Min värld är inte som din värld

Total tomhet i blogghjärnan.

 

Människor jag känner är på krogen. 

I byn spelar i afton Björn Rosenström och det Jävla bandet. Min klasskamrat och numera krögargangster ska få se Björn för första gången. Han har bokat honom och haft honom på sin krog fem gånger tidigare men aldrig lyckats se showen. Det är ganska imponerande tycker jag.

I stora staden spelar det säkert en uppsjö av andra band en Fredagkväll som denna men jag är ju här. I soffan, framför tv:n, iförd flanellbrallor. Blir ingen livemusik här inte.

 

Jag har tagit reda på att smärta inte är vekhet som lämnar kroppen utan faktiskt smärta och inget annat. Hade ont i båda benen lite från och till idag på min runda och kom hem lika jävla vek som innan om inte vekare. En blek veke är vad jag har reducerats till. Lite rund på mitten också men jag lyckades klara av mina 7,24 Km på under en timma. 59:26 för att vara exakt.

 

I morgon är det Enyas kalas. På en riktig nattklubb med discolampa och allt. Hon är nog lite exalterad men jag tror det finns mammor som är snäppet värre.

Jag ska se till så fiskdammen fungerar. Det är ett ganska tungt ansvar när det gäller kalas har jag kommit fram till. Alla barn ser ju fram emot fiskdamm. Det finns många vuxna jag känner som är väldigt avundsjuka på sina barn som faktiskt får vara med om fiskdammen.

Man kan nästa säga att jag ansvarar över den viktigaste delen på hela kalaset. Ja J har ju fixat godispåsarna och handlat allt godis och så men. Det är ju jag som fäster påsen på snöret.

Och pizzan! Jag ska beställa och hämta pizza också och säkert köpa glass. 

Nu när jag har skaffat mig skäggvårdsprylar, har jag gått och blivit någon form av skägghipster? Jag tror inte det. Kan ju naturligtvis inte riktigt veta eftersom en hipster aldrig skulle erkänna att han/hon var en. Så om jag visste att jag var en hipster skulle jag inte erkänna det, ens för mig själv, och på så vis vara ovetande i mitt medvetande?. Aningen invecklad utveckling av tanke... Undrar vad Joseph Heller skulle ha sagt om saken. Eller, nej det undrar jag ju faktiskt inte. Det blev mest ett bra avslut på

 

 

Så idag har jag varit ute och gått enligt min nya devis. Devisen började så sakta ta form i Söndags och snart har jag tagit mig igenom en hel arbetsvecka. Det gör lite ont i benmuskulaturen men än så länge tror jag att min plan är sund. Jag har ingen lust att överanstränga knäna igen. Det gjorde så djävulskt ont i somras. 

 

Körkortsboken är inte så tråkig som jag först trodde. Den kommer nog aldrig att få ett nobelpris såsom den där Turkiska författaren som skrev snö men jag har inte vaknat av att jag tappat boken på näsbenet ännu. (det har hänt med andra publikationer, från 1400-talets Italien. Florens för att vara lite mer specifik) 

 

Idag har jag lärt mig att barn är lite lajbans och tror på total anarki och lördagsgodis.(det stog i boken faktiskt) Barn är bra. 

Tänk att få vara i förskoleålder igen.

Tänk!

 

Här om dagen hade vi fikakalas för E11. Det var jättetrevligt och tårtan var superb. Hockeyn på tv:n var inte världsklass men det fick fungera ändå. Vid ett tillfälle slog det mig. Tänk om någon av alla de här vuxna människorna kommer på mig. Kommer på att jag egentligen borde sitta vid barnbordet och kladda. Det var första gången jag kände att jag inte var så gammal som jag faktiskt är. Lite läskig känsla men ändå ett jättetecken på självdistans tycker jag. Jag bara satt där på golvet i strumplästen och frossade i vaniljjätten och nybakta bullar och kände att, fan vad folk är vuxna här. Så här vuxen är inte jag på riktigt.

 

Känslan gick över ganska fort men jag har kvar minnet av känslan och jag gillar det. Det kändes bra att se på min tillvaro lite snett bakifrån. Lite som om jag satt i sandlådan med snoret rinnande under näsan och ett krampaktigt tag i en leksaksbil med tre hjul medans de där moppekillarna stog en 50 meter bort vid lyktstolparna och spottade på marken. Härligt!

 

Idag har jag känt mig som en tonåring då jag faktiskt har skrivit in mig på körskolan och köpt ett teoripaket för tusen baloobas. Baloobaskursen ligger, för er som inte vet det, exakt på samma nivå som seken. När jag stog där inne i receptionen fick jag ett sms om att mina skäggprylar hade kommit och helt plötsligt blev jag 25.

Sen gick jag och mötte J och vikankallahenneMaja på Bistron och när vi gick därifrån hade jag hunnit bli 48 och direktör. I alla fall runt magen.

 

nu är jag nog ungefär 34 år ung och inskriven som lärling i vuxenvärlden. På lördag ska jag ansvara för fiskdammen och då är man ju faktiskt vuxen.

Kan det vara något att sikta på? Känns ju som ett ganska tradigt jobb tycker jag. Sitta och ljuga ihop lite halvspännande, igenkännande och småskruvade berättelser som är mer än en resebroschyr tjock.

Jag vet inte jag.

Jag har försökt några gånger men jag tror att jag gör fel.

Jag tror jag måste lägga upp det annorlunda. Inte hitta på allt eftersom. Det kommer ju inte bli århundradets roman, eller ens novell. Jag har hittills lyckats fått en krönika publicerad. Jag känner killen och tjatade mig till den. I hans lokala nätmagasin. Innan någon viste vad det var för något. Jag tror jag hade en läsare, om man får räkna sig själv.

 

Det är nog det jag är näst mest skraj över. Nobben! Jag vill ju lyckas på en gång. sälja boken dyrt som fan till Hollywood. Jag kan se det framför mig.

Channing Tatum spelar mig. (vi är ganska lika faktiskt från en viss vinkel i ett visst ljus. döda vinkeln i kolmörker)

Någon annan spelar någon annan, mindre viktig person. Det spelar liksom ingen roll. 

Jag vill gärna att Harrison Ford spelar sig själv. Det tycker jag han är asduktig på.

 

Han är till och med Harrison Ford i Star Wars och det var ju innan man visste att han var Harrison Ford. 

I Indiana Jones är han faktiskt Indiana men i allt annat är han fanimej Harrison Ford. Världens mest överskattade skådespelare. Pauly Shore är fan bättre och han är så jävla dålig så man vill limma igen ögonlocken med tvåkomponents epoxilim och fylla öronen med harts för att slippa höra aset.

 

Jag tror jag ska skriva en bok om mitt liv mellan 20 och 30. Fast under pseudonym såklart.

 

Idag bestämde jag mig.

