Min värld är inte som din värld

Körkortsteori är pisstråkigt och jobbigt att plugga. Min hjärna är mättad och jag fattar inte ens datumparkering.

Om man står på höger sida i motvind när det endast är ojämna husnummer i rågsved så får inte Lisa sina äpplen av Pelle för han blev påkörd vid macken eftersom Pontus glömde utfartsregeln.

Trist Pelle!

 

Jag gjorde precis ett test på internet och fick 66 av 70. Det är ju ganska bra siffror men jag satt ju med båda böckerna och Wolverine blues i öronen. Inte böckerna i öronen såklart.

Men jag tror att det är en ganska bra pluggteknik för mig.

 

Hårdrock och dator! Kickass combo liksom.

 

Den här jävla Lindt-chokladen med algsmak är dödsfarlig föressten. Jag kan nog äta hur mycket som helst. 

Rätt var det är i den torra, läderartade kakaokänslan får man en käftsmäll av sälta i ansiktet. Helt underbart.

 

Nu ska jag nog titta på Vikingar.

Hej och hå och flaska med rom...

Piracy harms!

Idag har vi handlat.

E åkte en sväng mitt på dagen för att hälsa på sin far och då tog vi tillfället i akt.

Jag hade tidigare frågat min mor huruvida hon kunde skjutsa hem oss och våra varor från marknadsplatsen så frakten var ordnad redan.

J hade designat en lista varvid varor för införskaffning blivit nedtecknade och jag ansvarade för att vagnen puttades.

Vagnputtningen gick väl sådär.

Vi har handlat för åtskilliga tusenlappar och har nu förhoppningsvis mat så vi klarar oss åtminstone halva månaden. Släng in ett och annat brödbak också borde även frukosten vara kirrad.

 

Idag fick jag dessutom ihop min stereo.

Jag hörde änglatrumpeter i form av Bob Marley and the Wailers som det första passerande stycket genom anläggningen.

Onödigt nöjd med det här är jag. Det låter så fantastiskt bra så jag har lite svårt att tro det faktiskt.

Efter Robert så drog jag igenom hela Blondies klassiker med "One way" för att avsluta örgasmen med Dead Lord's fantastiska alster. 

Helt underbart. 

Nu kan jag lyssna på mina fina vinylskivor med perfekt ljud.

I morgon ska jag mata E med Jethro's Aqualung tills hon ledsnar på flöjt. Jag ger det tio sekunder.

 

För övrigt så spelades det ett parti Yatsy i hemmet idag. Hela familjen var med och för en  gångs skull vann inte E. Hon brukar vinna över både mig och sin mor med relativa hästlängder. Inte den här gången. Hon kom inte ens tvåa.

Gissa om hon är en bra förlorare!

Det är hon inte.

Hon blev fullständigt vansinnig och skrek åt sin mor. Hon stampade in på sitt rum och drog igen dörren och skrek. Dörren drogs inte igen tillräckligt hårt så hon var tvungen att göra det igen med lite mer kraft. Oj oj oj vad hon inte var ok med att komma sist.

 

Hon är en ganska ödmjuk vinnare också.

Jag lovar.

I morse vid halv åtta kom det en leverans till ATA Bygg och Markprodukter i Rotebro. Det var varken bygg eller markprodukter. I paketet fanns det två stycken högtalare av ovanstående modell levererade hela långa vägen från Piteå till lilla mig i Märsta, eller ja Rotebro då.

Dom har stått och ropat på mig hela dagen i ett hörn av lagret. Jag lyckades med hjälp av min far forsla hem vidundren som har stått och väntat i sin kartong fram tills för ungefär två timmar sedan.

 

Jag har ömt packat upp båda högtalarna och skrapat bort gammalt kontaktlim från diskanterna och bottenplattorna för att limma fast dom igen. Jag har lossat bottenplattan på den ena högtalaren och (tror och hoppas att jag) lyckats byta till en lite kraftigare, längre och framförallt nyare högtalarkabel. Jag ska göra samma sak med den andra i morgon.

Efter skivmässan såklart.

 

Upp i ottan och in på söders höjder ska vi jag och skäggbröderna. Förhoppningsvis blir jag väl inte så värst långvarig men man vet ju aldrig. 

 

J ska till bryggeriet på kvällen och jag blir hemmavid med en hostande E. Med lite tur så sover hon ordentligt så kroppen hennes får jobba bort det elaka . Det är riktigt jobbigt att lyssna till hennes hostningar. Inte för att det låter illa utan för att jag vet hur ont det gör i bröstet när man hostar sådär. Stackarn hostar nästan hela tiden också. Det ska fan inte vara lätt.

