Min värld är inte som din värld

Vi har varit och eldat in kungens förödelsedag ute i glesbygden utanför byn. Med kyrkan i bakgrunden och E4:an österut där vid Arlanda stod vi och kände oss... Ja, mest rökskadade och lite frusna.

E hade med sig sina egna pengar och köpte en korv och en läsk till sig själv. Jag och mamman hade inga kontanter (jävla moderna samhällsform) så vi fick vara utan.

Nu är vi hemkomna, barnet nattas i detta nu och hela hemmet har en air av skogsbrand. Fast jag tycker att det luktar lite gott. Det är inte så illa som mina dagar i friluftsfrämjandet när man verkligen stank brandrök. Mer som en liten romantisk förnimmelse.

En mysig eldstad vid ett vindskydd i ett skogsbryn någonstans. Kanske vid en sjö. Eller en rondell vid nortull, vad vet jag?

Det fattas bara att man har fiskfjäll i håret och maskbajs under naglarna så är man ju en fullfjädrad friluftsmänniska. Som Plupp!

 

I morgon ska vi roa barnet på tivolit som för närvarande huserar på en grusplan nära dig. Det riktigt sura är att varken jag eller J är tivolimänniskor. Åker inte karuseller, gillar inte trängsel och framför allt inte allt löst folk som dras som flugor till skit när det gäller sådana "etablissemang" (Ja jag vet. låt det vara, du fattar ju vad jag menar).

Nu blir det nog en kopp te. Kanske på granbarr.

 

Så jag har väl kanske skaffat en till kamera för en billig peng och handlat tre skivor. Nu blir det inget mer den här månaden. Alla slantar går till finfin diné på en ö i Medelhavet, och ett balkongpaket från tax-free förstås.

 

Sombreros förresten. Vilken jävla uppfinning. Nu menar jag naturligtvis Estrellasnacksen. Även om hattarna är hyggligt fräna dom också. Tänk om man kunde sitta med en Sombrero på sig där hela hattens kant(?) var fylld med sombrerosnacks och bara vara jävligt Mexarcool. En Fläskig Fu-manchu och en tillbringare frozen margeritta ba! Svårt att va tuffare tror jag.

 

Jag har beställt en Hawaiiskjorta till semestern. Det fanns inga Acapulcoskjortor. Den heter George Clooney... nu måste jag ha en hatt. Hej H&M!

Min blogg är inte trendig. Jag bloggar inte om viktiga saker. Inte om saker över huvud taget. Ja förutom min ashäftiga stärjo då förstås.

 

När jag ska skriva ett inlägg kommer jag till en inloggningssida först. Där till höger finns det en lista på toppbloggarna på den här domejnen. Jag delar med mig av topp tio bloggarna på blogg.se.

 

1. Trendenser (jag har mina aningar)

2. Linda Blom | Mamma, matte och egenföretagare (hur hinner hon?)

3. Me & My Baby Dolls & Gravid (?)

4. Colorelle modeblogg

5. Emmas designblogg (jag börjar ana ett mönster)

6. Spiderchick (Ingen som helst aning, låter ju skoj)

7. EPIC FAIL (eherm! skulle kunna vara min)

8. Beatas.se (Jag kände en Beata en gång)

9. Fyra årstider, mitt liv på landet (shabby chic någon?)

10. JOHANNA BLOGGAR

 

Ovanstående är alltså topp tio besökta bloggarna på den här sajten/domänen/websidan eller vad som nu är rätt.

Jag tror att jag har valt fel.

Eller ska jag kanske börja skriva om viktiga saker så som hur man slipar ner lacken på en femtitals funkisbyrå och svampmålar den med vit lasyr eller kanske en torr bets för det där riktigt rustika och använda utseendet?

Ska jag kanske börja fota uteliggarnas spännande outfits och göra en jämförelse med stockholms stadsdelsbefolkningar. Hur ser egentligen tjackisarna från Bagis ut om man jämför med en sjysst kokainistfarsa från Danderyd?

En frisyrspecialiserad blogg kan ju annars locka fram fler läsare. Jag kan lotta ut saker till förmån för folk som faktiskt har helt gräsliga frisyrer. En burk DAX (röda såklart) eller kanske en tub bryl för den där riktigt skinande Valhallavägslooken som var frän på det tidiga åttiotalet.

 

Mycket tankar är det i omlopp.

 

Är det någon som vet var jag kan få tag på en snygg acapulcoskjorta lite snabbt?

 

Rubrikerna börjar gå mig på nerverna.

Snart blir det aftonpress med CHOCK-KAOS, TÅRTATTENTAT och OND BRÅD DÖD.

 

Nej jag har ingen som helst fokuseringsförmåga just nu känner jag. Ingenting att skriva om. Jag får ingen ro att ha sammanhängande tankar. 

Är det så här det känns att ha ADHD? Bara ett jävla stök i huvudet av intryck hela tiden. Fy fan! 

Jag lider med er.

 

Jag kan inte ens hitta något vettigt att gnälla om.

Tiggare!? JAS-affären!? Steffo Törnkvist!?

Ingenting är roligt idag. 

Urlakad.

 

Jag kanske återkommer.

Rubriktorka av rang, men det är ingenting gentemot det innehållslösa innehållet i dagens (ja ja, kvällens) utläggning.

 

Jag har haft många ämnen på tapeten under dagen men ändå kommit fram till att lite meningslöst dravel om idioter alltid piggar upp.

Nu har jag inga specifika idioter i tankarna så om just du skulle känna dig träffad så var det säkert med flit och tillika högst avsiktligt.

 

Språkbrister!