Nu är det faktiskt dags att skaffa sig ett gediget och snyggt helskägg med ståtliga mustascher och välansat, mjukt, långt skägg.

 

Jag har beställt en kombinerad mustaschkam och skäggborste. En skäggolja som ska göra mitt skägg mjukt och härligt och av någon anledning fick det bli fyra stycken doftblock av cederträ som kommer att hamna i mina byrålådor tror jag bestämt. Det väldigt gediget och snyggmanligt tycker jag. Hoppas dom luktar gott. Tänk om det kommer stinka sågverk. Blött sågspån liksom. Ingen hit.

 

Skäggoljan skulle vara så jävla übermanlig så självaste Tsar Alexander III skulle bralla på sig av stolthet. "Med inslag av ek och tobak" stog det i artikelbeskrivningen. Det är nästan så det är dags att skaffa en kristallkaraff, ett runt ekbord och en fläskig öronlappsfåtölj med tillhörande golvlampa.

 

Det finns så många sköna snubbar med ståtliga skägg och jag har faktiskt möjligheten att också skaffa mig ett så nu kör vi.

 

Keep the beardos alive!

Choklad och banantårta dekorerad med ahlgrens bilar och hallonbåtar, växelvis intag av kanel och vaniljbullar, ballerina, singoalla och vanilj-jätten. Denna ensamble sköljes med fördel ner med tre till fyra koppar bryggkaffe.

Jo jag åt en skål majsflingor med nyponsoppa till frukost och kryddiga köttfärsrullar med pommes till middag och nu har jag tryckt en minidaimstrut och ska strax bälga ett caféstort glas med te.

 

Jag jobbar efter ätalltsomfinns dieten. Ät allt och mycket av det!

 

Till mitt försvar hade vi födelsedagsfika för E11:an och om inte det duger som ursäkt så kan vi säga att jag tröst åt över Tre Kronors läggmatch mot sirapspundarna.

 

Nu har jag i oerhört rask takt tagit mig 7,3 Km på precis över en timme. Så jävla duktig är jag. På tisdag ska jag göra samma runda på precis under en timma.

 

Ett bra musiktips om man är ute och går i mörkret i närheten av kyrkogården är Opeth´s Heritage. Det är som en fantastisk Jethro Tull-trip med bara dina egna rädslor och tankar i mörkret med värkande muskler. Hur flummigt som helst. Inte alls konstigt.

 

Nu blir det te och lite Anna Karenina innan Söder om Folkungagatan börjar klockan 22:00 på kanal fem.

Till skillnad från Jan Boris Möller får jag inte betalt för att säga detta men jag tycker att fler borde titta då det är ganska roligt.

 

Ha en måndag!

I dag har jag varit duktig. Inte duktigare än någon annan och egentligen inte duktig över huvud taget men jag är ganska nöjd över att jag fått saker gjorda på en dag när jag helst av allt hade legat i soffan och läst hela dagen.

 

Jag mjukstartade givetvis med några timmar i sotjisoffan, inmundigandes kaffe och frukostbröd men sedan tog jag tag i saken och gick ut i förrådet. Lyfte ut och stuvade om samtidigt som jag letade efter en kasse med kläder som förmodligen skulle stå där.(det gjorde den inte) Istället för denna kasse hittade jag en mängd andra kläder som kommer komma väl till pass inom en relativt snar framtid. Dessutom lyckades jag skapa mer utrymme, om än lite, för att kunna stuva in fler saker så som en spjälsäng och diverse barnvagnsattiraljer.

När jag blev färdig med förrådet bestämde jag mig för att ge klädkammaren en omgång. Vad jag nu kallar jakten på den försvunna kassen kändes som ett hån mot min person. I denna klädkammare hittade jag ingenting jag letade efter men jag tror att jag lyckades skapa lite mer plats där också.(efter att J berättat vilka saker jag skulle ta ut i förrådet och jag på helt eget initiativ slängt en påse med tomglas)

J hittade naturligvis påsarna (ja det var tydligen två, minst) efter ungefär 30 sekunders letande någonstans i kammaren. Jag gav upp och tog fram dammsugaren.

E blev droppad på femårskalas vid halv två och snabeldraken har jagat ludde-lump runt i våran rövarkula som nu nästan kan klassas som en operationssal. I krig. Ute i fält.

 

Tvättat har jag också fått hjälp med att göra då jag är helt inkompetent som människa. Jag blev dock betrodd med att förflytta tvätten från ena maskinen till den andra samt hänga in hallmattan i torkskåpet. Jag höll på att faliera totalt då jag av naturen tydligen är horribelt disträ.

 

Nu när kvällen är kommen och natten knackar på sitter jag ganska nöjd med ett glas blandsaft och lite lättsaltade chips.

 

För en halvtimma sen kände jag min blivandes sons spark.

Ibland händer det att han vaknar med en trubbig mustasch och med skägget i en dreadlock längs med kinden. Många kan tycka att det är dags att ansa bort en decimeter eller två vid detta tillfälle men dom har fel.

 

Jag har kommit att lära mig att detta fenomen är exakt samma som ett härligt "bedhead" eller "knullrufs" som det har kallats i Sverige. Detta är en indikation på en oerhört bra nattsömn.

Vaknar man med en morgonmustasch så kommer dagen bli helt GRRRREEEEAAAAAT! Oavsett vad man tar för sig.

 

Idag ska jag till exempel damsuga. Det kommer bli den bästa dammsugningen. Vi ska bära ut grejer i förrådet, kommer gå hur bra som helst. Vi ska se till så att E städar sitt rum. Hon kommer inte ens protestera...

Hon har ju fyllt sex år nu så hon är ju nästan vuxen och resonerar precis som vi gör...

Jag ska läsa minst fem kapitel i A-K. (läste två igår innan jag tappade boken i pannan)

 

Nu är det kaffe i koppen och OS på tv.

 

Pappa är sällan full.

 

Jag var ute och gick en sväng. En lång sväng. Jag var tvungen att hämta lite post hos min lillebror och hämta lite paket med posten som jag hämtade hos min lillebror. Det var en avi. Det första alltså. Jag hämtade inte ut en avi på posten. Det hade varit lite märkligt.

Jag hämtade tre böcker (som jag redan har skrytit med) och en gubbpung och visir till min telefon samtidigt som jag halkade runt i lite över sex kilometer i regnslasket. 

Mycket bra benträning. Kanske.

 

Nu står kvällstéet på bordet och jag har ätit hundra salta pinnar och en citronkäck och till skillnad från Tre Kronor förlorat minst fem hockeymatcher i mitt nya spel. Snart ska jag sluta spela och börja läsa men jag har inte riktigt bestämt mig för vilken jag ska börja med. Det lutar åt Anna Karenina men som sagt, inte helt klarlagt. Det blir Kafka sist iaf eftersom hans mesbok bara 1/4 av Tolstojs tegelstenar. Alla vet ju att det är storleken på text och antalet sidor som är det viktiga, inte innehållet.

