Min värld är inte som din värld

Ett av de bästa ""skällsorden" som finns. Nörd.

Det kan väl inte finnas någon som tar illa vid sig av att bli kallad nörd längre. Hoppas inte det.

 

Jag önskar att jag var lite nördigare när det gäller vissa områden. Serietidningar har jag ett ganska härligt intresse för men inte de klassiska Marvel och DC-comics hjältarna som så många håller varmt om hjärtat utan lite mer nordiska antihjältar av 2000-talet.

 

Mitt intresse för serietidningar kan jag spåra tillbaks till min tidiga barndom. (vilken jävla överraskning va?)

Jag hade en samling Disneyböcker när jag var liten. Det var Kalle såklart men också Törnrosa, Bernard och Bianca och en massa annat. Det susar i säven tror jag till och med fanns bland alstren.

Från dessa böcker landade jag i prenumerationsträsket redan som valp. En stående prenumeration på Kalle Anka & Co i många herrans år. I alla fall upp till elva års ålder. Genom Kalle tror jag att jag upptäckte att det fanns mer än bara roliga bilder och korta berättelser bakom serierna.

Skaparna. Gubbarna som inte bara ritade figurerna utan kom på fler figurer och livsöden till alla dessa. När det gäller Kalle så har jag min favorit, Don Rosa. Han har fokuserat mycket på Farbror Joakim och även tagit fram ätten Ankas släktträd. Don´s tecknarstil tror jag var det som gjorde att jag fastnade ordentligt. Många finare linjer och en hel del mörker i bilderna.

Han hade dock aldrig blivit den har var om det inte vore för Carl Barks. En hjälte i detta sammanhang som har skapat figurer som Farbror Joakim, Grannen Olsson och många fler.

 

Samtidigt som Kalle nästan var den ända serien i mitt liv hade pappa några lite konstigare tidningar som hette svenska MAD.

Vilken guldgruva det visade sig att vara. Till att börja med var det bara spy vs spy som gällde men efter bara några genombläddringar satt jag limmad vid Don Martins figurer och fluktstripparna. I samma veva dök det upp en ny samlingstidning i Sverige. Visserligen Hade Larson funnits en tid men det här var nytt. Sjukt, äckligt, kiss och bajshumor och hysteriskt asroligt.

Tack Pyton!

Första introduktionen av Martin Kellerman kommer jag fortfarande ihåg. I just pyton har han en enruta fylld med spyor och en katschig fras på en banderoll. Hur kul som helst om man är en tolvårig grabb. 

 

På den vägen är det. Nu betalar jag gladeligen 200:- för senaste Pondusboken och kan sitta i timmar med Arne Anka.

Det senaste jag har snubblat över är Preacher. Jag tänker inte ens försöka beskriva den serien. Läs den om du får chansen.

Ja det har inte jag den blekaste aning om.

 

Jag har funderat litegrann på en person. Närmare bestämt Joseph Alois Ratzinger. Mer känd som Papa BENEDICTUS Sextus Decimus eller för oss  ickekatoliker Påve Benedictus XVI. 

 

Joseph föddes (tro det eller ej) av sin mor Maria på påskafton 1927. Hans pappa Joseph (jag vet, vad är oddsen liksom?) gick ifrån familjetraditionen och blev polis. Tyvärr gick inte faderns karriär superbra då han tyckte att "det här med nazism verkar ju inte vara en helt hundra ideologi. Den tror jag bestämt vi tar och skiter i."

 

Den framtida påven tjänstgjorde (som nästan alla ungdomar i dåtidens tyskland) en kortare tid i Adolfs lilla scoutkår och senare i ett luftvärnsförband som enligt min säkra källa (WIKIII BITCHES!) hjälpte till att skydda BMW's fabrik i München. Det ni. Tacka nu katolska kyrkan för att ni fortfarande kan sladda runt svampen och snorta koks från horarslen...  VA?

 

Jag kom av mig.

Han smet från plikten i april -45 och satt en kortare tid som krigsfånge. 

 

Senare har han kommit att bli en av världens ledande teologer och har en meritlista som inte liknar mitt CV någonstans. Han har till exempel aldrig varit bartender i Märsta.

 

Hursom. Rykten uppstår ur ignorans och oförstånd. Jag hade tänkt att skriva ett skitroligt inlägg om en nazibög som råkade vara världens mäktigaste man (efter Rotschild och några till) men jag råkade läsa på lite. Bara lite lite grann.

 

Ganska enkelt att vända kappan när vinden blåser men när det är kav lugnt får man jobba lite själv. Jag älskar när jag överaskar mig själv.

Vilken härlig tjottablängare i solarplexus man åkte på idag då.

 

Vi har varit på öppet hus i min gamla låg och mellansstadieskola idag. Inte för min egen skull. Det är dags för E att börja förskoleklass i höst. 18:e Augusti för att vara exakt.