Hur jävla svårt ska det vara att prata något så när korrekt? Om du är född i landet, har gått i skola i landet och inte har någon form av mentala hinder så borde inte språket utgöra något problem och ändå omges vi av vuxna människor som uttrycker sig som polska hamnarbetare i Göteborg. 

Dåligast... Dåligast? Lägg av!

Vart, när man egentligen menar blev. Vart är en dumform av varit. Positionsangivelse!!!

 

Jag är ingen svensklärare och långt ifrån perfekt när det kommer till språkbildning men ärligt talat. Det är inte så jävla svårt och så många människor har inte helt plötsligt blivit dyslektiker.

 

Särskrivningar. IGEN! Lägg av! Bara sluta. En relativt enkel "regel" är om det låter som ett ord, t.ex. "spackelspade", så är det med största sannolikhet just det. Ett ord. Inte spackel spade. Inte fläsk filé. Inte Luft värns robot.

 

Skärp er!

Inte du. Du är helt perfekt!

Just nu är det extremisttv på "Kalla Fakta". 

 

Jag hade för avsikt att uttala mig om det men jag orkar inte. Det finns inte ens ett uns av vilja i min kropp att handskas med den här skiten. Jag växte upp i 90-talets rasism-debatt och det är precis samma skit nu.

Så därför känner jag att kaffepriset börjar bli på tok för högt.

 

Många hävdar att kaffepriset är på väg neråt igen och ja, dom har ju inte helt fel i det. priset på kaffe har sakta men säkert sjunkit sedan mitten på 2011 när det hade en riktig topp. Dock hade priset mellan 2008 och 2011 haft en lika kraftig ökning som den nuvarande nedgång. Det är som en gullig liten Fujitopp i diagrammet över en 6 års-period.

Experterna säger att kaffet är på väg att bli för billigt. Jag undrar hur det är möjligt. Knappast kan väl kaffeproducenternas utgifter vara konstanta om priserna sänks? Så sköter man väl inte ett företags ekonomi?

Alla förstår ju hur det fungerar med marknaden. Efterfrågan och det där andra som går hand i hand.

 

 

I Sverige kommer det nog aldrig någonsin att drickas mindre kaffe än vad det gör. Jag är ganska säker på att konsumtionen i vårat land är relativt konstant.

 

Nog för att det går trender i kaffetyper och på olika sätt att dricka kaffe men det är ju fortfarande denna magiska bönjuice som driver landet framåt. Ta Latten som exempel på kaffetrend. Latten kom ju till gemenemans missbruk strax efter espresson men fick ett helt annat fotfäste.

Medans espresson höll sig hos en lätt kaffeelit (nördar) så tog ju latten fart i folkhemmen. Mycket varm mjölk och två matskedar socker. Jag är övertygad om att på den senare hälften av 90-talet dracks det ta mig fan latte i nappflaskor. Med latten kom ju även baristakulturen till Sverige. En kultur som verkligen har exploderat. Helt plötsligt blev det coolt att servera kaffe till folket. Snajdiga snubbar som heter Bernard i pilsnerfilmsfrillor och minimala tangorabbater med prickiga flugor pressar tokvarmt vatten genom hårdpressat kaffepulver och frågar om du vill dricka här, på tuben eller intravenöst i ögat. 

Mitt upp i allt lanseras KAPSELMASKINEN! Vilket jävla påhitt.

 

Det senaste jag hörde om kaffe är att det börjar bli trendigt att koka kaffe... Min pappa är helt plötsligt en jävla trendsetter när han står i mjukbrallan och kliar sig i skägget vid spisen och hoppas att det inte kokar över.

 

Precis som Nazismens cykel kommer kok-kaffet igen och igen och igen.

 

A watched pot will never boil.

Det är något i kläm.

När jag sitter på min vanliga plats i soffhörnet har det börja klia märkligt i högra lilltån. Efter ett litet tag så känns det som om benet precis håller på att somna.

Jag har provat att byta ställning men det har ingen som helst effekt. Jag har börjat överväga amputering. Det känns som nästa logiska steg. Man kan ju inte gå omkring med ett kittel i foten som en annan tokfrans. Nej en liten bensåg och en sifon full med lustgas ba. Snabbt och enkelt. 

Då slipper jag dessutom min nojja att hälsenan ska gå av. Fixat redan.

Jag har inte kommit på något användningsområde för benet i sin nuvarande position som jag inte skulle klara mig utan. Däremot kan jag komma på flera bra sätt att nyttja det i kapat läge.

Vad sägs om att tillverka en galge eller två till exempel?

Jag kan ju göra ett ganska fräsigt askfat av knäskålen. 

 

Jag har visserligen lovat min vän Fredrik att han ska få ha benet som övningsobjekt vid sin tatueringsträning så jag kanske måste balsamera det på något sätt så han fortfarande kan använda det. 

Då kan ju jag ta tillbaka benet när han är klar med det. Det blir ju hur bra som helst. Ett helt ben tatuerat utan att känna någon som helst smärta.

Det blir ju nobelpris det här.

 

Nu ska jag bara uppfinna något som gör mig helt sinnesjukt rik.

Man kan inte leva så länge på ett nobelpris.

John Henri Pohlman vägrar att dö!

Han, likväl som den där jääävla Arne Weise, kommer förmodligen att sända sin död i tv. På bästa jävla sändningstid. SVT1 såklart. Så vartenda blodknogat arbetarhjon med foliehatt tar emot radiovågorna rakt in i hertzbanken. Arne är berättare.

Båda två kommer omfamna varandra på ett fläskigt häxbål nere vid helikopterplattan. -Brinn era gamla reliker! 

Henrik Schyffert håller tal och massorna skanderar. "-Nu har du ljugit om väder för sista gången gubbjävel!"

