Min värld är inte som din värld

Jag omges av en mängd intressanta individer. Några är tillräckligt egna för att upprätta någon form av vänskapsband med. Några är det inte.

Jag har inga direkta kriterier när det kommer till kamrater. Religion eller politik är något som jag aldrig låter komma emellan. Inte heller livsstil eller idrottsklubbstillhörighet. Människor som kan tillföra en något halvintelligent tanke till min vardag utan att utgöra en hotbild mot mig och de mina är mer än välkommen att lämna in en ansökan om uppehållstillstånd vid Arthurssons runda bord. (Sjysst anspelning va?)

 

Fan jag fastnade i reklam... 

 

Ööhhh.

När kom det högklackade kvinnomodet egentligen? Det skulle jag vilja att någon talade om för mig. 

Nej jag tänker inte googla. Det kan du göra själv. 

Jag vill ha en utförlig redovisning i kommentarsfältet om 60 minuter. Om jag orkar hålla mig vaken så länge. 

 

Jag har skaffat en pusselapp. 

Det finns gränser för hur man beter sig i det sociala rummet. Oavsett religios, sexuell, politisk eller annan tillhörighet. Dessa gränser kan ifrågasättas beroende på individens moraliska värderingar. Däremot får inte individen sätta normen i det demokratiska samhället vi lever i. Om individen sätter sina egna gränser och lever sitt liv fysiskt efter sina moraliska värderingar har vi omvandlat den politiska statsformen till en anarki. Anarki fungerar inte eftersom människan i mångt och mycket är ett maktgalet och på lång sikt självdestruktivt djur. 

På sätt och vis kanske det skulle vara det bästa med total anarki. Ja, inte för mänskligheten då men för resten av planetens mångfald. Växter, djur, luft och vatten skulle definitivt må bättre om den mänskliga ohyran raderade sig själv innan katastrofer av kolossala proportioner gör det åt oss och då förstör så mycket annat.

 

Hela det här rabblandet grundar sig naturligtvis i den "moderna världens" s.k. yttrandefrihet och indirekt i vad som ledde fram till dödsskjutningarna i Paris.

 

"Man" vet om att inbitna fundamentalister tar extremt illa vid sig om man på ett öppet och förnedrande sätt hånar deras trossystem. Ändå uppmålar man provokativa nidbilder och gömmer sig bakom "yttrandefriheten".

Den friheten kommer med ett enormt socialt ansvar.

Det är inte okej att på något sätt förnedra och/eller håna andras sätt att leva.

 

Politisk satir är något helt annat. Uppbyggnaden av den formen har ett syfte att förändra och förbättra. Religiös satir är bara att håna och förlöjliga utan något som helst syfte eller mål.

 

Naturligtvis så tycker jag som väldigt många andra med mig att dessa individer som i Guds namn väljer att ta "lagen" i egna  händer inte vet vad deras religion går ut på.

Att i Guds namn fara fram som en svärm blodtörstiga vampyrer. Krossa och omvända andras tro till sin egen bara för att deras sätt är annorlunda än vårat är naturligtvis galenskap och nu händer det igen För 1000 år sedan var det kristna mot alla. Nu är vi där igen fast den här gången är det inte muslimer mot kristna. Det är en gruppering med galningar emot resten av världen och de skördar. Oj vad dom skördar.

Korstågen är återigen här.

 

Jag är inte Charlie.

 

Tro det om du vill.

 

Idag har jag lyckats med konststycket att lära mig något nytt samtidigt som jag fick äran att idiotförklara mig själv. Det känns helt fantastiskt måste jag säga.

 

Jag har bott här i lite mer än två år har jag lyckats räknat. Mer exakt än så kan jag inte få fram. Julgranen vår har varit med i tre jular nu så det borde ju innebära minst två år tänker jag.

Under dessa två år har jag stört mig något helt otroligt på en sak. Hållaren till duschmunstycket är helt otroligt seg och skriker åt mig varje gång jag försöker tvinga upp den i pontusläge. Ingen som helst respekt. Dessutom har jag noterat en oerhört irriterande glipa som sträcker sig runt om schabraket likt en miniekvator. Mer än så har jag liksom inte forskat i det. Bara blivit smått irriterad.