 

Man skulle kunna tro att jag skriver det här inlägget för att undvika någon form av lässtart men för att undvika dessa "mästerverk" skulle jag behöva skriva om hela bibeln inklusive dödahavsrullarna i två översättningar tror jag.

 

Jag tar väl och sätter igång då...

Jag har länge tyckt att folk är löjliga. Larviga rent ut sagt.

 

Den här politiska korrektheten som har genomsyrat västvärldens alla städer och det faktum att "man " känner sig kränkt mest hela tiden måste ju vara ett 2000-talssyndrom.

 

Jag menar naturligtvis inte att det ska vara ok att förolämpa människor till höger och vänster. Man ska inte kalla folk av olika etnicitet för nedervärderande ord på ett negativt sätt eller på något sätt över huvudet taget men att folk väljer att bli upprörda och känna sig kränkta tycker jag är på gränsen till barnsligt.

 

Jag kanske är speciell. Jag har valt att inte reagera när någon säger något elakt till eller om mig. I 99% av fallen det händer så är det en människa jag inte känner och som inte känner mig så skällsordet och den eventuella meningen rör mig inte i ryggen. Om det skulle visa sig att det var den där andra procenten så har jag förmodligen förtjänat det då de människor jag kallar vänner känner mig tillräckligt bra för att veta att säga åt mig när jag beter mig pundigt åt.

Dessutom har jag fått en alldeles utomordentlig uppfostran där jag lärt mig att inte göra illa andra. Människor eller djur. (Jag tänker inte ge mig in i någon djurplågerimonolog här. Det sparar jag till en annan gång.)

 

Människan i det moderna samhället har börjat bli/känna sig kränkt av det ena med det tredje och jag fascineras av att folk orkar bry sig.

Man blir kränkt när någon vid samma övergångsställe helt plötsligt går mot röd gubbe. När en flottig förortsraggare (vid samma övergångsställe faktiskt) tutar och visslar åt tonårsstjejerna i för tighta jeansshorts.När jag bryter ut i ett rått asgarv när någon snubblar upp på en trottoarkant för att denne gick och stirrade ner i sin telefon istället för var individen satte ner bladen. Folk reagerar på det mest onödiga små skitsaker. 

Helt plötsligt är jag ett respektlöst as som är på raggarens sida och dessutom tar upp vad tjejerna hade på sig och hur vågar du skratta åt sms-killen? Han kunde ju ha ramlat rakt ut i trafiken och blivit påkörd! Precis som du borde ha blivit när du gick mot röd gubbe ditt svin. 

 

Det finns en lag om ärekränkning. Jag tror att fler människor borde ta del av den innan de bli kränkta igen.

http://www.lag24.se/a/%C3%A4rekr%C3%A4nkning

 

Ja nu blev det ju inte så mycket om politisk korrekthet men det kanske kommer en annan gång.

Sa FLICKAN!!!

Det här med att man blir äldre är ju ganska ofrånkomligt. Det ter sig på olika nivåer för olika människor antar jag.

Jag började få gråa hårstrån vid 25 men kände att "det skiter väl jag i! Jag är ju bara 25."

Då rörde det sig bara om gråa hårstrån. Nu, nästan  tio år senare så börjar det märkas på riktigt.

 

Mitt tidigare fantastiska balanssinne har reducerats till ett klassiskt byfyllo på rosita. Jag har skaffat ett par skor med dragkedja på insidan för att jag ska slippa böja mig ner så jävla mycket vilket resulterar i att jag ställer mig på ett ben för att dra upp dragkedjan och således säkra att skon sitter kvar på foten. Det tar ca två sekunder, om man inte ramlar och måste göra om det ungefär tre gånger.

Testa det i en hall full med skor klockan 05:45 på en Onsdagmorgon utan att väcka resten av familjen.

Alldeles nyss skulle jag bara dra på mig ett par strumpor, höll på att skalla sängen när jag staplade runt som en överförfriskad Bambi i sovrummet.

 

Dags för balansövningar innan jag slår ihjäl mig på riktigt.

 

Konståkning kan också bli bra. Speciellt om tävlanden har valt en härlig gammal Pink Floyd-dänga. Inte illa pinkat för en Amerikanska.

Nu såg jag ju inte själva åket eftersom jag tycker min blogg är viktigare än konståkning men det var nog en och annan piruett och ett hopp eller två. Hennes dräkt glittrar väldigt i alla fall.

Hon heter Wagner i efternamn också. Det är ju värt en del.

 

Klockan halv nio ikväll är det ett program om hipstertrenden. Det måste jag se. I rent forskningssyfte förstås. Kanske kommer jag peka och skratta lite också. Det verkar inte bättre än att jag har kommit att bli ganska fascinerad av detta fenomen och jag hoppas att jag ikväll får svar på min fråga om varför just den här trenden existerar.

Tro fan att jag sitter och fastnar i konståkningen ändå. Dom är ju ganska duktiga på att ta sig fram på is. Inga punshfyllon med isdobbar och långfärdsrör direkt. Nej! Sjuttonåriga tjejer som hoppar och snurrar så att hela världens prima ballerinor gråter sig till sömns. (dom lär knappast gråta sig till sömns jag vet)

 

Nej nu är det ju faktiskt bara tio minuter kvar till showen börjar.

Ryskan kom för övrigt två  med 74,någonting till carmen. Mycket bra åk. Sista tjejen ut på isen är Japans Mao Asada. Om hon gör trippel axeln är hon den enda med det. Bara så ni vet.

Hon satte den inte.

Hej!

 

That´s how we roll.

 

Manchester City har i skrivande stund hittills hållt nollan mot Barcelona. Unleashed smattrar i hörlurarna och jag tar en liten paus för att göra i ordning téet medans J är i duschen såååå. Häng kvar!

 

Tillbaks!

Nu är det halvleksvila och kvällens varma dryck står på bordet och återigen brölas det vackert om vikingar och offer i snabba baskaggetramp och härliga gitarrer. Mycket bra band det här. Att jag inte upptäckte dem förrän i somras.

För bara någon månad sen satt jag och pratade med trumslagaren utan att veta vem det var. Die hard fan indeed.

 

Det är inte lätt när man kastar sig framstupa in i musikens värd i så högaktningsfull ålder. Musiken har alltid funnits där men aldrig som ett specifikt intresse som hos många av mina vänner. Jag har aldrig vetat vilken sorts strängar Dimebag spelade på eller vilka skinn som ger bäst resonans på cloetta centers scen. Jag har mera accepterat och kommit att älska musiken som ett vitt brus. Den har alltid funnits där, som rösterna i huvudet och vetskapen om döden. Dyker upp och gör sig kraftigt påmind med jämna mellanrum men glider sen tillbaka och håller sig som en jämn skugga i bakgrunden av livet.