Men nu är det i alla fall helg!

 

Jag har planer!

Nej det har jag inte.

Jag vill saker.

Njae. Egentligen inte.

Det skulle vara roligt om... Äsch!

 

Har jag gläfst om folk som tycker att det heter kommunaltrafik än? Det känns som det har varit på tapeten för inte allt för länge sedan. Därför ska vi prata om surdegsbröd, skivmässa och varför i hela friden jag är hungrig just i detta ögonblick.

 

I förrgår tittade jag på barnkanalen och då bakade dom surdegsbröd. Jag har funderingar på att göra min egen surdeg. Min vän och tillika partner in långkok, analogfoto och annat som innefattar konstiga väskor och gjutjärn, Max tipsade mig om att det inte var onödigt svårt att starta en egen kultur. (surdeg alltså, inte samhällskultur även om det nog inte är assvårt) förhoppningsvis någon gång under helgen skall jag påbörja detta fantastiska projekt.

 

I helgen (närmare bestämt på Lördag) är det dessutom en skivmässa på gång i trakterna och jag har blivit medbjuden i egenskap av brillians och fantastiska surdegsostmackor. Vi får helt enkelt se hur det blir med den saken. Det krockar lite med storhandlingen som är inplanerad med trepartssystem och allt.

 

Hungern vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till med. Jag skulle kunna ta mig en kvällssmörgås. Jag skulle kunna frossa i vad som helst som finns i skåpet över skafferiet eller så kan jag ta en frukt eller två.

Det lutar åt frukt faktiskt men det ena utesluter ju faktiskt inte det andra, eller det tredje för den delen.

 

På Mallis ska jag ta med mig en fin gammal systemkamera så när folk frågar om mina semesterbilder måste dom bläddra med båda händerna i riktiga fotohögar. Jag ska bli som Storchen fast utan linsskydd.

Storchen jobbar ju förvisso med filmkamera och jag rockar ju stillbildshybris men jag tror ändå att jag kommer lyckas bra. Ska nog be fotobutiken fixa en framkallning på DIA också så kan jag ha slideshow med kaffe och punsh här hemma. 

 

Fint ska det vara.

Lycka är att komma på att man missat senaste avsnittet av "Söder om folkungagatan" och att det finns på playkanalen.

Att jag dessutom hittade en hel påse smoked beef jerky längst in i skafferiet gör ju den här kvällens testund helt magisk. Kontenan är hörlurar på och toktuggandes torkat kött medans idioter tjafsar med ordningsvakter på tv. Och så fejsbok förstås.

 

Djupare än så här tror jag nog inte att det blir idag.

 

Eller jo. I och för sig.

Jag kan ju berätta lite om min kontakt i Piteå. Det blir ju oerhört spännande att läsa om.

 

Min stereo är nästintill fulländad. Jag väntar nu bara på mina högtalare som lämnades av på DHL-terminalen i Öjeby i morse. Har jag riktig bondröta så kommer dom till Rotebro i morgon och jag kan forsla hem och bygga ihop efter bästa förmåga. Jag ska fixa fram en manual (Jag klarar mig ju uppenbarligen inte utan dessa) så det blir ordentligt gjort när jag limmar fast diskanterna. Det kommer bli så härligt att kasta på ett vax och faktiskt höra tonerna på rätt sätt rätt och slätt.

 

Oh Joy!

Så är det väl? Ingenting kan någonsin försvinna. Bara transformeras.

Om allting levande har en själ och den vi kallar moder jord faktiskt är just det.

Allas vår mor Då måste ju allting tillhöra världssjälen. Är det det som är Gaia?

Är Gaia den fysiska formen av Jahve?

Kan Gaia och Jahve vara samma energi och samtidigt allting?

 

Sug på den ni!

 

Jag letar efter ett filmklipp som jag är helt säker på att jag såg röken av i morse men nu kan jag inte hitta det någonstans. Högst irriterande.

Jag tror till och med att jag vet vem som hade lagt upp det men jag är inte 100% säker.

Fråga kan man ju inte göra. Då kan man ju råka framstå som mer korkad än man är och det är ju inte vettigt. Google har jag förvisso inte testat ännu.

Så! Nu har jag testat google. 

När till och med det allsmäktiga google inte kan hjälpa mig så är det inte meningen helt enkelt.

 

Gjaihve har talat.

 

Nu började det sådär igen. En idé som var så bra i huvudet men så fort fingrarna sätts till tangenterna så bli formuleringen bara öoighjvnhsjvö nho.

Jag börjar väl någon helt annanstans.