 

Helt plötsligt pendlade jag mellan 7, 12 och 33 år om vartannat. Märkligt.

Rektorn för skolan höll låda medans Pontus satt snällt i bänken och lyssnade. Intresserat också. Hon nämnde att skolan minsann precis firat 40 års jubileum men det kan ju omöjligt stämma eftersom jag kommer ihåg 20 åsr jubiléet och så länge sedan kan det ju inte vara. Minnena flög tillbaks till åtskilliga kvartsamtal, bandymatcher på den tillfälligt uppplogade rinken och lilla vasaloppet med snorig näsa, bindningar som satt halvdant, stavar i bambu och blåbärsoppa. Kottkrigen i skogen. Kojan under granen mot berget längst bort i skogen. Den gången när jag upptäckte husgrunden som finns där uppe i skogen fortfarande. Alla gravhögar. Det är magiskt. För att inte tala om snowracerloppen. Herre jävlar. Organiserade heat med fyra-fem startande varje gång. Edward var skitsnabb på sin silvriga plastbob.

 

Alla jumpamajjar vi haft på den skolan. Av någon anledning böts dom frekvent ut.

Plåsterbrallan kommer jag ihåg och Micke. Micke var tuff. Dessutom var han min klasskompis kusin och kunde tae kwon do.

 

Alla grabbar gillade innebandy, utom jag förstås. Låtsades säkert några gånger men det här med att springa har aldrig varit min starka sida. Redskapsgymnastiken däremot.

När tjocka mattan kom fram och ringarna och repen och och... 

Hinderbana och stationer har varit min favorit igenom hela grundskolan.

 

Jag skulle förmodligen kunna skriva hur mycket som helst om det här så jag slutar nu.

 

 

Kan man ju tycka.

 

Men när det kommer till kropp och hälsa vet jag inte riktigt vad jag ska lajja med.

Jag har mina funderingar på yoga. Kan det vara något? Det känns ju rätt najs att vrida in och ut på sig själv lite på morgonen och lite på kvällen. Risk finns att jag måste lägga om morgonschemat lite och gå upp en halvtimma tidigare men om man kör en mjuk uppstart så kanske det kan vara värt det. Smidigheten behöver jag garanterat jobba på och det här känns som det bästa sättet. 

 

Om tre veckor kommer jag studsa runt på byn som Peter Siepen med ett rosa liggunderlag i en flashig tygrem runt halsen och bröla på hindi. 

-NAMASTE MOTHERFUCKERS!!

 

Vi får väl se. Jag ska ju helst undvika att väcka övriga familjemedlemmar när jag stånkar mig igenom en instruktionsvideo klockan kvart över fem på morgonen. Kanske ska börja med en kvällsyoghurt.

 

Frågorna är många. Hur ofta ska man yogga? Vad är normalt? Är jag normal? Varför klär farbrorn utanför fönstret av sig kläderna?

 

 

Vilken härlig helg jag har haft. Ingen av våra planer har gått i lås. Jo en. Vi har gått genom hela byn och hämtat ett paket. Det hade vi planerat och det har vi också utfört. I annat fall, NADA!!

 

Jag åt som många av er kanske känner till vid det här laget ett tvivelaktig fiskrätt till lunch i Fredags som fick min mage att bete sig ytters märkligt. Den bestämde sig redan tidigt på lördagsmorgonen att förvandla allt i mitt system till något det inte ska vara.

Denna lördag skulle E´s lillebror och hans mamma komma och hälsa på oss och jag skulle laga middag. Det blev så att E och hennes mamma åkte till sollentuna (två kommuner är tydligen ett bra säkerhetsavstånd) och träffade brodern på ett lekland där.

Idag skulle J´s syster med en del av familjen kommit hit med lite prylar men tack vare findricka i tvivelaktiga glas på Lördagsaftonen uteblev detta besök och jag har kunnat sitta i min asmysga flannelrock till klockan slog tre i eftermiddags.

 

Jag har även rakat mig. Litegrann. Skäggtofsen är kvar. Den törs jag inte ta bort. Tänk om jag dör då. Så min walraff om barberaren i byn får helt enkelt vänta ett slag. 

Det kanske kommer lite annat emellan också, vad vet jag.

 

Nu ska jag duscha.

Det kliar.

Ännu en i mängden av dessa ohyggliga produkter i PK-Sveriges livsmedelsindustri är Haribos lakritsblandning Skipper-mix. Den skall upphöra att existera p.g.a rasistiska bilder på Afrikanska, Centralamerikanska/Mexikanska och Asiatiska kulturarv och turistfällor. Bilderna som finns i godisblandningen är en Afrikansk mask som många har på sina vardagsrumsväggar och som med fördel säljs till turister över stora delar av den Afrikanska kontinenten. En likadan variant av en Aztek-mask som finns nedtecknad i religiösa och historiska skrifter från Mexico. Jag vet inte om den finns att införskaffa som turistsouvenir men det skulle inte förvåna mig det minsta.Den sista är en bild av en Asiatisk man som jag närmast kan likna vid en blandning av en Kinesisk opiumkung och en Vietnamesisk risbonde. 

