Jag tänkte skriva några rader om de familjeorättvisorna som speglar det moderna folkhemmet och om valfångsterna utanför Grönlands ostkust men jag insåg snabbt att jag skiter lite i vilket just nu.
Jag har ont i huvudet. Är det då synd om mig?
Jag känner av en annalkande feber, det kliar lite i svalget och ögonen är röda och svider. Är det då synd om mig?
Jag arbetar något ofantligt mycket just nu. Säkert så mycket så det nya arbetarpartiet snart säger -STOPP! Är det då synd om mig?
Jag får en usel lön pga ja. Inte fan vet jag. Många läkarbesök har det ju faktiskt varit. Skulle ju kunna vara en bidragande faktor.
Så varför är det då inte ens lite synd om mig? (Jag vet. Jag kommer besvara mina egna frågor. Asdrygt liksom.)
När man som jag arbetar med att skicka iväg paket till diverse företag och individer händer det emellanåt att det dyker upp ett roligt namn eller en adress som man drar på smilbanden åt.
Lite som våran granne, Stanley Sötsuur. Det är ju faktiskt ett asroligt namn.
Jag har även skickat saker till en Henrik Drake af Hagelsrum. Minst lika roligt.
Idag tror jag att det toppades.
En Jonathan Hess som arbetar på AGA Gas...
Hess. Gas. ??
Jag ber om ursäkt till överkänsliga pk-dårar men jag tycker detta är ett fantastiskt sammanträffande som dessutom är hysteriskt roligt.
Nu över till något som inte ens är hälften så roligt. Hockey!
Av någon anledning så tittas det med ett riktigt slött öga på en Djurgårdsmatch i CHL.
Aporna verkar piska skiten ur något utrikiskt lag. Det svider lite i skinnet så nu pratar vi inte mer om det.
Det blir nog inte speciellt mycket sportskriverier i det här monologiska forumet. Det finns en sport som fascinerar mig och det är Aussie rules. Tyvärr sänds inte det på någon form av tv-kanal som jag har tillgång till och sidorna som eventuellt skulle kunna tänka sig att strömma dusterna vill av någon neokapitalistisk anledning att jag ska lägga mina sura löneslantar på just deras halvpissiga snubbenpåläktarensomfilmarmedengammalvhskamerafilmsnutt. Det tänker jag inte.
Det laget jag hejar på har dessutom inte vunnit någon titel sedan 2008 (eller 09, jag kommer inte ihåg riktigt) så jag vet inte om det ens är lite värt det. GO CATS!
Bara därför visades det precis ett klipp från en Australiensisk hockeymatch...
Lägg av!
Nu är kvällstéet i magen och jag börjar överväga en sänggång inom en snar framtid.
Var på besök hos L:s farfar tidigare idag. Det gick naturligvis galant. Vi hann med två blöjbyten på under en minut ovanpå farfaderns fina silkesöverkast. Så som man ska göra.
Igår var vi på det lokala "köpcentret" (at!?). J kapade lockarna med några decimeter medans den oerhört dynamiska duon fönstershoppade H&M:s bebisavdelning i några sekunder tills L tyckte att den var bokstavligt (och väldigt ljudligt) skit.
Jag börjar bli jävligt bekväm i det skötrum som finns där.
Tanken var ju att minime skulle slagga hela tiden när mamman hans satt i salongen och blev omhändertagen. Det gav han blanka fan i!
Vi skulle gå in på Stadium och inventera våra senare inköp Tre par fick det bli.
Även Lindex fick ju en liten snabbvisit där vi träffade en hjältinna i trafikstockholm som undertecknad lajade med en del i unga år.
Nu ser jag att det är väldigt lätt att tro att jag är sponsrad av alla dessa butiker men det kan jag lova er kära läsare att så är inte fallet.
Ännu...
Jag måste väl hashtagga och snabelaa skiten ur dom först va?
Visst fan!! Paj i ugnen.
Återkommer.
Tvärlugnt. Den är inte ens bränd ännu.
I egenskap av småbarnsförälder så försöker jag vara våldsamt ekonomisk och hitta alla rabatter och erbjudanden och bidrag som finns.
Hittills har jag lyckats köpa lite secondhandvinyler på tradera för ganska billiga pengar.
Ett och annat klädesplagg till barnen blir det väl också men framförallt en rejäl vinterjacka till pappsen.
Jag ställer upp i årets farsa, alla kategorier alla år från och med nästa.
Jag har under de senaste 15 åren lyckats oerhört bra med konststycket att skaffa mig en relativt hårig lekamen. Den är hårig. Mer grekisk än kurdisk men ändå ganska jävla hårig. Vid 25 talade min dåvarande stylist om för mig att jag hade ett vitt hårstrå som växte ut ur fontanellen på mig. Det har nu blivit många fler. Jag stör mig inte på min annalkande silverräv, tvärtom. Det ser väldigt belevat och snyggt ut med silverstrimmorna i barret.Även näshårets vildvuxenhet har jag förlikat mig med men nu tror jag fan att det så kallade måttet är drogat. Kag blev idag tvungen att rycka ut ett långt VITT hårstrå ur min vänstra näsborre.Det är nära nu...
Jag fick bort nästan en halv pekfingernagel innan mamman kom och tog över.
Nu äter jag lösgodis och överväger att dra på mig hörlurarna och kolla på något intelligensbefriat på jutubb. Less på valet och J ska kolla på vakan.
Oavsett om det blir det högra eller det vänstra partiet som vinner så måste jag jobba i morgon. Mobilmarknaden skiter blanka fan i om det är en skallig medelklassyuppie från täby eller någon annan galning som får låtsasbestämma över rikets sociala inriktningar.