Hämtningen från förskolan (Ja det heter faktiskt inte dagis) gick som det brukar. Rätt barn med mig hem i en del. Redan där tycker ju jag att jag har lyckats fantastiskt som förälder. Det finns ju jättemånga barn där. Jag brukar sikta in mig på det barnet som skriker åt mig att det inte vill gå hem. Det är oftast rätt. I dag var det näst intill skrikfritt. Lite gnäll när jag vänligt men bestämt sa: -"Du får inte klättra över staketet ovanför trappan!"

-"MÄH! JAG FÅR JU FAKTISKT KLÄTTRA FÖR MAMMA HÄR!"

-"Eh... Nej! Jag vet att du inte får det." Det var nämligen J som informerade mig att E inte fick klättra över staketet när jag en dag kom hem och imponerat berättade vilken duktig klättrare hennes dotter är.(Hon har även informerat mig om att man inte får snusa på förskolan och en massa andra logiska saker som jag aldrig någonsin skulle ha tänkt på själv eftersom jag är 15 och ett halvt.)

Jag ser fram emot skolstarten. På riktigt!

Det ska bli jätteroligt tycker jag. Slå in alla böcker, vässa pennor och köpa in en ny kulram.

E ska börja på den skolan jag gick i. Den har ändrats lite. Nu låter dom barnen vid sex års ålder lära sig att spela schack. Jag kan inte spela schack. Vi fick äta trolldeg, springa löst i gymnastiksalen och undvika att stoppa upp pärlor i näsan. Nu ska dom spela schack, citera bellman och dansa balett i skogen. Allt på latin. Utvecklingen går framåt.

 

Det finns individer som inte ska få vistas på arbetsplatser förresten.

 

 

 

 

 

 

 

När jag klev upp i morse var det ungefär så här jag hade tänkt mig att dagen skulle te sig. 

En kopp kaffe och en skål med klassikern nyponsoppa och majsflingor. 

En vända till soprummet med diverse skrot och skräp.

Möta upp fadern på vändplan för den numera obligatoriska övningskörningen på stadens gator där jag återigen misslyckades ha ihjäl någon. Även om det idag var jääävligt nära.

Det finns ett rödlyse i Sigtuna. Det är pundigt. Det sitter en extra rödlykta där på ,med en pil som pekar från mitt håll mot en parkering. Jag har väjningsplikt... Begripert inte helt enkelt så jag står still och väjer utav bara fan. Surtorsten i bilen bakom tycker att han ska hänga sig på tutan och gestikulera åt mig när jag sitter där och väjer.

Han ska vara väldans glad att jag var glad annars hade jag nog stängt av min bil och gått och knackat på Surtorstens förarruta med en busshammare och släpat ut gubbfan på busstorget och slagit ihjäl honom med min gröna fina ÖVNINGSKÖRNINGSSKYLT!

Nästa vecka ska jag också åka till Sigtuna. Då ska jag bara parkera där med varningsblinkers till han kommer igen. Då du Torsten.

 

Senare kom E hem igen efter en vistelse hos sin far. Hon fick sig en överaskning som hette duga. Visserligen så visste hon ju någonstans att hon skulle få en ny cykel men att det skulle ske idag var hon inte speciellt med på.

Glad som en lärka har hon provcyklat sin nya fina "storflickcykel"* mellan ytterdörren och soptunnan 50 meter bort ungefär 20 gånger. 

Vi har lekt kurragömma och spelat fyra i rad medans mamman (J) kokade ihop middagen.

 

Nu sitter vi här med varsin laptop, i varsitt soffhörn.

I morgon är det måndag.

Jävla Torsten!

Idag har jag joggat igen. Även fast jag inte skulle. Mina knän tycker inte om när jag joggar. I alla fall inte på asfalt men jag var duktig och gick på asfalten. Jag joggade inte förrän jag kom fram till den leriga, halvfrusna skogsstigen överöst med rötter. Tur att jag är en sån som har löpning i blodet... Det liksom faller sig naturligt att ge sig ut med risk för sitt liv.

Jag menar nog för att jag höll på att vricka, stuka och rent av bryta fotlederna samtidigt som mina lungor ville lämna in för gott och smalbensmusklerna (det heter så, jag lovar) gjorde så ont så jag övervägde att helt enkelt slita loss skiten och mata rävarna med dem så tog jag mig runt. Ett helt varv i fårhagen. (det är ett härligt naturområde här hemma i byn för er utomsocknes) Promenaden hem gick inte riktigt i samma tempo som promenaden dit men jag gjorde det.