Så det är ju en del att sätta sig in i.

 

Jag har förstått att jag gillar hård musik. Det har jag alltid gjort. När jag lyssnade på hiphop så har gillat ONYX, KRS ONE och därifrån har det gått emot RATM och Downset. När jag hade min mest elektroniska period så fick det bli riktigt hård techno. De flesta thunderdomeplattorna har manglats på full volym och när det kommer till metal så ska det vara hårt. 

Funderar ibland på om det beror på att livet i sig har varit ganska lugnt och det är skönt med en lite hetsigare ventil att andas ut igenom. Det blir liksom jag med ett härligt overklighetsvåld i huvudet som också måste få utrymme att uttryckas och bearbetas och det gör jag bäst med aggressiv musik och våldsamma serier, och elak humor. Den är också viktig. Satiren och sarkasmen tar ganska stor plats. Inte på ett negativt sätt även om jag ibland känner att den kanske tar över lite opassande men oftast kan jag kontrollera den väldigt bra. Man kan ju inte vinna allt.

 

Nu är snart téet kallt.

 

 

Nu blir det kopojkstofflor, chaps och sporrar för hela pengen!

Jag har lyssnat på Hank Willams III till och från jobbet och det är kört.

Grässtrå i munnen och egenrullade cigg som en riktig Lucky Luke. Synd bara att jag är så långsammare än min egen skugga. Jag skulle förmodligen bättre identifieras med Ratata. Hunden i serien alltså, inte bandet.

 

Jag har en märklig hatkärlek till country. Begreppet och genren är så väldans stor så den nästan kan liknas vid metal.

I ena änden har vi Billy-Ray Cyrus, Reba McEntire och Shania Twain. I den andra Legender som Hank, Roger Allan Wade och Wayne Hancock. 

Den första änden förtjänar att dö långa och plågsamma dödar medans den andra änden borde få nobelpris i litteratur hela högen.

 Ta bara låttitlar som "Stoned playin´ pinball", "My baby loves malt liquor" eller "Wy don´t momma stay with daddy and me". Helt omöjligt att inte lyssna.

 

När lönen kommer är det jag som köper ett krokodiskinn och flätar min egen stetson.(jag är ju fortfarande ett hipstersvin så jag ska ju göra det själv från grunden medans jag kärnar mitt smör, Amish-style)

Finns det någon som faktiskt kan titulera sig skomakare längre förresten? Som verkligen gör skor? 

I Kambodia fanns det åtskilliga. Jag "fick" ett par trevliga kängor i svart mocca (ok hipstermods) tillverkade för endast 340 spänn. Räknade ut att dom borde ha kostat ca 3500:- . Vilken jävla deal. Det var i det läget som mina idéer om en silkesimport började ta fart. Dom idéerna försvann ganska fort när jag insåg att det inte är aslätt att sälja dom mängderna med silke i Sverige för att faktiskt tjäna pengar på det om man inte har kontrakt med kungahusets skräddare och gissa vad. Det har jag inte.

 

Nu är mat. Sen promenad. Jag återkommer.

 

Har ingenting med det här att göra men det har ingenting annat heller.

 

Idag lider jag av en ytterst märklig huvudvärk som med allra största sannolikhet är förstadiet till en stroke. Det kan också bero på vätskebrist då jag endast druckit 8 koppar kaffe och två glas vatten idag men det verkar högst otroligt. I går var jag hurtbulle och gick ganska långt i rask takt. Det funkar  oerhört bra som självterapi för mig. Det ska jag nog fortsätta med. Inte hälften så slitande som att jogga men det känns som att det ger en hel del. Mentalt och banalt.

 

Det är ganska stökigt i huvdet just nu. Jag blev tvungen att ringa min chef idag och fråga om han fortfarande var min chef. Det är han säger han. Han är lite rolig. Jag ringer för att ta reda på om han fortfarande är den han utger sig för att vara och det samtalet slutar med att han vill att jag gör gratisreklam för  firman. Jag hängde inte med alls i dom svängarna men i övrigt gick samtalet bra.

 

Väntar som en tok på att firman jag är uthyrd till ska fatta ett beslut om anställning så jag slipper bemanningens lajbansregler och märkliga tider. Skulle sitta som en smäck med en liten tillsvidaretjänst tillsvidare. Så det åtminstone känns som man har sitt på det torra.

Lönemässigt lär jag väl droppa som en istapp i Mars men det kan det ju nästan vara värt. Jag är kluven.

 

Hur ska jag lyckas vända det här till något roligt då?

 

Man kanske inte behöver ha så jävla roligt hela tiden. Ibland ska man nog må lite halvruttet också. Inte för att jag  mår halvruttet, jag bara konstaterar en tes. (om man nu kan göra det...det kunde man ja!)

Jag mår ganska bra faktiskt. Jag är väldans trött idag och har ett sötsug som är som Dr Mengele. Helt sinnessjukt.

Vi har ju visserligen en söthylla i skafferiet som jag kanska ska härja lite i. Då får jag gå riktigt jävla fort i morgon. Jogga törs jag inte. Inte efter att mina knän pajjade ur i somras. Jag börjar med rask gång i något halvår så får vi se fram till sommaren om jag tycker att det är värt att öka takten. HEJ TRÄNINGSBLOGGEN ! 

Hädanefter blir det bara fröbrödsrecept och smoothiekultur! 

 

Nej det blir det inte. 

 

Nu svamlas det på riktigt. Lägger ner för idag och hoppas att det blir 1000% mer givande i morgon.

Hipstertrenden är den konstigaste av de alla. Steampunken var lite halvmärklig men hipstertrenden är nog den som är mest intressant.

 

Vad jag har förstått så ska man alltså gå tillbaka till det gamla sättet i den nya världen. Man ska sätta sin egen surdeg, koka sin egna gris länge och slipa sin lie med sten.

på 70-talet fanns inte hipstertrenden som ett uttalat tema men visst var det väl ändå då det hela startade? Man skulle gå emot industrialismen och bo i kollektiv med egenodlad mat och en tam get medans storfamiljens ungar utbildades i hemmets trygga med kommunismens positiva värdegrund att stå på.

 

Dagens hipsters stoppar korv och kokar länge. De går i bruna lågskor, stuprörsjeans, flanellskjortor, skepparkavajer och en upprullad sotarmössa. Outfiten toppas gärna med en stickad halsduk som är snurrad som ett bildäck runt halsen och en vältrimmad tangorabbat på överläppen. 

Frisyren ska nog helst vara någon form av Anderssonskans Kalle- lugg som med fördel blåses undan ur ögonen med en snygg whiplashknyck på nacken.

 

Hur dagens hipstertjejer ska se ut har jag faktiskt ingen aning om men jag kan tänka mig att det är mycekt virkade sjalar och tjocka strumpbyxor i glada färger nerstoppade i ett par "vintage" seglarskor från den där butiken högt upp på Åsögatan.