Nu har jag äntligen förstått principen. Jag gillar när jag gör det. Förstår saker som länge bara har existerat . Som varumärket Sunkist t.ex.Jag blev nästintill euforisk när jag fattade att det liksom hängde ihop med apelsinerna. Eller dom här små sockerpaketen med två bitar i. Pisslätt helt plötsligt. Likaså ziplockpåsarna. Allting är bara så otroligt logiskt så jag tror liksom inte på det. Det måste vara någon hake med det. 

 

Det är lite för enkelt helt enkelt.

 

Jag har återigen försökt ta upp läsningen. Det är inte helt lätt. Jag vill säga att det inte finns tillräckligt med timmar på dygnet och en massa andra ursäkter men sanningen är nog den att jag bara är en väldigt trött och smått lat individ.

Nu till exempel sitter jag och äter chokladpraliner och låtsasförfattar meningslöst dravel i stället för att fördjupa mig i ryska sociteten vid sekelskiftet. Det är bara en av många berättelser jag har att ta mig igenom. Inte bara gamla dammiga klassiker. 

Douglas Adams har två alster i min hylla varav det ena är den klassiska triologin i fem delar.

Jag har redan läst igenom den än gång men det var nog 15 år sedan så jag gör det igen. Först ska jag dock ta mig igenom Anna Kareninas öden och äventyr och jag har nog en fem sex andra författare som förväntar sig att jag ska ägna dom odelad uppmärksamhet.

Det är inte lätt att vara jag.

 

Fan nu håller den där tokan Linda på Tv4 på att fånga ormar i Afrika också. Det blir nog väldigt lite läst idag om inte J kommer snart och byter kanal. Hon hotar med Gordon Ramsey och den snubben har jag seriösa problem med.

Man kan ju alltid hoppas. 

 

Gissa om rubriken har något med innehållet att göra.

Det har den inte. Inte mer än att det har flimrat en dokumentärserie på tv:n i fyra timmar om 1900-talet och under den eran har det väl krigats en del vill jag minnas.

Istället ska det handla om brännvin och Ny Demokrati... Nej.

 

Min far, vi kan kalla honom farfar eftersom han är hyfsat gammal och farfar, har köpt en gåstol till lilla L. Den är jättefin. Ser ut och är av bubblamodell, blinkar och låter alldeles lagom.

Jag har stört mig lite på att den har temat polisbil.

Det är någon härligt tonårstrots som lever kvar i mig. Poliser äro av ondo. förutom när dom ställer upp med sina liv för att skydda samhällsmedborgarna mot dårskap.

Dessutom upptäckte jag idag att en av de fyra melodierna som spelas efter vissa knapptryckningar är Macarena.

Min son sitter alltså i en tysk snutbil som spelar Macarena...

 

I morgon ska jag arbeta igen. Jag har varit ledig i ungefär två veckor. Sånt känns lite tungt. Speciellt när klockjäveln som nyss visade 16:00 visar helt andra siffror nu två minuter senare. Helt plötsligt är tydligen klockan 21:05 och jag börjar automatiskt känna en stress. 

Det är nog någon form av åldersrelaterad stress tror jag.

Mitt jobb är inte speciellt ansträngande och jag trivs ganska bra så jag tror att stressen mest ligger i att jag måste gå upp på en satt tid.

Väckarklockestress helt enkelt.

 

Jag har många gånger förespråkat fri arbetstid. Inte 36 timmars arbetsvecka eller något sånt latmansförslag men man ska få välja när på dygnet man vill börja. När känner jag mig laddad för att hunda på i 8 timmar?

När jag blir chef/företagsledare ska alla få jobba när dom vill förutsatt att tiden är fullständig.

Det borde inte vara så jävla svårt. Förutsatt att man inte har någon form av deadline förstås... 

 

Alla har nog det.

 

 

 Jo det var så här...

Ja eller hur. Som om jag skulle komma ihåg det tänkta innehållet i dagens inlägg. Ni får hålla till godo med en redogörelse av denna pappas galna utekväll.

Jag träffade två vänner och drack fem öl och två shots.

Helt tokigt.

Vi hade ju ganska trevligt, våran höga ålder till trots.

Tillsammans var vi äldre än alla andra sammantaget där inne. Kändes det som i alla fall.

Det var ganska länge sedan jag var ute på "diskotek".

 

Snart ska jag nog ta på mig anständiga plagg och låtsas, än mer, att jag inte lider fysiskt av gårkvällens eskapader.

Gammal är äldst och jag är inte ens gammal eller äldst. (meningsbyggnaden bjuder jag på)

 

Till senare!