Det jag finner skrattretande är att man får rasistnoja när bilderna, som faktiskt finns i dessa länder och ingen på något sätt tycker att de är kränkande för kulturen och folket på platsen, (den Asiatiska mannen tror jag mest skapar förvirring och skratt över ignoransen hos den vita djävulen) dyker upp i godisform här i norden. 

 

Vad tycker genomsnittssvensken om kalles kaviar?

Där har vi en nidbild om jag någonsin har sett någon. Kalle ser väl mer Finsk än Svensk ut?

Jag har haft en del intressanta jobb. Militär, anställd direkt efter värnplikten. Färgfabriksarbetare, engelskalärare på en privatskola i Kambodja, bartender, lagerarbetare och kock. Man har hunnit med en liten del.

Alla mina anställninger har varit relativt harmlösa. Färgfabriken är nog den som har varit farligast. Inte bara p.g.a miljögifterna men med tanke på vilka dårar som faktiskt tillåts hantera maskiner och kemikalier på ett sådant sätt.

Vad jag vill ha sagt med det här är att även fastän man kanske monterar takrännor på turning torso eller samlar istappar i gamla stan så finns där ofta ett mått av säkerhet i form av linor och ankare. Sverige är jävligt säkert.

 

Folk som jagar skallerorm med en pinne i Texas har varken ankare eller lina. Likadana känslor har jag för folk som känner att en liten krokodil kan man ju wrestla runt i några timmar för någon hundring. Nog för att det ligger lite pengar i ett skinn och vem vill inte glida runt i ett par decent pjuckar och nynna på Jimmy Nail´s Crocodile shoes men Kammann för faan. Är det verkligen värt att utsätta sig för livsfara för ett par klackskor?

 

Brandmän och Poliser har jag lite förståelse för. Det handlar ju i grund och botten om att rädda och hjälpa människor från ond bråd död och annat. Människor som väljer att hjälpa människor har väl någon form av ära och hederstänk.

Människor som jagar dödliga djur enbart för pengar tycker jag kan förtjäna att kanske dö ensamma i öknen med nervspel.

 

Kanske.

 

 

Nu är det dags igen. LIte konspirationsteorier har väl ingen dött av?

 

Mille Markovic skjuts till döds i samma veva som Göran Lindberg släpps på fri fot trots att experter säger att han med all sannolikhet kommer att falla tillbaks i gamla mönster. Ingen som tycker att det här är konstigt?

 

Att en porrgangster som "Mille" blir ihjälmördad är väl egentligen inte speciellt märkvärdigt. Lever man ett sådant liv lär man förmodligen ha fler fiender än jag har facebookvänner (626st). Om nu den här människan hade smuts på kungen så undrar jag hur mycket smuts han hade på Lindberg. Lindberg borde vara erkänd i kretsarna Markovic rörde sig i med tanke på omfattningen av hans lilla "verksamhet". Det finns förmodligen sanningar som får oss relativt vanliga svenssons att kissa på oss där vi står av ilska och hat gentemot denna vedervärdiga ursäkt till människa.

 

Man ska inte önska livet ur någon eller ha negativa tankar om en annan individ men när någon gör något som denna mannen har gjort.

Jag önskar inte att han dör. Jag önskar att han lever länge och plågas.

 

Den här människan kommer aldrig att plågas psykiskt av sina handlingar eftersom han inte är kopplad som en normal med empati för andra. Det är grova psykopattendenser som gör att det inte finns en tillstymmelse till respekt och medkänsla för andra människors liv och rätt. Det är slaveri mitt ibland oss.

 

Tyvärr fungerar ju samhället så att det beskyddar farliga människor och lämnar ut behövande. Lindberg kommer säkert leva under sträng "bevakning" och det faktum att han har varit en högt uppsatt man inom poliskåren tror jag är till hans fördel.

 

Jag kan bara hoppas att han kidnappas och säljs som slav.

Döden är för enkel.

Nu är det alltså dags igen. 

Det började som en skakning på nedre däck...

 

Nej men det kliar lite i gomen och jag blev lite klenare än vanligt här framför tv:n. Det kan ju vara en psykosomatisk (jag var tvungen att kolla upp ordet) reaktion på det faktum att jag har lovat att träna på Lördag. 

Jag har för avsikt ignorera dessa tecken på förstadie till en snygg man-flu och träna iaf. Jag har ju faktiskt lovat.

 

Det finns en anledning till att jag väldigt sällan lovar saker. Tänk om jag har lovat någon att hjälpa till med att tömma ett gigantiskt utedass och så ringer telefonen med ett erbjudande om all inclusive på St:Barts som jag då måste tacka nej till eftersom jag har lovat att hjälpa dig ta hand om skiten. Svårt att förlåta sig själv för sådana idiotiska tilltag.