Beviset på häxeriet kommer i form av en ny syndaflod. Inifrån mälaren!? Hela den fina, påkostade renoveringen av slussen går åt helvete när en tsunami  lika hög som stadshuset plöjer förbi och över Riddarholmen. Dränker alla ryssar och japaner som vältrar sig i gamla stans svindyra souvenirbutiker och våffelhus."-Järntorgskaffe 87:- koppen jo jag tackar jag!" skriker Pohlman medans hans själ antar formen av ett stort jävla cumulus som drar iväg över ålands hav.

 

Men vilket fint väder vi har haft i påsk ändå!

Tv-reklam är för rolig.

 

Eftersom jag inte riktigt är på det klara med vad jag avhandlade tidigare i dag så får det väl bli något om... Ja!

 

Jag har aldrig i hela mitt 34 åriga liv varit i Tyresö. (I eller på? Det är väl en ö?) I morgon ska bli min första gång. Det är lite pirrigt faktiskt. Vad kommer finnas? Det är ju helt andra breddgrader än vad jag är van vid. Har dom palmer och elefanter där eller är det så långt söderut så det bli pingvinsafari? Jag har ingen aning. Spännande ska det bli hur som helst.

Vi ska träffa E's moster och kusin. Eventuellt kanske morfar också.

Total restid cirka 3 timmar...  Fuck yeah!

Vi är dom enda som bor på norra sidan av den delen av familjen. Vi har skitlångt till alla. 

Det ska bli jätteskönt att bli vuxen. Hoppas det sker snart. 

I Maj och Juni ska jag lägga mycket krut och kosing på det där förbannade körkortet. Måste boka lite riskgejer och några fler lektioner. Jobbet får faktiskt ta och komma i fjärde hand nu.

 

Först och främst har jag två veckor som Stf lageransvarig och efter det en veckas "avslappning" på en ö i medelhavet där jag ska försöka att inte göra av med allt för jävla mycket pengar så jag har råd att lägga mer på viktiga saker i hemlivet.

Vi behöver en ny byrå till E.

Ett till rum skulle vara väldigt bra.

Jag ska börja skissa på magiska förvaringsmöjligheter. Det kommer att behövas 250 liter osynlighetsfärg och en handgranat. Kanske två. 

Jag kände mig lite bättre redan igår så i morse var det dags.

Snörade på mig löparsulorna och gick sta mot spåret. Det gick inte fort. Det gick inte hela vägen och jag var lite irriterad i någon sekund. Sekunden gick över och irritationen med den. Jag får leva med insikten att jag inte är någon tävlingsmänniska och aldrig kommer ha samma vilja och driv som en tävlingsmänniska men, det kommer att bli bättre och bättre. Jag kommer att bli bättre och bättre. I allt jag tar mig för och fortsätter att sysselsätta mig med kommer jag bara att kunna bli bättre i så när jag dör kommer jag att vara den mest ultimata Pontus Arthursson som någonsin har gått på/i den här planeten. (återigen en liten återspegling till att jag är mitt eget kosmos, jag tänker inte släppa hippieskiten helt)

 

Jag och superJ har varit på en solskenspromenad i värmen och avslutat med en sushilunch. Nu ska jag chilla i soffan med ett gäng dvärgar, en hobbit, några trollkarlar, en uppsjö alver och miljarder jävla orcher. What would Jeebus do?

Jag tänkte köra ett fett bibelcitat och fördöma hela mänskligheten till eviga eldar men jag orkade inte leta så länge så länge såååå. Lek inte med elden. Då kissar ni på er helt enkelt.

 

Jag höll nästan totalt på att glömma bort bloggeriet idag. Hur fan hade det sett ut? Tokigheter!

 

Vi har ätit så mycket mat så jag har lite svårt att se. Dessutom har jag uptäckt att mitt lazy eye börjar bli lazy på riktigt. Jag känner liksom att det ena ögat är bra mycket hängigare än det andra. Jag är som en halv Droopy. En halv Droopy med sned nacke. 

Alla mina självavbildningar ser helt cheva ut. Jag tror det är dags för sträckbänken eller stryk med däckjärn. Det ena utesluter naturligtvis inte det andra.

 

Fan det står c.a. 85764 Kg lösgodis i en säck på bordet bredvid mig också... Gud testar mig.

Han kommer misslyckas kapitalt. Jag tänker eftersom han är i allt så är han i mig och i och med att jag tänker misslyckas kommer ju indirekt Gud misslyckas och när Gud misslyckas... Well. Alla har väl sett Dogma?

 

Jag skulle ha ändrat i rubriken också. Korsfästelsen firade man ju igår. Idag var det väl back to business as usual? Lärjungarna fortsatte sälja dadlar och vin till romerska överheten och piskförsäljarna hade flyttat bort från processionsvägen. Bort emot farmlandet där man hade andra användningsområden för piskorna.

Kan jag tro...

Happy Easter, Feliz Pascua, Joyeuses Pâques, Buona Pasqua, Frohe Ostern, សប្បាយរីករាយបុណ្យ Easter, हैप्पी ईस्टर!

 

Två koppar kaffe senare är jag fortfarande inte riktigt redo. Sitter här och nyser bihålorna fulla med skräp som min egna kropp producerar i ett landsförräderi av episka proportioner. Med land menar jag naturligtvis mitt kött och blod, min planet, mitt eviga kosmos och annat filosofiskt dravel.

 

För er som inte har hajjat det här ännu så sitter jag med en tilltagande mancold. Det är med andra ord OERHÖRT JÄVLA SYND OM MIG! Så.