 

Jag är nog inte mycket bättre själv. Jag går i min mc-jacka med James Dean-snitt och utsvängda, tighta, svarta jeans av märket lee och ett par riktigt fejkiga motorcykelpjuck med dragsko på insidan.

Det har kommit att bli så att jag har en enorm kärlek till utsvängda jeans. Eller Manchester, det funkar lika bra det men det uppskattas inte lika fullt här i hemmet.

 

Vår stil är väl egentligen den personen vi strävar efter att vara när vi  vill vara vårat bästa jag?

 

Jag gillar min stil, eller mina stilar. Det händer ju faktiskt att jag vid vissa högtidstillfällen tar på mig en tredelad och putsar upp dansskorna jag med. Man ska skapa en lätt förvirring hos folk. Det håller både dem och jag på alerten.

Jag bara hittade på rubriken. Den har ingenting med Norge att göra förutom musiken i mina lurar.

Den är snabb, aggressiv och har en underton av den s.k. antikrist i sig. Riktigt bra komma igång musik.

 

I vanlig form har jag inte direkt någon aning om vad det här kommer att handla om så jag börjar spåna lite om det är ok?

Äggen står på spisen och kaffet är nästan i magen. J sitter och fönstershoppar på tradera och facebook och jag funderar på när jag ska ut och promenera idag. Det har alla ingredienser för att bli en lika fantastisk dag idag som igår.

Väntar faktiskt på att herrarnas staffet ska börja men det är nog mest än ursäkt för att hålla blyarslet varmt här i mitt soffhörn. 

Vi ska ut i förrådet och leva rövare senare också. En helplanerad Söndag med andra ord.

 

Nej fan det här ger ju inget. Jag får bläddra lite i media och se om jag hittar något irriterande.

 

 

Hahaahahahaha!!

Här har vi det.

FN uppges ha hittat bevis för brott mot mänskliga rättigheterna i NORDKOREA!!! Vilket enormt jävla nyhetsvärde.

En blind katt utan morrhår hade ju fan kunna hittat dom bevisen.

 

"Regimen i Nordkorea anklagas bland annat för mord, avrättningar, svält, slaveri, tortyr, våldtäkter, tvångsaborter, sexuellt våld, försvinnanden, avrättningar och för att sätta regimmotståndare i Gulag-liknande arbetsläger, som sammanlagt har 80 000-120 000 fångar."

Det här stycket är taget rakt ur vårat ymnighetshorn till elitjournalistkår på aftonbladet.

Nu kanske man inte ska skylla på aftonbladet som trots allt bara vill sälja lösnummer men det här är väl för i helvete inga nyheter?

Att FN kan te sig lite lätt bakom i det här ärendet är ju lika uppenbart som att Peter Jöback är gay.

 

Varenda människa med någon form av verklighetsuppfattning måste ju ändå ha någon form av insyn i situationen i Nordkorea. Det har pågått i miljarder år och kommer förmodligen pågå i miljarder till. Dinosaurier som hängde i området gick förbi och skakade på huvet åt dårskapen. Men först nu har FN:s människorättsråd UNHRC alltså tillsatt en komission för att komma fram till något som vi alla vet. Nordkorea är så att säga FUCKED!

 

Jag undrar vad FN nu kommer att göra åt saken. Sätta ut gränspatruller med blåa hjälmar och stora pickor? Nej det har dom ju redan gjort. Plus att amerikanska styrkor har väl bevakat den gränsen sedan Koreakriget? Jag ska inte säga att det är så. Jag har alldeles för dålig koll på det kriget och vad som egentligen hände men jag vet att dom står där. På varsin sida och är jävligt beredda på att det närsomhelst ska tilta duktigt.

 

Nu blir det äggmacka.

Mitt i melodifestivalsyran höll jag nästan på att glömma berätta en saga om den 34 årige mannen som är på väg mot ett lättare liv.

 

Han vandrade genom stockholmsförorten iklädd endast ett par svarta, tighta jeans och en skinnjacka av MC-modell. Det snöblandade regnet piskade hans vindbitna ansikte när han kisande tog sig igenom skogsområden in i villakvarterens uppradade tegelkåkar. Halkandes i lervälling på igenväxta eljusspår med en tilltagande nervositet i hjärtat tog han sig fram till den angivna adressen.

In genom den tunga trädörren och upp för granittrapporna med tunga blöta steg tills han nådde sitt första delmål denna mulna februaridag.

När dörren öppnades med ett ekande klick blev han inbjuden att sitta ner och ta en kopp hett snabbkaffe innan de båda skulle fara vidare ut på vad som skulle komma att bli ett episkt äventyr.

 

Bilen stannade vid vad som tidigare hade varit Svensk Bilprovning i ett nästintill öde industriområde. Nederbörden växlade mellan regn och snö om vartannat när hans far klev ur bilen och öppnade förpackningen till den alldeles nya skylten.

När de båda gick igenom tekniken muntligt med varandra fäste fadern en inköpt extraspegel på sin sida i bilens vindruta för att säkerställa att ingen följde efter dem...

 

Kopplingen släpptes sakta upp och den unge mannen kände för första gången i sitt liv hur dragläget sakta tog över stillheten. Hans hjärta bultade när gasen mötte kopplingen och bilen sakta började rulla framåt utan hackande och det första varvet avklarades på bilprovningens väntplats.

Med en tilltagande stolthet och ett lätt övermod lyckades han att köra ett motorstopp och de båda tittade menande på varandra och fadern sade med lugn stämma, -Ta det lugnt! Sånt händer.

 

Det gick väldigt bra idag för att vara första gången på riktigt i en bil och med farsan som höll sig lugn och inte skrek på mig när jag glömde blinkersen eller brände rakt igenom rondellen. Två småmissar på lite över en mils körning tycker jag är helt ok.

 

Det kommer gå skitbra det här.

 

I mina yngre år trodde jag mig vara något av en språkutveklare. En härlig grabb som i umgängeskretsen hjälpte till att komma med nya fyndiga begrepp för diverse olika ting. Så var det nog inte nu när jag tänker efter. Jag hakade nog mest på de nya begreppen mina polare myntade med jämna mellanrum. 

Hemma har det inte pratats mycket slang vad jag veet. Hemma pratar vi så korrekt det bara går. D.v.s. så jävla mycket västerortsslang som far och mor kläckte ur sig som dom bara kunde, men eftersom dom var vuxna i min värld så pratade ju inte dom slang. Det har tjackats prylar och folk har polat utan att jag har tänkt på att så här pratar man ju för faan inte.

Nu säger jag inte att jag är bättre. Tvärtom. Jag är en stark förespråkare för slanguttryck i vardagen och tycker att slang är oerhört viktigt för språkets utveckling men, här kommer det, dagens jävla ungdom asså!!

Att förkorta ord. På riktigt förkorta ord är väl fan inte slang och språkutvekling? Det handlar ju endast om lathet.