Nej, begreppet kanske och jag får se ligger mig varmt om hjärtat. 

 

"Kan du hjälpa mig att demontera eiffeltornet nu på lördag?" Nja alltså jag önskar att jag kunde men jag vill inte.

 

Lite därför jag sällan svarar när det ringer. Det är oftast någon som vill att jag ska göra något eller köpa något och då det inte är mitt val så väljer jag helt enkelt att ignorera hela grejen. Konflikträdd? Ja kanske lite men jag väljer att kalla det själsfrid.

På tv lagar amatörer mat under enorm press och i soffan sitter vi och blir nästan lika stressade.

Barnet sover i sin säng efter första dagen på förskolan sen långt före jul och det borde väl snart vara dags för den obligatoriska kvällskoppen te. Så fort jag har hoppat ur mina alltför trånga jeans och landat i flanellen så är äntligen ordningen återställd. 

 

Tillbaka i vardagsrutinen med jobb, förskola, kvällsmat i köket, fredagsmys och lördagsgodis. Livet är väldigt bra när jag får dela det med J och E.

 

På jobbet har jag lyckats göra mig osams med min chefs chef. Har jag lite tur så gör det inte så mycket och har jag otur så gör det en hel del. Livet på en pinne. Jag fick i alla fall höra att han inte är avgörande för min eventuella anställning så där är man ju så att säga home safe men det är irriterande att jag inte har vett att hålla käften när folk säger korkade saker. Dags att bli bättre på det. Jag borde vara åskådare på politiska debatter och träna.

 

Nu, torr munk och chill i soffhörnet.

Sådärja! Försök få den bilden från näthinnan innan du somnar.

 

I dag tänkte jag bli väldigt personlig men jag vet inte om du är redo för det riktigt ännu. Jag håller mig till lagom intima detaljer för allas trevnad.

 

Hade för avsikt att avlägsna en mindre mängd ansiktshår med sax och hyvel tills jag tittade mig i spegeln och insåg att här skulle det minsann behövs kraftigare verktyg. Då häcksaxen är i förrådet (vi har naturligtvis ingen häcksax, vi bor ju i en hyreslägenhet i Märsta men det blir ju en så mycket roligare text) och motorsågen är inlämnad på slipning kommer detta evenemang att läggas några dagar framåt i tiden.

Det är nästan så jag funderar på att gå till en riktig barberare för snyggtrimmning.

 

Vad tycker du Ben? Borde jag göra en bilddokumentation om detta fantastiska tilltag i mansvärlden? 

(jag refererar till Ben eftersom han var den första som någonsin sa någonting om den här bloggen som kan tolkas som positivt och därför i mina ögon är mitt mest trogna fan) 

 

Så får det nog bli. I morgon är det jag som bokar en tid hos byns barberare. Kan inte  tänka mig att han har så mycket att göra.

Bäst Jag taggar skäggbloggen också i mitt walraffande nu när jag ska bli skäggkändis.

 

Syns på röda mattan!

 

Vår vardagsrumsmatta är röd...

Det kliar och svider i ögonen och jag har smärta i vänstra sidan av ansiktet. Flera gånger om dagen går jag omkring och dumler med armarna högt över huvudet för att konstatera att jag inte håller på att få en stroke. Det har fungerat hittills. Ingen stroke ännu och folk tycker att jag är en trevlig kille som ler artigt. Win win!

 

På tv i afton är det tydligen street race i Oklahoma. Jag dricker mitt te och tittar med ett halvt öga. Det är  faktiskt roligare att skriva den här bloggen och förhoppningsvis roa lite människor i några sekunder. Kanske till och med en minut om jag har bra flyt.

I dag har jag inget vidare flyt. Kommer liksom inte på något intressant ämne att behandla. Skulle kunna prata lite om genmanipulerad mat i våra butiker och märken man ska undvika för att dessa storföretag ska sluta ta död på mångfalden i flora och fauna.

Ett av de största har t.o.m avlat fram en egen bi-art som tar död på våra vanliga fina bin för att sprida den egenodlade, genmanipulerade grödans pollen och inga andra plantor ska få föröka sig så företagen till sist kontrollerar all gröda eftersom det bara är deras frön som finns och kan sås. Har jag hört.

 

Monsanto är inte bra. Det finns listor på vilka livsmedelsproducenter som går under deras mördande fana. Man blir mörkrädd när man inser vilka och hur många de är.

Idag har jag hämtat post.

Visst fan! Jag har ju två nummer av Pondus att läsa. Jag har inte tid att svamla ihop ett läsarfångande blogginlägg idag så det får handla om existensen av högre medvetande och huruvida delar av den mänskliga rasen faktiskt härstammar från en fjärde dimension som hanterar allting på en mycket, mycket högre nivå än vad vi "normala individer" har begrepp om och förståelse för.