 

Jag börjar fårstå hur Iosus kände sig när han hängde där och blödde. Förådd och övergiven i stekande sol. Jag kan ju alltid trösta mig med att jag kommer att vara återuppstånden på den tredje dagen. Som en vårlök skall jag åter blomstra och sprida mitt eviga ljus världen. Giva bot åt de sjuka, tak åt de hemlösa och mat åt de fattiga...

 

NEEEEEJ!

 

Jag håller mig till att handla ekologiskt så mycket jag kan och köpa begagnat i så stor utsträckning som möjligt. Det får bli mitt avtryck på planeten.

 

Jobbigt om man är häftig och ska lämna av med ett stort jävla FUCK YOU och så är det  reinkarnation som gäller. Hur blir det då?

Vem i helvete är du?

 

Det blir alltid värst framåt kvällen. Torra läppar, glasartad blick, lock för öronen och en näsa mer tilltäppt än Jimmie Åkesson på pridefestivalen.

 

Hur och varför blir man täppt i näsan? Det är ju fruktansvärt onödigt. Jag tycker nog att det räcker med att det rinner av och till så man måste snyta näsvingarna ömma och fnasiga. Nej då ska vi minsann stoppa all möjlighet till att andas och prata samtidigt utan att låta som en filmmördare på telefon.

När man som jag dessutom har en nässpray som får kokainister att köa till apoteken för effektens skull men där biverkningarna är blödande bihålor, hjärtklappning och sprickor i svalget väljer man gärna inte att nyttja den om det inte är absolut nödfall. Tyvärr så blir det ju absolut nödfall efter ungefär åtta timmar när förra dosen slutar fungera och man sakta vaggas in i en boll av het fetvadd runt huvudet som sedan doppas i kallt, tjockt gips för att slutligen inneslutas i ett tjock lager med julostvax... Typ!

 

Nä tacka vet jag en fin käftsmäll. Den gör ont som satan när den kommer och i ca fem minuter efteråt beroende på hur den tog men sen är man ganska ok faktiskt. Förutsatt att man inte är stolt som en tupp förstås. Då kan det ju svida lite mer har jag förstått. Inget jag lider av.

Tupperiet alltså.

 

Nu blir det té.

Varför kan inte jag få vara sjuk när resten av familjen är det? Nä här sja man minsann vara speciell och utanför och sitta och vara sjuk och jävlig helt ensam. Tur är ju att jag kan tvinga i mig lite piller och kan arbeta så jag slipper karensdagen i morgon och får vila hela långa, härliga påskhelgen. så jag kan vara überfantastische på tisdag igen. #vågavägrasjukdagar #alltidfrisk #hashtag #yolo #vadfanärdetsomhänder #vembestämdeattfyrkantskulleblihashtag?

 

Som om det inte räcker med rinnande och täppt näsa (ja på samma gång). svidande ögon och kliande gom. Man ska dessutom begåvas med blåsor på tungan och svidande öron. Det är fan till och vara mansförkyld.

 

Tjejerna är i alla fall tillbaks till vardagen. 

 

Mallisferien närmar sig med stormsteg och det börjar bli dags att planera lite packning. Jag tänker mig flipflop, speedos och snorkel. Alternativt acapulcoskjorta, khakishorts och tysktofflor med tubsockor uppdragna till knäna.

That´s it. Sen ska jag sitta med mitt taxfreebalkongpaket (gin, tonic och jordnötter) poolside i en hel jävla vecka och inte bli ett dugg brunare. Eller så blir det kokosolja och våldspressa i solen så jag ser ut som en flottig köttbulle när vi kommer hem.

Jag hade ett ämne. Till och med första stycket var färdigförfattat. Nu är det borta. Lååångt långt borta. Det kommer nog aldrig mer tillbaka tror jag.

Så då skulle jag vilja ta tillfället i akt och prata lite om politiker.

Visste du till exempel att vi har en infrastrukturminister i vårat land? Det visste inte jag kan jag säga. Hon heter

Catharina Elmsäter-Svärd och härstammar från den blåa högerheten. 

Ministern var på min arbetsplats idag och fiskade röster. Hon är ingen vidare fiskare. Oss lagerhjon ville hon inte beblanda sig med. Inte heller med inköparna på gräddhyllan enligt säkra källor. Hon vistades tydligen i lokalerna i nästan en och en halv timme. Så stora är inte våra lokaler så man inte springer igenom hela på den tiden. Jag skulle nog göra en staketrond på ca 3:48 till fots.

Jag är ju förvisso gammal kasernvakt och inte helt obevandrad i staketronderingens ädla konst.

 

Mitt skägg har fått ny frisyr. Jag har kapat pipskägget till fördel för ett mer modest och rakt gubbskägg. Denna variant av ansiktsbeklädnad passar fantastiskt bra tillsammans med min silvriga snedbena och välsvarvade knävelborrar. Jag ser ut att vara 20 år äldre än vad jag är. Hej medelåldern!

Nu ska jag bara skaffa mig en pipa så är jag helt hemma. Kanske en kaptenshatt också...

Måste jag röka pipan också eller räcker det att bara posera så där häftigt på olika bryggor med en frälsarkrans i bakgrunden.

Jag är så nöjd över att mitt nikotinbruk har minimerats maximalt så det skulle faktiskt kännas lite korkat att börja röka bara för att upprätthålla en skön image.

 

Faaast!

En tom pipa är i alla fall inte lika patetiskt som glasögon med fönsterglas.

Nu skulle man ju kunna tro att detta inläget ska handla om min relation till min bror. Det ska det inte. Den ska väl ni bara ge blanka fan i?!

 

Nej, anledningen till rubriken är ett nytt program på televisionsapparaten där två kändisbrorsor slänger käft med kända matlagare i en übersvensk och arkipelagoisk (det är från och med nu ett helt accepterat ord) miljö med finfina filter framför linserna som gör att solen alltid skiner. 

