnar på vägen till jobbet och definitivt framför skärmen vid skrivbordet.

Kaffeintaget verkar vare sig från eller till.

Det kan ju vara ett bakslag på denna veckas förkylning som tar ut sin rätt förstås men vaffan. 

Nej. Nu blir det gerimax och redbull till frukost varje dag. 

Hej magkatarr!

Ha re bra!