Jävla nörd!
Kategori: Allmänt
Ett av de bästa ""skällsorden" som finns. Nörd.
Det kan väl inte finnas någon som tar illa vid sig av att bli kallad nörd längre. Hoppas inte det.
Jag önskar att jag var lite nördigare när det gäller vissa områden. Serietidningar har jag ett ganska härligt intresse för men inte de klassiska Marvel och DC-comics hjältarna som så många håller varmt om hjärtat utan lite mer nordiska antihjältar av 2000-talet.
Mitt intresse för serietidningar kan jag spåra tillbaks till min tidiga barndom. (vilken jävla överraskning va?)
Jag hade en samling Disneyböcker när jag var liten. Det var Kalle såklart men också Törnrosa, Bernard och Bianca och en massa annat. Det susar i säven tror jag till och med fanns bland alstren.
Från dessa böcker landade jag i prenumerationsträsket redan som valp. En stående prenumeration på Kalle Anka & Co i många herrans år. I alla fall upp till elva års ålder. Genom Kalle tror jag att jag upptäckte att det fanns mer än bara roliga bilder och korta berättelser bakom serierna.
Skaparna. Gubbarna som inte bara ritade figurerna utan kom på fler figurer och livsöden till alla dessa. När det gäller Kalle så har jag min favorit, Don Rosa. Han har fokuserat mycket på Farbror Joakim och även tagit fram ätten Ankas släktträd. Don´s tecknarstil tror jag var det som gjorde att jag fastnade ordentligt. Många finare linjer och en hel del mörker i bilderna.
Han hade dock aldrig blivit den har var om det inte vore för Carl Barks. En hjälte i detta sammanhang som har skapat figurer som Farbror Joakim, Grannen Olsson och många fler.
Samtidigt som Kalle nästan var den ända serien i mitt liv hade pappa några lite konstigare tidningar som hette svenska MAD.
Vilken guldgruva det visade sig att vara. Till att börja med var det bara spy vs spy som gällde men efter bara några genombläddringar satt jag limmad vid Don Martins figurer och fluktstripparna. I samma veva dök det upp en ny samlingstidning i Sverige. Visserligen Hade Larson funnits en tid men det här var nytt. Sjukt, äckligt, kiss och bajshumor och hysteriskt asroligt.
Tack Pyton!
Första introduktionen av Martin Kellerman kommer jag fortfarande ihåg. I just pyton har han en enruta fylld med spyor och en katschig fras på en banderoll. Hur kul som helst om man är en tolvårig grabb.
På den vägen är det. Nu betalar jag gladeligen 200:- för senaste Pondusboken och kan sitta i timmar med Arne Anka.
Det senaste jag har snubblat över är Preacher. Jag tänker inte ens försöka beskriva den serien. Läs den om du får chansen.