Jag ger mig fan på att det ligger kameraassistenter i varenda vinkel med stora guldskärmar för att få strålglansen att riktigt svida i ögonen på oss hemma i tv-sofforna.

Nu när jag är nästan halvvägs igenom veckans avsnitt så har jag kommit till insikten att bröderna Timell inte är så hysteriskt jävla roliga som många kan tycka.

Det kan ju vara så att jag tappat tilltron för dessa moderna klawner och deras platta humortaktik eller så kan det ju vara så att jag totalt har förlorat mitt fantastiska sinne för humor... Fördjävligt!

Jag drog visserligen på smilbanden några gånger. Det ska jag inte sticka under stol med men mycket mer än så blir det inte. Tyvärr.

 

Jag tror att jag äntligen kan ha lyckats lämna min PPM-kod till min förvaltare också. Det är ett steg i rätt riktning för min del. Nu ska jag bara ansluta mig till ett vettigt förbund också sen är jag nog fan vuxen igen. Typ!

 

Närmast i coola vuxengrejer är i alla fall våran lilla familjesemester till Mallis.

Det kommer att bli fanntastiskt. Sådeså!

 Körkortsteori suger hårig getsäck!

Det är så tråkigt så jag får sura uppstötningar och en abnorm vilja att gröpa ut mina ögon med träslevar. Typ.

Säkert är det jättenödvändigt och jag borde läsa mer aktivt än vad jag gör. 3 gånger i månaden räcker nog inte. FAN! Jag pallar inte. Men men. Ett prov per kväll och tvångsläsa bokhelvetet så borde det ju snart bli JÄTTEROLIGT...

 

Jag ska dricka té och läsa om Anna Kareninas vilda sexäventyr i den ryska socitéten istället tror jag. Antingen det eller kolla på Frozen. Vi får väl se.

 

 

Vi tittar på Gladiatorerna. E har kommit att bli ett stort fan. Än så länge är hon på utmanarnas sida men jag tror att hon imponeras av "Bullet". Snart kommer hon garanterat gå över och börja hejja på gladiatorerna. 

Jag är ju på tjenisnivå med "Phoenix", men E låter sig inte riktigt imponeras av honom när vi träffats på byn. Det kanske kommer.

 

Undrar med hur mycket man skulle kunna komprimera sändningstiden för ett sånt program som Gladiatorerna, eller fångarna på fortet för den delen?

 

Förut, när Hans och Agneta styrde showen, så fanns det en bana när Gladiatorn stod längst fram, högst upp på någon form av podie med ett maskingevär som sköt tennisbollar ner på utmanaren som i sin tur hade tre chanser på sig (tror jag) att via en bana med anhalter skjuta prick på bjässen. Varför tar man bort något så genialt och låter attackboll vara kvar? Dumheter!

 

Nu håller mamman på att natta dottern för fulla muggen och strax börjar tävlingen om vem av oss vuxna som går och lägger sig sist. Jag brukar allt som oftast förlora men nu är det ju faktiskt lördag så jag ska nog se om jag inte orkar hålla mig uppe till 23:00. 

Det har liksom blivit att jag tittar på klockan och tycker att -22:15, ough! Nu blir det jobbigt i morgon bitti.

 

På televisionsapparaten denna afton är det Plura som står och kokar käk med Nina Persson och någon annan flådig jeppe som jag förmodligen borde veta vad han heter. Det gör jag inte.

Oh! Titiyo är visst med. Henne gillar jag.

 

Näe. Lite Dream Evil och en kopp té kanske!?

Det har ju kommit till att bli lite av en följetång det här med "experiment Egon". 

Först tänkte jag be om ursäkt för det men sen insåg jag att ni väljer ju faktiskt helt själva om ni vill läsa eller spela bowling så jag tänker inte göra det.

 

Idag har jag skickat in skapelsen i ugnen, plockat ut den från ugnen, låtit den svalna samt ätit den med bregott och port salut. Helt magiskt var det inte men det var/är väldigt gott med bra tuggmotstånd och allt sånt som tydligen ska vara avgörande för ett lyckat bröd.

 

När ekonomin tillåter ska jag införskaffa lite hjälpmedel för att förenkla tillverkningen av dessa tingestar.

Nästa försök kommer att bli i bullformat. På så vis vill jag tro att varje individuellt bröd kan hålla sig färskt längre än vad en hel limpa klarar av.

 

Nog om sura degar och Egonar i glasburkar.

 

Jag börjar få huvudvärk. Det bäddar ju för en fantastisk dag, men solen skiner så jag ska nog strax snöra på mig springskorna och ge mig ut i något kladdigt elljusspår och jogga tills I can´t jog no more. Det och lite vatten borde nog göra susen.

I morgon ska det enligt utsago vara ett så kallat pissväder. Som gjort för att sladda runt byn i den vita gokarten.

Håll er inne!

I morgon alltså.

Inte nu. GÅ UT OCH NJUT!

Med en lätt huvudvärk och en mild frustration i sinnet ska jag nu författa några rader.

 

Jag håller på att sätta en deg. Det går inte skitbra. Därav frustrationen. Men jag ska inte stressa och inte göra det mer komplicerat än nödvändigt.

Ett moment som stör mig ordentligt är själva jäsningen. Receptförfattaren vill att jag har en "walk in fridge". Det har jag inte. Han vill att jag ska lägga hela degen i en plastbytta model skitstor. Det kan han glömma.

 

När jag tidigare har bakat bröd har jag gjort det helt på eget bevåg och efter eget huvud. Varför kommer det surdegsdemoner och spökar för mig när jag ska baka det här brödet? Varför försöker jag mig på flashiga knep som jag sett proffsbagare göra på tv och tror att jag klarar av samma saker? Dumheter!