Jag hoppas innerligt att jag blir så äckligt rik så jag bestämmer över mina egna pengar men det gör väl inte ens kungen.
I dag är det valdag och därför ska vi prata om mina nojjor! Kul va?
Jag har som bekant blivit pappa på riktigt. Det är kul. I bland jävligt påfrestande för en kille som jag/mig. (välj det som är grammatiskt korrekt)
Nu har jag till exempel lyckats söva grabben utan kemikalier och våld och är jävligt nöjd med den prestationen. Dessvärre tror jag återigen att han slutat andas ungefär var 30:e sekund.
Jag är galet nära på att köra in ett finger i näsan på honom bara för att få en reaktion. Hans bröstkorg rör sig lika lite som en jättesengångare. Det är inte mycket det.
För några dagar sedan bad jag E kolla till så inte grabben hade dött här i soffan. Hon gjorde som vilken syster som helst hade gjort i det läget. Ett finger i kinden tills han gjorde väsen av sig.
-Närå han lever!
Jag ska konstruera någon form av cocktailpompom med fjäderben som jag kan ställa på magen hans när han sover så här djupt. Då borde man ju se minsta lilla rörelse. Grejen måste rent praktiskt vara känsligare än ett asplöv.
Jag ska nog fan försöka mig på att klippa hans naglar nu när han ligger här i bebiskoma.
Hans namn är Leo. Han är den coolaste killen i staden. Kanske till och med i landet.
Han kan charma vilken donna som helst hur enkelt som helst.
Leo har fistfights med bin och skallar sönder ditt nyckelben.
Han gillar inte att sova men om han måste så kan han dra stock en dag eller två.
Tiden som vi andra lever efter gäller inte Leo. Han är för tuff för att bry sig om var solen befinner sig.
Han är en enkel man (?). Äter bara flytande föda och förflyttar sig helst i en svart vagn för att inte dra till sig mer uppmärksamhet än nöden kräver.
"Är han en ninja?" Det är många som undrar men nej. Han är mer än så. Han kan leverera dödliga laddningar i stil med James Bond och är lika diskret som Olof Palmes livvakter.
Han kan snacka omkull den bästa auktionsutroparen som vore det en stavningstävling för lågstadieelever.
Ska vi inte prata om då jag är helt otroligt oinsatt i allt vad mellanösternpolitik har att erbjuda. Däremot så har jag ganska bra kontroll på bajsblöjor och är inte helt oäven vid påklädningsprocessen av enmånadersbäbisar.
Jag kan dessutom ratta en motviktstruck med bravur och tömma en full diskmaskin utan kross.
Vi råkade ha på "debatten" på tv4 alldels nyss.
Jag har tidigare nämnt att jag inte längre orkar engagera mig i politiken och dagens 2,37 minuter av programmet gjorde inte att jag blev ivrigare direkt. Hur orkar folk och när ger man upp sina värderingar för att stå och antingen försvara korkade saker eller kläcka ur sig hoplimmade halvsanningar om motpartens eventuella agerande i en viss situation. Politik är det fan ingen som debaterar iaf. Så länge ett lands politker inte slutar bry sig om sig själva och hur andra politiker uppfattar dem så kommer inte ett skit ändras till det bättre. Oavsett partitillhörighet.
Klubbarna för inbördes beundran måste upphöra och makt måste raderas. Makt kan inte få finnas på den här jorden. I alla fall inte bland människan. Människan är ju ett egoistiskt flockdjur som ser till sina egna intressen först och främst.
Om det finns något som hotar jagets existens så måste det utraderas eftersom jag är viktigast i mitt liv. När människan har tagit slut på varandra och endast växter och djur finns kvar på den här planeten ( jag vet att homo sapien är ett djur men KAMM ANN FÖRFAAAN! Get with the program) Då vill jag bo här med min familj och bara njuta av lugnet.
Jag känner att jag blir antastat av valrörelsen. Inte på något gulligt och mysigt sätt heller.
Idag försökte moderaterna i kommunen pracka på mig en flaska vatten när jag i ensamt majestät strosade in i den lokala Ica-butiken. Ingen som helst hyfs. Ser jag ut som om jag skulle ha råd att leva i högerträsket längre? Jag gör mitt yttersta för att se ut som en inneboende på lugnets för helvete.
Idag har jag och J varit inne på Astrids barnsjuka med minioren igen. Läget är nästintill oförändrat men jag tycker nog att läkaren gläntade lite på en ridå till normalitet och lugn i mitt hjärta.
Fortfarande vet ingen vad det är för något dom har sett på ultraljuden och magnetröntgen. För detta måste dom göra en biopsi och det har ännu inte fattats något sådant beslut. Det är en "enkel" grej att göra tydligen men den innefattar att söva pojken min och det känns inte jättebra.
Jag var nervös när dom skulle söva mig för några månader sedan. Det är ingenting jämför med den nervositet jag känner inför en eventuell nersövning av L.
Han pratar en del också. L alltså. Det känns som han är ljusår före där han borde vara. Kanske en gammal själ eller nått. Vi brukar diskutera det annalkande valet och en del musik. Han står ut med Leonard Cohen men är inget jättefan av Dismember. (Typiskt) The Congos fungerar men reggae är ju designat så att alla på hela jorden måste gilla det.
Jag har lite funderingar och frågor angående det som händer i världen också men det tar vi vid ett annat tillfälle.
Min Mayhemskiva jag beställde var slutsåld på ginza så nu ligger hela ordern på is. Skitginza!