Min värld är inte som din värld

Konståkning kan också bli bra. Speciellt om tävlanden har valt en härlig gammal Pink Floyd-dänga. Inte illa pinkat för en Amerikanska.

Nu såg jag ju inte själva åket eftersom jag tycker min blogg är viktigare än konståkning men det var nog en och annan piruett och ett hopp eller två. Hennes dräkt glittrar väldigt i alla fall.

Hon heter Wagner i efternamn också. Det är ju värt en del.

 

Klockan halv nio ikväll är det ett program om hipstertrenden. Det måste jag se. I rent forskningssyfte förstås. Kanske kommer jag peka och skratta lite också. Det verkar inte bättre än att jag har kommit att bli ganska fascinerad av detta fenomen och jag hoppas att jag ikväll får svar på min fråga om varför just den här trenden existerar.

Tro fan att jag sitter och fastnar i konståkningen ändå. Dom är ju ganska duktiga på att ta sig fram på is. Inga punshfyllon med isdobbar och långfärdsrör direkt. Nej! Sjuttonåriga tjejer som hoppar och snurrar så att hela världens prima ballerinor gråter sig till sömns. (dom lär knappast gråta sig till sömns jag vet)

 

Nej nu är det ju faktiskt bara tio minuter kvar till showen börjar.

Ryskan kom för övrigt två  med 74,någonting till carmen. Mycket bra åk. Sista tjejen ut på isen är Japans Mao Asada. Om hon gör trippel axeln är hon den enda med det. Bara så ni vet.

Hon satte den inte.

Hej!