 

Jag kanske ska hålla mig till vanligt jästbröd. Kanske surdegen Egon är min överman. Hoppas det går bra.

Det skulle vara så härligt att kunna slänga fram ett snyggt bröd till frukosten i morgon. 

Jag vet att jag har glömt en ingrediens men jag låtsas inte om det. Det måste fungera ändå. Om jag låtsas att den är i så kanske jag vinner över mitt bröd.

 

Nästa bröd kommer bli bättre. Jag matade Egon direkt efter användning så han är redo för drabbning i morgon igen om det skulle behövas. 

Jag har inte gett upp på dagens försök ännu. Jag ger sällan upp. Nu ska degen vila några timmar sen ska jag snygga till den lite och förbereda den för ugnen i morgon bitti.

 

Jag ska äta surlimpa i morgon!

 

Det har kommit till min kännedom att jag har en stalker. Än så länge inte någon läskig typ utan mer en sneaker peaker tror jag.

Vad är skillnaden mellan en "hemlig beundrare" och en stalker egentligen? Är det när man känner sig ofredad och kanske till och med lite kränkt i vardagen?

 

Jag är nyfiken. Tänkte att jag skulle stalka min stalker. Det kan bli lite svårt eftersom jag inte har en aning om vem det är. Jag försökte vara lite hackig av mig men när de enklaste IP-spårningssajterna talade om att min stalker antagligen satt i Danmark gav jag upp den tanken. Jag är mer rackig än hackig helt enkelt.

Kan inte komma på någon jag känner som befinner sig i Danmark. Några runt om, definitivt men inte i landet.

Det ska fan inte vara lätt att leka Magnum. Verkar som att det krävs mer än en fräsig mustasch.

 

Nu hade ju visserligen Magnum tillgång till både helikopter, Ferrari och minst ett par anskrämligt tajta kakishorts. Jag kommer aldrig bli så cool så jag kan rocka ett par sådana. Finns inte!

 

Jag kommer bli mer som Columbo, eller Poirot. Nej! Nu vet jag. Inspector Jacques Clouseau! Där har vi den. Karaktärernas karaktär.

Hej!

Mitt namn är Egon och jag är en surdeg.

HEEEEEEJ EEGOON!

 

Min nystartade kultur Egon frodas i skåpet ovanför skafferiet men jag har kommit till ett hinder i min framfart.

Vad fan gör jag nu då?

Egon bubblar och lajjar på där i sin för ändamålet specialinköpta Italienska glasburk och jag har lite frågor som jag tycker att någon som läser det här skräpet borde kunna svara på.

Jag menar det kan ju inte bara vara jag av ALLA MINA LÄSARE som har en egen kultur. Det skulle ju i sådana fall göra att jag stod utanför det normala i samhället...

 

Jo! I och med att Egon har börjat avge en härlig doft av trälim uppe i sin glasburk undrar jag om det innebär en explosionsrisk att stänga locket  eller om jag kan göra det utan att vakna upp med SÄPO i köket. Någon som vet?

Jag har stängt locket eftersom jag är nyfiken men det kommer inte dröja jättelänge innan jag lättar på det igen. Törs fan annat.

 

Ge mig ett svar kära surdegsnördar.

Jag har precis tittat på en repris av barnprogrammet Labyrint. Det är utan tvivel E:s favoritprogram, alla kategorier. Eftersom jag är en nyfiken kille utan någon vidare inblick i Grekisk mytologi (ingen alls faktiskt, jag kan inte komma på att jag har läst en enda rad i ämnet under mina tolv år i skolsystemet) bestämde jag mig för att kolla upp Daidalos.

När jag var klar med det läste jag kort myten för E. Det var lite konstigt att kungens fru ville ha barn med en tjur och det var väldigt konstigt att avkomman blev hälften människa och hälften tjur.

Det kanske är lite tidigt att köra gamla mytologier för barnet. Jag väntar lite med asarnas skapelseberättelse tror jag. Kanske blir bra i andra klass.

Hon tycker i alla fall att det verkar otroligt märkligt med en skäggig farbror i himlen som bestämmer allting som händer på jorden.

 

Vi har hur som helst inga religiösa diskussioner ännu här hemma men jag ser fram emot det när dagen väl kommer. Jag tänker inte på något sätt ifrågasätta barnens val av livsåskådning/religion så länge det inte utger fara för någon inblandad, eller oinblandad heller för den delen.

Det har fungerat alldeles utomordentligt för mig än så länge och jag tror att det kommer fungera minst lika bra för mina barn. 

 

Jag hävdar att religion och tro hör ihop lika lite som kaviarsmörgåsar och apelsinjuice. Tro är ju någonting man tror på och religion är en utstakad väg som man ska följa. Ett paint by numbers liksom.

 

Nu tänkte jag skriva lite om bibeln och evangelierna men även där har jag på tok för dålig koll för att uttrycka mig något så när sakligt så jag lämnar det till specialisterna.

 

Nu är det andra dagen med utropat självstyre på mitt lilla lager. Jag börjar bli trött nu. 

Egentligen så borde jag inte gnälla eftersom ungefär alla har det värre än jag men hur kul skulle den här bloggen vara om det inte fanns en stor portion gubbgrinighet bakom spakarna?

 

Mina jämlikar har firat två dagar i sjukdomsträsket medans jag allena har fått axla det tunga oket som är lagerarbete med allt vad det innebär.

Jag har ju fått hjälp av undersåtar och chefspersonen har gjort sig tillräcklig. I alla fall idag.

All work and no play makes Pontus a dull boy!

Dull indeed. 