Att det så kallade ordet LOL existerar i tal är för mig helt obegripligt. Hur kan en från skriftspråket (chat) förklaring på en aktion bli till ett ord som används för att förklara något man uppenbarligen inte gör?

Laughing out loud! Antingen så garvar man väl högt, rakt ut eller så gör man det inte? Idioter!

 

Jag skulle skriva om något annat men det har jag glämt vad det var.

 

Det finns en bok som heter Svenska skrivregler. Den ska jag köpa, läsa och lära mig. Sen ska jag gnälla på som fan och korrigera varenda jävel.

 

YOLO

Jag har skaffat en ny telefon och ett nytt abbonnemang. Det är ca 80 sek dyrare i månadskostnad än det gamla avtalet men telefonen är större och heter fyra istället för två. Priset måste ju balanseras av storleken och modellen?

 

Nu har jag aktiverat det nya sim-kortet. Det är ett sånt här litet kort. Samma storlek som min lillfingernagel ungefär. Inte alls lätt att tappa bort om man ligger i sängen och pundar med luren. Mitt minneskort har ungefär samma storlek. Det som är askalas är att sim-kortet är vitt och minneskortet är svart så man hittar dom ju ganska snabbt om inte påslakanen är svarta och vita förstås. Våra är lite grå också för att förenkla.

 

Ishockeyis är vit och puckar är oftast svarta och jag har funderat lite på hur många ickeeuropéer (amerikaner) som var tokförvirrade över hockeymatchen idag. 

Jag har träffat och pratat med människor (amerikaner) som faktiskt inte vet skillnaden mellan Sverige och Schweiz, eller att det ens är någon skillnad.

"Soo you´r  from Sweden right? With the alps, the coo coo clocks, the clogs and the great chocolate?"

"Eehrm, riiight! Dipshit"

Nog för att vi har allt det där men jag är ganska säker på att dom menar Schweiz.

Vi är väl kända för små röda hästar med blommor på och silvriga platåskor? Eller är det Wagners felaktiga bilder av hornhjälmarna kanske?Smarta blondiner och omonterade möbler? Jag vet faktiskt inte. Dags att skicka ut en fråga till min utrikiska vänner och fråga vad Sverige är känt för.

 

Ha en trevlig helg.

 

 

Klockan är så jävla lite att inte ens tomten är vaken och har precis somnat.

Själv vaknade jag ur en halvbizarr dröm fyra minuter innan larmet skulle tjuta och känner mig inte ens trött. Eller kände ska jag väl säga.

Nu när det är dags att som Personliga Person fara mot jobbet som alla andra börjar det bli lite grusigt i globerna såklart.

 

Jag vill egentligen bara meddela att det här inlägget är författat på min s.k smartphone så nu finns det risk för att det kan bli mer av denna varan. Ber inte om ursäkt för detta utan känner att är gott. Precis som hen.

Det är inte helt lätt att prestera något fyndigt eller intressant varenda dag. Idag har jag nog ingenting som kan vrida igång någon form av känsla.

 

På jobbet har det ju hänt lite grejer men ingenting värt att dela med sig av. Att chefen är hemma p.g.a enorm bakfylla roar ju ingen direkt om man inte skriver det på ett roligt sätt från en rolig synvinkel men jag blev mest förbannad att vi fick höra det av den bakfulla inköparen som hade supit i kapp med tidigare nämnda chefsperson.

Så gör man väl ändå inte, eller?

"Kung på natten, kung på dagen" har jag fått lära mig.

Sen att jag själv inte alltid är kung på dagen, men det ska väldans mycket till att jag dricker på en så kallad skolnatt.

En mindre hickup i min annars transparanta arbetsdag. 

Jo! Jag var ju med en kollega till bauhaus och shoppade loss också. Vi hålller på att bygga om kontoret vårat litegrann. Nya fina ekbänkar och sittplatser för alla minsann. 

 

Näe fyfan vad det här blev ett tråkigt inlägg. Vad hände med våldet? Drogerna? Åsnefölen och vaselinet?

 

Om det ska bli något av det här måste jag nog ta och börja läsa lite klassiker igen. Synd att dom är så jävla träliga att ta sig igenom. Jag har fortfarande bara kommit halvvägs igenom Dante´s komedi. Började för ungefär 7 år sedan. Har fastnat litegrann. Det är för övrigt den sämsta komedin någonsin skriven. Jag har inte skrattat högt en enda gång sedan jag öppnade boken. Jo, alltså jag har ju skrattat men inte åt Dante. Det är ju den minst roliga boken någonsin skriven. Bibeln är väl kanske inte hysteriskt kul den heller i och för sig.

När jag var liten hade min mamma bibeln i serieformat. Den var rolig, eller ja. Snygga bilder i alla fall. När man är sju och på bild få se när Kain slår ihjäl Abel med en sten (eller om det var tvärt om, jag har ingen aning faktiskt och har kommit in i ett flow nu så jag orkar inte kolla upp fakta i ett fictionverk) över ett lamm eller vad det nu var har nog gjort att jag kommit att älska serierna. Man kunde ju trott att jag skulle fått upp ögen för bibeln och själva sagan i den boken men jag tror att färgerna och stilen på teckningarna var bra mycket häftigare och lättare att relatera till än säg, 40 år i öknen. Det går fan inte ens att göra spännande med coola teckningar.

 

Nu får det vara bra för idag. I morgon är det fredag och jag har inte fått tacos på aslänge. Känner mig knapp Svensk längre.

Idag kunde jag mycket väl blivit av med en arm. Jag blev inte det, men jag ökade garanterat riskerna för det.

 

Vi har fått en "ny" maskin på jobbet. Den knögglar ihop papper till skrynkliga korvar med hjälp av en matarmekanism i stil med kugghjulsfunktion. Två hjul som stansar och knöglar med ett fantastiskt resultat och har tagit företagets miljötänk in i 1900-talet.

Det tog stopp i maskineriet idag. Jag gillar inte när det tar stopp i något maskineri. Allra minst i något maskineri som står i vägen för min succé.

 

Jag vill se mig själv som normalpraktisk. Inte på något sätt smart, men normalpraktisk.(vi kommer tillbaka till intesmart grejen om en liten stund)  På maskinen finns det ett vred och en knapp. Vredet är ett enkelt på/av-vred. Inga konstigheter där. Knappen har en lite lattjo symbol som ser ut ungefär så här  --->--- .