Hahaha!! Nej ni, det ska det verkligen inte handla om. Jag har serietidningar att läsa innan jag somnar.

 

Sov gott och håll chakrat i trim. ;)

 

Klockan är nu 21:48 på lördagskvällen.

E somnade i soffan vid 19-tiden och J kastade in handuken för ca tio minuter sedan.

Här sitter jag och känner mig småfet i tv-soffan medans det fiskas krabbor till förbannelse på Berings hav.

 

Dom killarna kan fan med sjögång. Det kan inte jag. Inte sådär. Jag klarar av när det gungar lite på en Finlandsbåt men inte mycket mer än så. Jag skulle ligga och grina och inte vilja annat än få gå i land och äta fastlandsbetad ko. Inte mycket för sjön.

Jag känner samma sak för allting som jag inte kan kontrollera  och som vid totalkollaps skulle innebära ond bråd död.

 

Ovisshet för efterlivet tror jag att det hela grundar sig i. Jag är ganska oberedd på att lämna den här existensen eftersom jag inte vet vad som händer sen. Jag har liksom ingen kontroll och det stör mig. Inte bristen på kontroll utan oviljan att lämna saker ogjort och oavslutat. Jag vill inte lämna någon efter mig och definitivt inte gå igenom någon transcendental (?) resa ensam. Det är ju asläskigt.

 

Så nu ska jag ta körkort.

 

 

 

 

Nu är jag där igen. Helt innehållslös, som hötorgskonst nästan.

En och annan fasan i motljus och eventuellt ett fruktigt stilleben med halvtaskiga skuggor.

Dåligt upplyst kanske. Ingen vidare Buddha i afton. Ganska tjock på mitten men ingenting jämfört med den nirvaniserade prinsen. 

 

Trött är jag också. Ska bli skönt när jag äntligen bestämmer mig för att sova. Nog för att det kommer bli sent då det är helg och jag får vara uppe hur länge jag vill eftersom jag är vuxen. Det står så på mitt Id-kort. 800203 står det. Det betyder att jag är 33 år och är man 33 år så är man vuxen. Det har någon hatt eller mössa bestämt. 

Undra lite vilket av dessa framstående partier jag hade valt att följa hade jag levt i 1700-talets Sverige. Förmodligen mössorna eftersom jag inte är något stort fan av krig. Jag har nämligen fått för mig att hattarna var mer krigiska av sig och ville på något sätt försöka återupprätta stormaktsriket medans mössorna är lite "modernare" Svenskar som kände att -Nu tar vi det lilla lugna och skapar en lagom atmosfär. Den här mellanmjölken vill vi i mösspartiet att alla dricker. Jante! Har du något att tillägga?

 

Först tänkte jag skriva om Rasputin och Karl Maria Wiligut men min researchavdelning har tydligen tagit semester så det får dröja lite.

 

 

Man ska inte kolla på flightradar24.com när man väntar hem någon. 

Det är ungefär 6 miljoner flygplan uppe i luften och man ser alla. Och helikoptrar. Det kan inte få plats så många farkoster där uppe på en och samma gång. Helt tokigt.

 

Jag har i alla fall packat ner vinterjackor och jeans till båda damerna och skor till E så dom inte ska frysa alltför mycket när dom landar i fimbulvinterns grepp. 

Hoppas att gaten fungerar så det inte bli som när jag kom från Thailand första gången.

 

Det var i Januari vill jag minnas och min flight var några timmar försenad. Jag var kanske inte helt förutseende i mitt klädval men jag räknade inte med att gaten som sagt skulle vara ur funktion när jag klev av på plattan i en fantastisk snöstorm och några härliga minusgrader iförd riktigt trasiga jeans, t-shirt och ett par snajdiga flip-flops.

Spelade extra kylig när jag hälsade på securitasvakten med ett "Fint väder här i svedala!". Han hade nog stått där och väntat ett tag eftersom han inte tyckte jag var ett dugg rolig.

Snabb var jag av planet och lyckades vara en av de första att få min väska så jag skulle komma därifrån snabbast av alla.

Om jag bara inte hade sett ut som jag gjorde (Jag hade dreads också) och visslat på "Easy skanking" av Bob Marley. Tullen ville prata med mig.

Men den rara tulltösen fick gärna rota igenom mina reskläder efter tre månader i Sydostasien. Klart man ställer upp.

 

Nu bär det strax av emot Arlanda. Dom flyger just nu över feskechörrkha.

Jag har inte dammsugit.

Synd att det finns så många idioter och dårar.

För visst vore det väl en bättre värld om man fick och kunde göra precis vad man ville utan en massa lagar och regler? Jag tror det skulle fungera alldeles utmärkt förutsatt att människor inte slog ihjäl, utnyttjade, blev avundsjuka och allt annat dumt mänskligheten utsätter sig själv för hela tiden bara för att mycket vill ha mer.

