Jag blir fortfarande förvånad över hur fantastiskt jävla tokdåliga svenskar är på engelska.
Det är ju så jag sitter och skäms här i soffhörnet när Trinny och Susanna ska stajla om kändissverige... Trollkarlen Stefan till exempel. (Vem i helaste helvetet är det? Jag har aldrig hört eller sett denna människa.)
Blir vi inte tvångsmatade med detta språket redan som diungar? Engelska är ju tamigfaan överallt. Vi har ju till och med en internationell stoppskylt i trafiken. EN STOPPSKYLT! Det var den viktigaste skylten dom kunde komma på. Det är dessutom folk som är musiker och tv-personligheter som jobbar med engelska texter som trevar sig fram som bambi på hal is när dom ska prata med någon från de brittiska öarna eller det förlovade landet.
Visserligen så hade jag sällskap av skychannel och Ray Cokes när jag var liten pöjk men det var också de enda yttre influenser jag hade. Nu finns det ju som jag tidigare har nämt ÖVERALLT!!
Snälla svenskar, sluta treva osäkert i det engelska språket. Fläska på!
För att citera alla lärare jag någonsin haft."Du kan ju, bara du vill."
I dag blir det lite seriösare toner här på allas favvoblogg...
Jag fick igår reda på att en god vän till mig planerar att ta sitt liv.
Han säger att han inte är deprimerad eller ledsen men har kommit fram till att det är dags att avsluta. Detta är allt jag vet. Jag har inte pratat med honom personligen ännu då han befinner sig på andra sidan jorden och när tillfälle ges vet jag uppriktigt inte vad jag ska säga till honom.
-Tjena grabben!
Hur är läget?...
Nja det hela är väldigt konstigt.
Jag tycker ju att det är lite fegt att ta sitt liv eftersom man har fått det av någon annan. Och så kan jag tycka att det är lite egoistiskt mot dom man lämnar bakom sig. Man väljer helt enkelt att låta folk må skitdåligt över det hela under en väldigt lång tid. Kanske resten av ett liv.
Jag har väldigt blandade känslor.
Jag är inte ledsen. Mer förvirrad och fundersam. Speciellt eftersom jag inte vet anledningen. Jag har mina misstankar men jag kan ju inte veta om han inte berättar. Så jag hoppas att jag ska få en chans att prata med honom innan det är försent.
Å andra sidan, Vad ska man säga? Hur hanterar man situationen?
Vi har en gemensam vän han och jag. Jag pratar lite med henne. Hon vet lika mycket som jag men hon är hos honom nu. Han sover säger hon.
Rubriker är allt i sådana här korttextssammanhang. Det har jag lärt mig av kvällspressens journalistiska elit, och Hans Shimoda.
Innehållet är egentligen samma sak som meningen om man inte är politiker. I sådana fall är meningen att undanhålla så mycket sann fakta du kan på ett så invecklat språk att folk till slut slutar bry sig för att dom helt enkelt inte orkar försöka analysera mellan raderna och gissa sig till vad det är du ljuger om. Lätt är det inte.
Jag tittade på Skavlan här i veckan. Det blev någon form av politisk debatt på Norsk... Det jag lärde mig av den är att Fremskrittspartiiit tydligen är reko nationalister, (det här visste vi ju redan) Sverigedemokraterna ett gäng logdansande smygrasister med hitlerkomplex och att Norrmännen faktiskt kan svära på riktigt. Det låter visserligen fortfarande urgulligt så där som Norska gör men jag hörde svordomar grövre än "dritt".