 

Jag tog mig tid till att gå till kvackaren med mitt patetiska tillstånd för några dagar sedan. 

Varför är väntrum så otroligt jävla jobbiga att sitta i? Det fanns visserligen asnajsa skinnsoffor, en kaffeautomat, en TV med på tok för låg volym och ett litet bord med tidningar för den nostalgiske. Allt supermysigt, verkligen. 

Jag hade föredragit en avgångshallsdesign från en flygplats. Lite Tysk ordning på stolarna. Stelt och rakt fram. 

Ska man tvingas sitta i samma utrymme som andra viruskolonier kan man väl åtminstone ha den vänligheten att flåsa varandra i nacken. 

Nej, man ska sitta som indianstammen täppta huvet på powow. Alla flåsar varandra rakt in i munnen medans barnen leker med klossar i mitten.

 

Husläkaren ska  vara just det. En husläkare. Kom hem till mig, ta en kopp kaffe och så kan vi undersöka hela familjen i en trygg miljö en gång i veckan och så slipper jag sitta och hysa ett enormt förakt för alla andras äckliga baciller i ett fiktivt vardagsrum snyggare inrett än mitt eget.

 

Jag är inte speciellt sjuk tydligen. Det trodde jag inte heller faktiskt, men för ett år sedan så hade jag bihåleinflammationen från den mörka sidan. Jag kom inte upp ur soffan om jag inte först shottade två Treo och knaprade en av varje av Ipren och Alvedon. Låg så i två eller tre dagar innan jag lyckades släpa mig till mottagningen för en av de snabbaste undersökningar i mannaminne och ett recept på mögel. "Tack då goa herr doktorn."

Han var yngre än jag. Sånt har jag svårt att förlika mig med...

 

Jag kände mig ändå manad att göra ett besök på kliniken för säkerhets skull då jag hade haft liknande känningar i pannan. Dock inte lika kraftiga.

 

Hur som helst så fick jag en hostmedicin utskriven till mig. Den heter Mollipect och jag funderar starkt på att lite humoristiskt döpa om den till No effect. VISST FAN!! Jag har glömt ta min nässprej nu på morgonen.

Så. Näsan full med spray. Jo No effect som sagt. Helt verkningslös som det ser ut för stunden. 230+:- för riktigt illasmakande sockerlag. 

 

Hittar jag en billig aktie i vilket läkemedelsföretag som helst så ska jag fan köpa. Det finns ingen större vinst på jorden än folks sjukdomstillstånd och alla dessa verkningslösa mediciner.

 

Nässprejen jag tar är den här nya, mildare Nasonex... Den verkar fungera ungefär lika bra som sockerlagen. Dyr var den också. Visserligen så står det att full effekt uppnås efter ca 6år så jag väntar med spänning.

Spänningar i bihålorna.

Då så mina vänner. Vi förväntar oss ett nytt år fyllt av möjligheter och växande livskvalité.

 

Jag har idag utlyst denna dag till internationella pyjamasbyxedagen. (mest för att jag inte har någon pyjamasskjorta utan tvingas stuffa runt i morgonrocken och tofflor som kompensation) Det innebär att man inte under några som helst omständigheter borde ta på sig "vardagskläder" denna dag. Om man prompt känner det nödvändigt att lämna hemmets trygga så kan jag sträcka mig till att acceptera "märstauniform". (mjukbyxor och foppatofflor)

 

Vi har firat detta nya år med att käka onödigt enkla äggmackor till frukost och har nu en timer på nedräkning tills pizzan beräknas anlända. Lite så som resten av befolkningen i vårat fantastiska, avlånga land. ( Ja! Jag drar alla över en kam. Sån är jag.)

 

Efter snart två veckors ledighet insåg jag idag att arbetet tar vid på Måndag igen. Det ska bli skönt samtidigt som jag kommer sakna dagarna med vår lilla cirkus.

Leo som härjar runt i sin lilla polisbil med blinkande lampor och olika (o)ljud till sin systers förtret. Min och J:s fantastiska uppfinningsrikedom vad gäller middagsmaten. (hon tar mig med hästlängder) Och sist men inte minst, E:s härliga pre-teen attityd till nästintill allt.

 

Det kommande året har jag två saker jag ska försöka mig på. Men jag har inte för avsikt att dela med mig får då blir det bara ett jävla liv om det nu skulle skita sig.

 

Harebra!