Inte vilken Vabdag som helst. Vabdag 2 faktiskt den här veckan.
Lejonkungen bestämde sig för att skjuta en trumhinna så vi blir hemma och lajjar med Kåvepenin den här veckan.
Han hade förmodligen kunnat gå på förskolan utan större problem men eftersom kuren säger tre ggr. dagligen så sabbar det tidsschemat kapitalt. Men, det är inte därför jag är här.
Jag skulle skriva om något helt annat.
Det har införskaffats ett nytt medlemsskap i en lyftatungasakersekt.
Eftersom jag inte kan nyttja gymet på arbetsplatsen de dagar jag inte är på jobbet och som nu, är hemma med minime så är det helt omöjligt att få in en träningsrutin. Därav plastkort på rikets dyraste lyftasakerställe.
Jag kom undan relativt billigt ändå tycker jag. De verkar ha styckat upp sina olika medlemskapsformer ganska bra. Det är trevligt för en sån som mig som inte tänkte stånga in mig i ett rum med 24 andra människor och låtsascykla planlöst mot en mål bestående av svett och kramp. Eller, hetslyfta, kasta, svinga med traktorrep och flippa lastbilsdäck i rasande fart.
Nej min träning kommer nog, de första veckorna iaf, gå ut mest på att fatta alla jävla apparater som finns.
Igår lyckades jag hitta de jag behöver för mitt bröst och tricepspass iaf.
Ikväll blir det ett nytt äventyr när det är dags för rygg och biceps. Som tur är så har jag nästan luskat ut vilka maskiner jag ska använda mig av för detta.
Det som jag tycker är jobbigt med sånt här är att jag sitter fast i någon form av kroppsskäms sedan skolgången och inte alls trivs i samlingslokaler med sportiga människor. Jag föreställer mig att alla som är där har en agenda som går ut på att kasta hantlar på oss som inte riktigt vet vad vi håller på med.
Däremot är jag ganska tacksam över att alla faktiskt är oerhört proffesionella och vuxna och det endast är mitt psyke som sitter fast i sin lilla skolgångsmisär.
Jag vill här tillägga att jag inte blev mer mobbad än någon annan i min omgivning och på så sätt inte är mer speciell än Kålle och Ada.
Kroppsskämmet har jag lyckats skapa till stor del alldeles själv och inte gjort något åt pga. andra intressen.
Idrott och hälsa har legat jävligt lång bort på någon helt annan lista.
Coola katter röker Röda Prince och dricker bärs istället. Det vet ju alla.
Hur som helst.
Nu ska jag förbinda mig med en verklighet jag lever i och ansluta mig till de svettiga tightsens skara (Jag har inte tights) fyra dagar i veckan.
Jag har ett schema som jag ska ta hjälp av en träningskunnig människa att fixa till lite sen bär det av mot en lite starkare kropp som förhoppningsvis dör i takt med själen och inte före den.
Jag tackar gudarna för att det är öppet sent på kvälllarna så jag kan träna när det nästan är folktomt.
Ränderna går aldrig ur men man kan ju bleka dem en aning.