Jag börjar få huvudvärk och tröttheten sätter in redan nu istället fär om en halvtimma som brukligt är. 

I morgon skall i alla fall styrkan vara tillbaka med full kraft och vid god vigör. Då ska jag ta det så lugnt så jag kanske till och med ska unna mig en tupplur på lunchen.

Jag slutar till och med 30 minuter tidigare för att jag ska hinna hem och plocka med mig E till dramaleken. Då får jag ju 40 minuter där när jag inte behöver göra någonting. Vilken seger!

 

Nu underhåller Biss och Kajs på barnkanalen och jag ska se om det står något intressant på insidan av mina ögonlock.

 

 

Jag har börjat titta på QI. Det är en härlig variant av frågesport/panelprogram med Stephen Fry som lekledare.

Egentligen så är det väl ett brittiskakändisarpratarskitprogram men det är verkligen min typ av tv underhållning.

Det finns inga stressmomen VISST FAN!!

 

Tjongelingplingefjong!

Idag har jag...

 

t och det är en härligt släpig brittisk jargong och det finns ett huvudämne som det ställs frågor om i varje avsnitt.

Lite som "The Big Fat Quiz".

Det har en lekledare och fyra  tävlande som ska svara på olika frågor i ämnen som berör allt mellan himmel och jord. O E RHÖRT underhållande.

 

Det görs inga roliga panelprogram i det här landet längre. Sista programmet med humor av sån nivå måste ju ha varit "Måndagsklubben" när Lennie och Claes, apfulla, mobbade skiten ur Caroline. Kvalitetstéve på låg nivå.

 

Jag har i flera dagar haft en produkt på min inköpslista. Den är för mig essentiell och jag glömmer bort den varje gång jag är inne i en affär. Högst irriterande. Jag har väldigt svårt att klara mig utan tops men eftersom jag lider av tillfällig minnesförlust så fort jag går in på en handelsplats har jag blivit tvungen. Nu drabbas jag flera gånger om dagen av våldsam akutklåda i hörselgången och jag vet att det bara är för att jag inte kan komma åt att klia loss som en dåre.

I lördags gick jag in på Ö & B med avsikten att köpa tops. Jag kom ut med Toablock och fröer. 

Dags för mer B-vitaminer tror jag.

 

Egon är matad också. Jag tror att jag lyckats med min skapelse men jag är inte helt säker. Jag har funderingar på att starta en till på vanligt vatten och rågmjöl. Egon är ju tillverkad av rysk vassle och en 50/50-blandning av rågsikt och vetemjöl och det känns som ett vilt experiment. Jag har funderingar på om det är galenskap att likna sig själv vid Dr Frankenstein.

 

 

Jag läste ett inlägg för några dagar sedan där någon störde sig på att folk skrev sina bloggar som dagböcker. Detta gör att jag gärna vill börja tala i dagboksform.

Nu kommer jag tyvärr inte ihåg vem den gnällande individen var men, han/hon kommer inte läsa min blogg länge till om han/hon någonsin gjort det.

Det ska bli som om Sören och Anders hade författat mina inlägg. De ska startas med en snajdig hälsningsfras och avslutas med ett fyndigt rim. Uttrymmet däremellan ska fyllas än mer än det gör idag av och med fakta om min dag som passerat.

Med detta avhandlat så...

 

Tjenarehejsan svejsan!

 

Min ödmjuke far plockade upp mig tidigt idag för en tur ut till Pajala II som det har kommit att kallas. För er oinvigda och utomsocknes så heter det "AB Gösta Tomtlund svets och smide och ligger några ynkliga kilometer utanför byn där jag bor. Andledningen till piratkopieringen av ortsnamnet Tror jag härstammar från att någon hittade en gammal vägskylt med namnet på och tyckte det var hysteriskt kul att montera den ovanför portarna till verkstadslokalen. 

Så! Där fick ni lite Märstakuriosa också. Fan inte illa.

 

Hursom. Väl i verkstaden hade det blivit tid för det av staten påtvingade däcksbytet och eftersom min far är en relativt rekordelig herre som inte gillar att hans förstfödde är en räkdjävel som inte ens klarar av att svinga ett däckjärn så var det jag som fick göra det så kallade gruntet.

Det kan bero på att jag vid något tillfälle av totalt hjärnsläpp tyckt att det kan ha varit en bra idé att lära sig byta däck på ett korrekt sätt eller på att farsan var lat. Tyvärr tror jag att det kan ha varit min idé och att han helt enkelt utnyttjade sin svagsinta son.

Det skulle jag ha gjort iaf.

 

Efter ovanstående däckbyte var det dags. Vi satte av in mot byn med sommardäcken susande mot asfalten i den lilla rallyforden och härjade runt i några timmar. 

Det finns egentligen inte så speciellt mycket att säga om det förutom att vägen från Knivsta till Skepptuna är krokig och vågig på härligt kostigsmanér.

 

Jag plockade även upp en "ny" vinyl som jag har lyssnat på och senaste numret av Pondus hos bror min. Den har jag nu läst igenom. 

 

I morgon är det tydligen måndag.

I dag inleder jag eder i en ny kultur.

Eller ja, stulen kultur då om man ska vara petig. Men jag betalade faktiskt för den. Jag har kvitto och allt.

Jag, the ultimate hipster, har gett mig på att starta en deg. Inte vilken deg som helst, utan en surdeg. Den ska få heta Egon när den har visat sig fungera. Egon är ett passande namn på en surdeg tycker jag.

 

Jag råkade precis vinna i ett parti Svarte Petter. E är överväldigad med lycka. Hon ligger och skriker att hon alltid får svarte petter. Detta trots att jag vet att vi endast har spelat två gånger tidigare och är ganska säker på att det är jag som slutat med kattfan i näven. 