 

Min anarkistiska approach till livet grundar sig i att jag skulle vilja prova en hel drös med saker som kräver diverse utbildningar och licenser, tillstånd och prövningar.

 

Att koka sprit till exempel. Det skulle jag vilja göra. Bara för att testa. Inte för att sälja till trettonåringar på luciavakan utan för att jag själv vill bygga en kittel där jag kan göra min egen sprit, misslyckas, göra ny sprit, lyckas och bjuda mina vänner på en lite snaps. Varför får jag inte göra det?

 

Bygga en (ett?) armborst. Ett (en?) riktigt armborst. Ritningar finns lättillgängliga eftersom internet är fantastiskt men jag tvivlar på att jag som privatpeson får bygga ett  kraftigt jaktvapen för skojs skull. Vapenlagen är lite luddig när det kommer till just armborst. Jag får återkomma om detta efter jag kontaktat min juristvän.

 

Men helst av allt skulle jag nog vilja vara helt självförsörjande vad gäller mat och energi i ett hus på landet. Det tror jag att jag skulle tycka om. Säkert skulle jag bli uttråkad med jämna mellanrum men jag har fått för mig att vedhuggning är alldeles utmärkt för att bli av med rastlöshet. Hantera ett asfarligt bilverktyg med relativt hög hastighet med vetskapen om att det man producerar kommer att användas till något så fundamentalt som eld.

 

Life is life.

Hur lång tid tar det innan folk slutar vara upprörda och har det någon egentlig betydelse för upprördheten vad saken gäller?

Jag är inte upprörd över diverse högprofilerade mord som skett genom tiderna. Inte bryr jag mig så värst mycket om vem som skulle ha utfört dåden heller. Om sådana stora historiska händelser som t.ex. mordet på Dr. King, Olof Palme och låt oss säga Jimmy Hoffa fortfarande är ouppklarade så känns det lite som att det ska vara så. Det är inte meningen att medborgarna skall veta vad som har hänt.

 

Vad tror dom skulle inträffa om människor (i större utsträckning än vad dom redan gjort) tappar allt förtroende för stat och lag och börjar agera efter en anarkistisk agenda? 

Det här är inget upprop, ingen uppviglingsaktion. Jag bara tänker lite högt.

 

Om det skulle erkännas att t.ex. ett statligt organ hade haft ihjäl världsledaren där -63, hur skulle folket i nationen reagera? Skulle någon idag ens reagera.

Idag vet vi väl att pengar styr precis allting och att det finns en elit som styr och ställer det mesta?

 

Förmodligen kommer det aldrig någonsin påverka ditt och mitt liv rent levnadsstandardmässigt förutsatt att dessa regerande organ inte tycker att Johans spade är finare än min så den ska jag ta med alla nödvändiga medel. Då naturligtvis blir vi påverkade men annars?

 

Jag vet inte. Jag har en väldigt skyddad uppväxt och livstillvaro som jag är oerhört tacksam för och det går inte en dag utan att jag tänker på folk (ja faktiskt, hela folk) som blir torterade och utnyttjade av sina "ledare".

Jag har varit på ställen där folket har haft det så jävligt att dom inte ens förstår att dom lever i militärdiktaturer eftersom det är val med jämna mellanrum. Att samma individ blir ledare och har blivit det sen sent 70-tal är det ingen som reflekterat över.

 

Receptet på att hjärntvätta en nation är ganska enkelt vill jag tro.

 

Googla Röda Khmererna.

 

I min lilla by där jag bor och trivs händer det att människor tappar fattningen. Nu senast kan vi läsa om att någon sate fick skallen klyvd med machete, eller nått. Jag läste inte så noga.

Detta inträffade i lördags eftermiddag/kväll någon gång mellan 17-18 tror jag. Ungefär vid den tiden kom jag hem från ett besök på den södra sidan. Totalt tunnelseende eller galen tajming. Jag  såg eller hörde ingenting tror jag. Det finns en möjlighet att jag kan ha sett någon av ungdomarna innan dådet men det kan ju ha varit vilken guido som helst. Det är ju trots allt här dom frodas.

I storstadens utkanter bland utstötta och gamla kan dom leva i tron om att dom är bättre, coolare och starkare än alla i sin omgivning. Beger dom sig in mot centrum och höghusen blir det kungsankravaller när det pubertala testosteronet kokar över. Det kanske är dags för något sådant igen. Visserligen så hade vi ju bränderna i somras men det kan väl knappast hålla samma värde som ett "warriorsdrama" mitt i degeln. Så nära slottet att soldaterna blir knäsvaga av karatesparkande adidasbyxor och röda prince i mängder.

Man har ju sett filmerna liksom.

Det är inget roligt när roliga saker blir till måsten.