                                                                                                                        ---<---

 

Jag har inte brytt mig om att läsa någon manual eftersom MAN inte läser manualer. (jag brukar faktiskt alltid läsa manualer men tänkte att den här maskinen är så galet simpel att till och med en blind horsare från Ulan Bator kan fixa den)

 

När jag öppnat maskinen och kommit fram till att det sitter en puck av komprimerat papper fastkilat mellan "kuggarna" skrider jag till verket. Med kniv, sax och tålamod tar jag mig an uppgiften. Sågar, hackar och drar loss konfettistora bitar brunt packpapper och känner att ingenting händer när min kollega (som har suttit bredvid mig och pratat om något oerhört intressant) plötsligt säger, -Det finns ju backfunktion på den där! (han har skummat igenom manualen) Jag har vid det här laget nästan lyckats frigöra pucken efter ca 10 minuters idiotpundarpul med ovan nämnda verktygsarsenal.

Det visar sig att knappen med den märkliga heroglyfen naturligtvis är en backfunktion.(fattar ju för fan vem som helst) Jag kopplar in maskinen igen och vrider om vredet och trycker på knappen. Puckjäveln släpper, maskinen surrar på och stoltheten får sig en välförtjänt törn. (inte på något sätt smart) 

 

Jag hade fixat den utan backfunktion.

Jo det här med serier. Jag läser ju några. Sist tror jag att jag kan ha snöat iväg på Kalle-Anka tecknare. Det var med flit.

Det finns en annan som jag har gjort subtil reklam för på min facebooksida. Inte fullt lika barnvänlig. Inte alls barnvänlig faktiskt. Inte speciellt vänlig över huvud taget men OOOOHHH så underhållande, och jag har två album kvar i serien. HAHA!

Serien jag berättar om är naturligtvis Preacher. Denna fantastiska berättelse om en Gud som löper amok och flyr himmelen för att gömma sig undan pastorn Jesse Custer som har gett sig fan på att hitta och läxa upp den.

 

Igår meddelades det från en  officiell källa att produktionsbolaget som gett oss Mad men, Breaking Bad och The Walking Dead ska göra tv-serie av Preacher. Jag är onödigt glad åt detta och hoppas innerligt att dom gör den rättvisa.

 

Mannen som introducerade Preacher för mig är min nuvarande chef. Han gjorde sig själv en riktig björntjänst när han tidigare idag talade om för mig att det finns en annan serie. En minst lika udda, sju resor mer skruvad och storymässigt helt jävla sinnesjuk. Den finns dessutom helt gratis att läsa på internet.

Jag tror inte att han vill att jag ska jobba på dagarna.

 

Den här nya serien heter Crossed och jag har hittills bara läst ett kapitel men... Jag kommer att läsa fler. Många fler. Alla.

 

Om ni är känsliga och har en moral som av många kan ses som sund så borde ni kanske ignorera det här men jag är ju en hyvens kille så varsågod. www.crossedcomic.com 

Den utspelar sig i Skottland tror jag. 

 

Ni vet hur det känns när man förnimmer en doft som är helt malplacerad men man känner den så starkt så källan till den måste vara där runt hörnet.

En gång för tusen år sedan när jag satt i baksätet på familjebilen och var på väg till vårat sommarställe så hade jag nog den första doftkänslan i livet. Det hade vi alla i den bilen. (alltså inte den första i livet. det hade väl bara jag.) När vi kom till brofästet vid Hjulstabron så slås vi av en enorm doft av nymalet kaffe. Det var som om hela området hade slagit på bryggare och dragit igång pannorna samtidigt. Ganska häftigt.

 

Idag hade jag en liknande upplevelse.

Jag gick runt ett hörn på arbetsplatsen och den doft... Den odör som kommer emot mig, eller kommer emot mig plötsligt så formligen dränks jag av den. Ni som har känt det vet precis vad jag menar. Ångesten på en morgonen efter på en Finlands/Ålandskryssning. Stanken av bränd kaffesump och bloodymary blandas med alkosvett, smutsig hytt-sex och ångestens söta kletiga aura. Den doften slog mig mitt i fejset i ca tre sekunder idag. Det var högst förvirrande.

 

Ibland tror jag att det är en form av hallucination som drabbar mig med jämna mellanrum. Ungefär som vissa röster jag hör när jag ska sova eller när jag får ett hårt knytnävsslag i pannan precis vid insomningsögonblicket. (Det har hänt fler än en gång.) Inte helt lätt att förklara när man är ensam i lägenheten och inte helt lätt av bara borsta bort och somna efter det.

Meeeen det får vi ta en annan gång för nu ska jag lata mig framför spök-tv.

Årets spel är igång och världens alla låtsasidrottare sitter bänkade framför telefunken. Jag med.

Jag har kollat på finalåken i slopestyle snowboard, tjejernas skiathlon, herrarnas störtlopp (Vilken jävla backe. Det var fler åkare som bara höll i sig än vad det var som faktiskt åkte skidor nerför det där berget.) och har stora planer för damcurlingen.

 

Just nu är det den fantastiska sporten backhoppning. Vilka jävla dårar det är då, Jag kommer nog aldrig riktigt förstå tjusningen med den. Att klättra upp för en trappa rakt upp i himmelen för att där spänna fast fötterna vid ett par riktigt stora skidor och sedan skicka iväg sig själv som en projektil ca 100 meter i hopp om en lyckad landning. De flesta klarar ju det där, förutsatt att dem har tränat sedan 3 års ålder. Det är inte ofta man ser någon sopa i backen och bryta sig nära döden.

 

Bob ska bli roligt också. Det tycker jag är en stilig sport. Lubba allt vad du kan med en urholkad missil på skridskor och hoppa in för att sedan lyckas hålla sig kvar i en fryst vattenrutschkana utan att flippa hela skiten över sig själv eller flyga ut och landa död nere i OS-byn.

 

Sen har vi ju hockeyn. Hockeyn är väl ändå helig? Jag tycker ju att antingen så vinner vi eller så kan dom lika gärna lämna WO i första och åka hem. Fast man vill väl se en Sverige-Finland final så magen kan få sig en jävla smäll också. Nerverna utanpå hela kroppen, hjärtat i halsgropen och flimmer för ögonen. Ruotsi-Suomi är alltid en folkfest.

Nu över till studion.

 

Ofta när jag börjar skriva ett stycke så har jag ingen aning om vad det ska handla om. Huruvida det ska vara allvarsamt eller fyllt med dålig humor och/eller fashistreferenser. Jag vet inte om det märks att det mesta är planlöst omkringdriv i ordbajsarens underbara kosmos och ska jag vara helt ärlig så skiter jag lite i det också.

Jag tycker det är roligt att skriva. Det är ännu roligare om någon läser och det verkar ju som att det finns en som faktiskt gör det och idag tänkte jag tillägna inlägget till den personen.

 

Vänner! Möt Micke Brodd.

Bloggen vill att jag ska lägga in en hel del mer info om mig själv av någon anledning. Jag tror att det är en bluff och att blogg.se försöker ta över min själ. Vill dom göra det får dom faktiskt betala mig.

 

Nu till det som alla undrar. 

Tillhör kristna och djävulsdyrkare samma religion?