 

Det blir en fantastisk dag. Solsken, surdeg, hundpromenad.

EMBRACE!

Tjejerna i mitt liv frågar mig varför den ena är knäppare än den andra. Som om jag skulle veta. Jag vet ju inte ens vad det är för fel på mig.

 

På tv just nu är det Lotta Engberg som vrider sig likt tuggummi i en rumba. Galenskap.

 

Enya skulle ha gått på kalas i kväll men hon har någon sjuka i kroppen som vi inte verkar få bukt med. På kalaset skulle det vara texmex-tema med tacos och piñata. Kanske till och med en och annan margeritha, vem vet.

Nu missade hon ju tyvärr det eftersom hon inte kunde gå i morse p.g.a. enorm värk i benen. Men...

Vi är ju årets föräldrar, alla kategorier, alla år så det är klart vi slänger ihop den sedvanliga tacomiddagen och toppar med en alldeles egen piñata som vi råkade ha liggandes här hemma. Så jävla bra människor!

 

Nu ska jag ära en vän!

 

Pär Myrkheimer har födelsedag i dag. Hela dagen faktiskt. 

Pär Myrkheimer är en de mest sympatiska människor jag vet.

Även fast vi inte är svinbundis och ganska nyligen (tid är relativt) har stiftat vår bekantskap så har Pär tagit sig tid och orka att försöka lära känna människan som är jag.

Det tycker jag är oerhört värdigt och jag är evigt tacksam för detta. Så Pär!

 

Ett JÄTTESTORT GRATTIS på din födelsedag/kväll.

Hoppas den blir oförglömlig. Det är du mer än värd.

Puss och kram.

 

Jag köpte lösgodis idag. Kan ha överdrivit en smula.

148:- och jag lyckades inte riktigt få ihop påsen.

Shit happens.

 

I morgon ska jag och E ut och valla mammas grisdrake. Det var länge sedan nu. Jag saknar honom ibland.

Andra inlägget på kort tid. Jag hoppas verkligen inte att det bli en vana.

Det kommer det inte bli. Jag är helt tom i huvudet igen.

 

Nu känns det så där igen att jag sitter här och "måste" skriva något eftersom jag har sagt att jag ska göra det. Hm.

Jag skapar dålig stämning inom jaget. Inte en alltigenom jättebra egenskap.

 

På tv är det två Svenska fruntimmer i 40-års åldern som ska vara med i en Amerikansk skönhetstävling. Jag vet inte riktigt varför jag tittar på det här. Det får mig att må fysiskt illa och önska att tiden gärna får gå lite snabbare så jag snart kan gå och lägga mig.

 

Kan dom inte jaga skallerorm i öknen istället? Äh fy fan! Det här blir inte bättre. Nu måste jag snart börja knyta snaran.

Fan att det nya Vikings-avsnittet inte släpps förrän i morgon.

Det måste finnas något annat än det här.

 

Ouf! Äntligen över. 

 

Jag har tvättat mig nu igen, som det hygiensvin jag är.

Denna eviga renhetsparanoian gör att jag sakta men säkert torkar ut.

Min hud blir till pergament och jag är så vätskefattig att snoret ramlar ur näsan som sand i ett timglas.

 

Oh! Undrar om man ska konstruera ett timglas?

Fressten. Hur kan en timma verkligen vara en timma? Om vi lägger till en dag lite då och då är det väl något som är galet i grunden? Vi har alltså ett överskott med tid på grund av att enhetsbestämmaren för tid hade fel!? Ska det vara så? Är jag helt ute och cyklar igen?  Någon har gjort en  felräkning med endast 16 decimaler per dag. Hur kan vi, den moderna människan, tillåta oss att leva med denna miss?

Jag ser det som en skymf och tänker arbeta för en längre arbetsvecka från och med pensionsålder. Nu har jag inte riktigt tid eller viljan.

Tid har jag faktiskt men viljan verkar inte riktigt infinna sig till det här uppdraget heller. Mystiskt.

 

Det har kommit att visa sig att jag har börjat samla på vita strån även i skägget så här på ålderns höst också. Inte illa. Snart kanske även jag kan få känna mig som en vuxen människa. Snart.

 

Jag ska ju faktiskt bli en sån där pappa om några månader. En sån där pappa med regler, försäkringskassakontakter och personlig bankman, för det ska man väl ha nu? Jag har för mig att jag har hört det någonstans. Någon på tv sa det till mig tror jag bestämt.

 

Nu är jag så trött så det rinner ur ögonen och i och med detta har jag officiellt mindre vätska i kroppen än en salt pinne.

 

Sov gott!

Ett rätt mer än igår. 67 av 70 och mindre tittande i bokarne. På det hela taget lite mer nöjd än i går och så känner han sig inte fullt lika sjuk och ynklig idag heller. Vilken jävla vinst!

 

Har jag sagt att jag har en "ny" stärejo? Den är fin och låter bra. I dag har jag lyssnat på Deep Purple, Jethro Tull och en halv Candlemass-skiva. Jag blir glad av det. Fin och harmonisk som en karp.

 

Jo det här fenomenet med pinsamhetstv. Varför är vi i Sverige experter på situationskomik som gör skämskuddar till en nödvändighet? Jag begriper verkligen inte behovet. Jag är inget fan alls. Lika lite som jag roas av dolda kameran tycker jag det är kul när människor gör bort sig själva med pinsamheter i kulturkrockar eller eller missförstånd.

Tacka vet jag lyteskomik.

Papphammar på rullskridskor eller varför inte ett hederligt gammalt trampapåkrattan. Hysteriskt roligt.

 

Universum är en atom!