 

I morgon ska det arbetas igen är tanken. Det var en hel vecka sedan jag gjorde det. Tänk om jag har glömt bort hur man gör. Hur hanterar man ett sådant personligt nederlag? Äsch, jag fejkar.

 

Om ni inte visste det så har det snöat i stort sett hela dagen. Det upptäckte jag vid fem när jag gick och hämtade min mat. Det var första gången jag tittade ut och det resulterade i att jag var tvungen att sopa undan 4kvm snö utanför dörren. Typiskt.

Snart ska jag ta på mig en jacka och sopa lite till eftersom det tio minuter senare när jag kom tillbaka hade snöat över igen. Jag hoppas lite att det har slutat snöa och är helt vindstilla för då slipper jag sopa i morgon bitti vid kvart i sex. Det har jag ingen större lust med. Inte alls faktiskt.

 

Jag skulle vilja kolla på någon dokumentär innan jag går och lägger mig också men jag vet inte riktigt om vad. Nordamerikansk historia kanske, eller rysk. Rysk historia kan vara intressant.

Så får det bli.

 

Nu sopa snö sopa.

I morgon bitti är det jag som drar till kvackaren för mitt livs första antibiotikarecept.

Ni hörde rätt. Jag är 33 (snart 34) och har aldrig i mitt liv behövt ta antibiotika men nu viker jag fan ner mig. Jag har klarat dagen ganska bra men det beror endast på att jag hittat en kombination av medikament som dövar smärtan.

2st Treo Löses med fördel i en kopp vätska.

1st Pinex (likvärdigt med 500mg alvedon)

1st Ibuprofen (likvärdigt med en stor jävla iprenman)

Denna kombinationen gör ju naturligtvis att jag får en enorm magkatarr bara jag tittar på tabletthögen så då har jag hittat balansen med

1st Rennie för att dämpa magsyran och

1st Gaviscone som lägger sig som isoleringsskum över magmunnen så ingenting ska bubbla upp och orsaka en riktigt obehaglig smärta och panikkänsla.

Jag vill inte veta vad lever och njurar tycker om det här. Det är ju inget jag har för avsikt att göra till en trend men fan ta världen om inte jag får medicin som fungerar. Då blir det verktygslådan och medeltida fasoner.

 

Nu är det ta mig fan nog! 

 

Det är helt galet.

Jag vaknade vid halv nio i morse och transporterade min influensasmittade lekamen från sängen till soffan i tron om att detta skulle bli den sista jobbiga dagen. HA HA HA!

Efter 1,5 timmas lurande på sofflocket vaknade jag med järnfilsspån i vänstra bihålan ovanför ögat. Det gör så sjukt jävla ont att det kliar på ögongloben. Jag hajjar inte.

Varför har vi bihålor egentligen? J säger att det är förmodligen för att hålla ett något så när jämnt tryck i skallen. Det låter ju logiskt och så men jag skulle vilja montera in någon form av tryckutjämningsventil till såna här tillfällen. Som på ett schysst bleckblåsinstrument ungefär. Bara en liten ventil som släpper ut eller in lite luft när jag vill det. Inte när kroppen vill det. Kroppen vet ju fan ingenting.

Jävla kropp.

 

Sitter hemma med en fantastisk influensaliknande känsla i halva ansiktet och värkande skinn.

 

Ricky Gervais gör mig sällskap på youtube och jag äter frukt. Fått för mig att frukt är bra.

Jag måste säkert gå till affären någon gång under dagen och handla. Mer frukt kanske och någon middag. Jag har ingen som helst lust med det just nu men än så länge är ju inte klockan så mycket.

 

Det är inte helt lätt att beskriva de fysiska känslorna man/jag har när jag är sjuk men jag tänkte göra ett försök.

Börjar med det enkla.

Jag har lock för öronen. Det vet ju alla hur det känns. Ett härligt tryck för huvudet.

Mina ögon svider och rinner lite med jämna mellanrum.

Det kliar i gomen. Det tycker jag är riktigt obehagligt.

Kittlas i näsan och det är inte helt ok då min vänstra näsborre är helt täppt utan medikament Men det som jag ändå tycker är värst ar att skinnet är ömt. Jobbig känsla. 

Lätt feber också. Tur att den bara är lätt.

 

Undrar om jag har någon oboy hemma.

 

Tack vare vissa omständigheter i psyke snöade jag in på min ungdoms härliga punkexistens.

Jag var ju vad riktiga punkare skulle kalla för en posör. Eller ja. riktiga punkare skulle väl kanske bröla ur sig något obegripligt och sparka på mig eller nått. Vad vet jag? Jag var ju som sagt inte på riktigt.

 

Jag lyssnade på lite lättare trallvänlig punk såsom Radioaktiva Räker, Asta kask och en och annan KSMB dänga. Sånt som alla coola kids lyssnade på under den första häften av nittiotalet. 

