Bland reker som man eter med 1500 individer i en härlig ålder mellan 0-100 och ett lekland i skumgummi och någon form av kryssningsvärd som närmast kan liknas vid grabbarna i SunTrip-gänget har jag och familjen spenderat våran dag.
Utmattningen är total.
På mina tidigare resor med Viking och Silja har det varit barnfritt och relativt vuxet.(inte beteendet men åldern) Jag har alltid blivit onödigt berusad och alltid lyckats hålla mig ur trubbel. (Jag springer snabbt när det gäller)
Idag har det varit en helt ny upplevelse på min ära. Skrikande barn som beter sig som många av Ulleråkers patienter och rullatorer och käppar i sådana antal att jag vid fler än ett tillfälle kände att jag nog var på PRO:s årliga bingoträff.
Jag har i alla fall haft en trevlig dag med min familj och fick en sillfrukost av rang.
Om ändå man vore ekonomiskt oberoende. Slippa känna den här totala stressen och ångesten så fort man inte befinner sig på arbetsplatsen.
Jag är hela tiden stressad över att jag snart ska vara tillbaka. En vecka har gått av mina tre veckor semesterledighet. Jag skulle nog ha struntat i det här och arbetat istället.
Dessutom så står det på mina lönespecifikationer att jag bara har 7 dagar betald semester så i morgon måste jag väl börja igen om allt ska klaffa rent logiskt. Eller så tänder jag bara eld på kontoret och säger att jag minsann hade 40 års betald semester och kräver att dom ska bevisa motsatsen. Förmodligen så har dom väl någon form av enhetsbackup på någon serverpark i ett bergrum i lycksele. Då måste jag samla mina totala datorkunskaper och försöka hacka mig in i centralsystemet och ... Nä just det. Jag behärskar inte mycket mer än google och inte ens det är jag särskilt bevandrad i.
Sitter här som en annan dåre och snaskar på Finsk lakrits som jag har betalat hutlöst pris för i världens kanske dyraste ICA-butik. Samtidigt ylar sverigest mest androgyna människa,efter Christer Lindarw förstås, ur sig en härlig schlagerdänga från sollidenscenen och i en tyst och mörk del av vardagsrummet indikerar en display att det piratkopieras en av världens första dödsmetallgruppers första skivor från CD till ett Maxell UR 90. Livet känns på något sätt väldigt underligt och bra.
Nu ska jag bara sätta på en kanna te så borde ju den här kvällen vara fulländad. Om inte min lakrits tar slut...
Det är nära nu. Bara 12 små bitar kvar.
Jag känner mig lite som en kannibalistisk Jesus hade känt sig vid en väldigt märklig "sista måltid".
Nu är det bara elva lärjungar kvar. Men ska jag hålla på och räkna ner för varje bit jag äter blir ju det här fullständigt astråkigt så det tänker jag inte göra.