Det kanske bara är jag som undrar. Bestämmer föremålet för tillbedjan religionstypen eller är det institutionen som tillhandahåller prästerskapet eller är det individen själv?

 

Religioner handlar ofta om motpoler har jag fått för mig. Då väljer jag att enligt den pontuska snabbanalytiska metoden komma fram till att alla religioner är egoistiska och handlar om jaget. Ondskan och godheten inom individen och kampen där emellan som alla människor hanterar varje dag. Vissa med bravur och andra med brandyxor och tabletter.

 

Vad är skillnaden mellan religion och livsåskådning? 

Jag fick lära mig (vet inte om det är sant men det låter ju lagom logiskt i mina öron) att en religion handlar om en dyrkan av en gudom(eller fler) och en livsåskådning handlar om sättet att leva sitt liv på.

Buddhism är enligt denna teori en livsåskådning och Hinduism är en religion. Buddhismen har mig veterligen ingen Gud utan endast en Buddha (Det finns ju naturligtvis flera Buddor men bara en O.G.B. Hinduismen i sin tur har Gudar för allt.

 

Den satanismen jag känner till handlar om jaget och tryggheten men har ingen gudom. Visst finns det dokumenterat att det har skett diverse riter och offer men dessa har visat sig vara en ren och skär bluff för att retas med mediadrevet och den kristna högern och därför väljer jag att kalla satanismen för livsåskådning.

 

Djävulsdyrkan däremot har ju en gudom. Man har valt att dyrka den kristna djävulen som jag har förstått är antingen morgonstjärnan(som i grund och botten är planeten venus i den tolkningen) eller den ängel som stod Gud närmast(som i vissa tolkningar har kommit att bli Mikael och inte alls ha något med Lucifer att göra).

Det hela är mycket förvirrande men det är väl kanske det som är hela grundtanken med religion och politik. Skapa förvirring och osäkerhet bland dina följare så du lättare kan kontrollera dem med sanningar.

 

Men vad vet jag. Allt är väl bara hittepå i alla fall?

 

Tack för att jag fick yra lite.

 

 

 

Vad är det som händer i huvudet när det plötsligt klickar till i trumhinnan och i direkt anslutning till klicket börjar toktjuta i örat nästan så det börjar svida i ögat. Varför blir det så och hur kommer det sig att bara jag hör det?

Ytterst märkligt.

 

På lördag ska jag gå på ishockey. Det var väääldigt länge sedan. Sist jag såg en match live tror jag bestämt att vi stog och hatade Timrå i Pinbackshallen här i byn. Härliga minnnen.

Jag tror att vi var ungefär tio pers i Arlandaklacken. Tuffa killar minsann.

Nu är det ju faktiskt en "riktig" match på en riktig isstadion. A.I.K-Linköping på Hovet. Nedsläpp klockan 16:00.

Jag tror att jag ska få vara hangaround i den beryktade OzzyArmy. Kanske ser fram emot det här lite väl mycket men jag tycker att det är roligt på livehockey. Kan bli lite väl medryckt ibland men det ska man väl vara?

Kul ska det bli iaf. Jag ska köpa mig en halsduk i morgon så jag inte ser helt dum ut.

 

Att jag är novis när det kommer till vuxensport är ju knappast någon hemlighet men jag har i.a.f. studerat  mig regelverket så pass att jag vet att det blir inte icing om inte spelaren passerar backlinjen innan bollen lämnar racket.

 

 

 

Ja det gjorde hon faktiskt.

Ragna var min mormor och hon rökte. Salem menthol om jag inte minns fel.

 

Men till den väntande undergången.

Först ska vi vänta oss tre år av vinter. Inte vilken vinter som helst utan den värsta av de alla. Fimbulvintern kommer inget levande undan. När Fimbul har lägrat människornas vist i tre år så utbryter krigens krig där fränder slåss mot fränder, fäder mot söner och bröder mot bröder. Incest och hor råder.

När bergen rämnar sliter sig Fenrisulven fri från sina kedjor och slukar sol och måne. 

Vargars tid råder.

När sedan Gullinkambe, Fjalar och den Sotröde gal så reser sig midgårdsormen ur havet och skapar så stora vågor att jorden översvämmas och Nagelfar kommer loss.

Hela Yggdrasil skakar och mänskligheten går mot Hel.

 

Eller?

 

Jag gillar den här versionen. 

 

 

 

Jag är inte heller som alla andra. Fast ingen är väl egentligen som alla? Det måste ju vara jobbigt.

 

Ponera att vi alla är ett enda medvetande. Som universum till exempel. Eller ännu bättre att vi är universum. Att vi bara kan existera som en energi. Inte psykisk eller fysisk utan bara en positiv vibration i universum.

 

Tänk om fysik inte existerar, om allting som vetenskapen har bevisat bara är en lögn och vi faktiskt inte finns som fysiska varelser och att allting bara är ett märkligt hologram som svävar omkring i ett vakum.

 

Tänk om vi kan förflytta oss genom maskhål till andra fysiska platser i denna enorma varelsen som vi befinner oss i som om vi vore nervimpulser. 

Om vi vore nervimpulser så vore vi väl ändå energi? Är inte det precis vad det är. En nervimpuls är väl en medveten liten boll av energi som färdas genom ett system i en för den gigantisk varelse? Nervimpulsen är väl abstrakt och ingenting man kan ta på rent fysiskt och i sådana fall kanske galaxerna är nervimpulser i kroppen. Kanske.

 

Snart ska jag sätta på te.

 

Sov gott och tänk inte för mycket.

 

När Fredagen startas hemma hos ekonomichefen med en drajja och en kall staropramen vid trerycket och ett gäng grammofonskivesugna gentlemen som sällskap så är det inte mycket som går fel.

Jag kommer hem senare än vad jag hade räknat med och det var lite tråkigt men jag hade en väldigt trevlig afton i huvudstaden.

 

Från Silverdal togs det en droska till St:Eriksplan och en mellis på det där asiatiska haket på gaveln vid Filadelfia. Sen knatade vi vidare mot första stoppet. En liten vinylbutik på rörstrandsgatan tror jag. Där fanns lite av allting. Jag hittade en skiva som jag har letat efter väldigt länge och kommit att förlika mig med tanken att den nog inte kommer att hamna i min ägo. Det gjorde den. Min chef halade fram ett annat alster och sa, -Köp den här du Pontus. -Du behöver den mer än jag just nu.

Det är jag oerhört tacksam för. Det fick vara bra med dom skivorna för min del. Skivnotan landade på en femhundring och det var det garanterat värt.

Åt en fantastisk lammfilé till middag och drack en Irish till efterrätt. Underbar Fredagskväll som slutade bland hela stockholms hipsterelit i källaren på Melou som tydligen är/har blivit en tikibar. Otippat.

 

På lördagen softades det i hemmets lugna vrå och idag har det varit fika med min mor, far och J:s syster med familj.

 

3vligt värre!