 

I vårat ena band( det fanns minst två vill jag minnas) Auto-k, spelades det uteslutande asdålig punk. Det kan ha varit det bästa med min högstadietid. Sjukt roligt. Jag fick äran att spela trummor eftersom jag nästan kunde hålla en jämn fyrtakt. En gång lyckades jag med ett riktigt häftigt fill också men det var inte med flit och har aldrig kunnat repeterats så jag tror inte det gills.

 

Vi fick en spelning(tjatade nog till oss den) på ett lokalt sommarevenemang i byn.

Våran gitarrist och våran basist behärskade faktiskt sina instrument ganska väl och vår sångare hade en enorm glöd och våran trummis... Låt oss säga att jag kände mig som Ferdinand på väg in i tjurfäktningsarenan.

 

Vi hade väl repat i en veckas tid. Ungefär vid ett och ett halvt tillfälle. Fick reda på att vi skulle upp på scenen efter ett band som lirade Zeppelin-covers. DOM VAR SKITBRA! Det var inte vi.

Gitarristen är sjuk, basisten har någon annan ursäkt och jag har aldrig lirat live i hela mitt liv. Jag är 14 och livrädd.

 

Vi har tydligen hyrt in en gitarrist från ett etablerat punkband (Ragge från Hela Handen) och sångaren slänger på sig basen som om ingenting har hänt. Jag sitter och vibrerar högst upp längst bak. Mamma och pappa är i publiken. Fy fan. Det kan vara det värsta jag någonsin har varit med om förutom den där natten i djungeln.

 

Men jag tog mig igenom det. Det och mycket annat har jag tagit mig igenom.

 

 

När jag vaknade så var det i en väldigt mörk bambubyggnad tillsammans med ca 50 andra människor. Måttligt förvirrad men på något sätt ändå ganska tillfreds med vart jag befann mig någonstans.

Jag menar, hur många människor får gå och lägga sig i Märsta för att i nästa ögonblick befinna sig i en smutsig, stinkande leprakoloni inlåst med massor av andra människor i ett svettigt Indien? Åtminstone tror jag det var indien. Det kan ha varit filipinerna eller indonesien också. SRI LANKA!!! Såklart. Aaahh. Sri Lanka var det ju. Kul upplevelse. Anledningen till att jag valde att stanna kvar där va att jag har sovit så fruktansvärt dåligt den här natten, om alls, så jag var så tacksam för att vara där eftersom jag visste att det aldrig någonsin skulle ske i verkligheten så måste jag drömma och alltså sova. Jag tror jag härjade runt där bland dessa sjuka människor i mörkret i säkert en halvtimma iaf. 

 

Sen vaknade jag igen med samma halsont.

God afton fränder!

 

Idag har jag samlat på mig ett halvt vuxenpoäng då jag äntligen fått tummen ur aktern och gjort ett syntest och en hälsodeklaration samt lämnat båda dessa till högre makter i Örebro som skall fatta beslut huruvuda jag ska få den högaktade äran att lära mig framföra motordrivna droskor på stadens gator och torg. Kanske inte torg då men ja.

Detta är ett stort steg för mig. Jag har haft 345687565 olika ursäkter till varför jag inte behöver denna licens men nu är det tamigfan dags. 

Jag ger mig själv fem månader. Nej det gör jag så faan heller. Inte någon tidsbegränsning här inte. Ska jag lära mig att plöja runt bland gamlingar och rullstolsbundna ska jag göra det rätt. Det får ta den tid det tar helt enkelt men eftersom jag kan ha nämnt för E någonting om att Skara Sommarland existerar så är det nog bäst att det sätts lite fart.

 

Det här meddelar jag inte för att söka bekräftelse på att jag gör någonting vettigt utan mer som en varning till mina medbybor. Håll er för i helvete inomhus och kedja fast husdjuren så ingen olycka sker. Min hemförsäkringspremie täcker inte vad dårskap som helst.

 

Hej hej!

God morgon alla lyckliga människor!

Hoppas gårdagen behandlade er med välförtjänt respekt.

Själv vaknade jag klockan 10:45 oerhört utvilad och nästintill pigg i skinnet.

 

Blev tvungen att avhysa några alkoglada individer med sprängämnen från egendomen. Om några år har jag tänkt mig kunna slänga ur mig kommandot "Realease the hounds" varpå en flock med vältrimmade dobermanns skjuts iväg som ur kanoner mot dårskapets grundare. Hehehehe! "Excellent!"

 

Nåväl.

Nyårsafton flöt förbi fint här i hemmet. Vi cruisade i soffan med flanellbyxor till en välkomponerad meny av ugnsgratinerad hummer och en Varmtallrik med en köttbit och potatisstomp. Mycket smaklig spis på min ära.

 

Idag tror jag inte att det finns mycket planerat men mer om detta i afton.

 

Grattis till ett bra 2014 än så länge.