 

Det var hemma idiotin tog nya tag. Jag bestämde mig för mitt livs tredje yogapass. Fy fan vad det är jobbigt om man inte är flexibel som en kinesk akrobat. 

Jag är inte flexibel som en kinesisk akrobat. Jag är ungefär lika flexibel som en armerad skyddsrumsdörr. Jag svettades så mycket så vi kommer få slipa om parketten på grund av svällningar i träet. Herre jösses!

Tio armhävningar och plankan i ungefär tio sekunder också...

Det lär knappast bli lidingöloppet i år i alla fall.

 

Nu ska jag trycka en påse "Favoriter" från OLW.

 

God helg!

Nu är det ett härligt fredagsfetto som sitter med laptopen framför Let´s Dance och har en Guiness folköl i glaset.

 

Strax ska jag hoppa ur de här obekväma byxorna och dra på mig flanellen med tillhörande tofflor och inleda första heatet i kvällens runda av "vem däckar först". J har fuskat lite med en stödvila på en timme medans jag pundade runt i köket. Jag funderar dessutom på att ta mig en liten rackarbajsare dagen till ära och då har jag ju liksom dopat mig lite som den där Kanadensiska snowboardåkaren gjorde...

 

Folkölen är förövrigt en fantastisk dryck när det kommer till just Guiness. Den har samma härliga smak men man blir inte vörtlimpemätt. Den du Micke! Du kanske borde prova det. Full blir man inte heller. Alla vinner.

 

I morgon har jag bara en plan än så länge.

Det kommer säkert bli mer än så.

 

Maten blev svinbra förresten, om man bortser från att gratängen var lika vattnig som atlanten.

Nu ska jag skicka in gratäng #2 i ugnen.

 

Inte min starka sida. 

Usel på avstånd och mängdbedömning.

 

Nu har jag skickat in den första av två rotsakgratänger i ugnen. Det skulle bara bli två portioner till mig och J.

Det kan ha blivit c.a. tio portioner.

Jag kommer med all sannolikhet äta denna gratäng helgen ut. Det gör mig ingenting. Den doftar fantastiskt gott och innehåller både sötpotatis och kålrot men jag blir lite irriterad när tidsoptimisten i mig får sig en käftsmäll.

 

Nu är det nog dags för köttet! Jag lämnar er här.

 

Idag har jag haft en sån här underbar dag. En sån när allting bara flyter och man inte alls blir tvungen att stressa sig sönder och samman på grund av andra individers ovilja att sammarbeta för att förenkla situationen för alla inblandade.

Jag misslyckades med att ta hem E:s bästaste gosedjur som hon inte kan sova utan på förskolan tillsammans med sjuttioelva andra saker som hon hade tagit med sig i morse. Dessa ligger nu och trynar gott på hennes hylla medans J försöker natta barnet denna fadäs till trots.

Mitt försök till middag blev ingen hit hos juryn heller. Allting blev överkokt. Jag kunde lika gärna ha kört allt i en blender och shottat likt treo.

 

Den nya reviderade listan på saker jag inte borde göra här hemma är 

1. Tvätta

2. Plocka i diskmaskinen

3. Laga mat på vardagarna

4. Hänga J:s tvätt.

 

Jag tror att jag inom en ganska snar framtid kommer att reduceras till en pengamaskin (för jag tjänar ju så otroligt jävla bra) som bara tar lite plats i soffan och inte luktar för illa. Kanske lite surt om sedlarna har varit på någon fiskmarknad eller dylikt.

 

 

Den här dagen kan gå till historien som den mest händelserika dagen i mannaminne. Förmodligen så kommer den inte att göra det men det kan bli så.

 

Jag och J tittade på lite resor till södra Europa igår kväll och idag får jag ett meddelande som frågar om vi ska boka innan priset går upp. Jag tvekar. Hon bokade. 

I Maj blir det MALLIS BITCHES!!! Fy fan vad jag ska ligga poolside och vara nervös när E simmar runt under vattnet och springer på det hala klinkersfältet runt poolen med risk för att klota kapitalt. Jag kommer plåga bartendersarna med färgglada gigantiska paraplydrinkar där jag ligger som en blekt valross och vältrar mig i dekadensens solgass.

Fint som snus.

 

Hade bokat min första körlektion idag vid femsnåret eftersom ingen annan är ute och kör då. När jag vid tre tittade ut genom portfönstren på jobbet och konstaterade att här snöar det ganska friskt kunde jag inte riktigt föreställa mig att det skulle stå bilar i uppförsbacke med folk som puttade på. Bussar med varningsblinkers och sopbilar tvärs över vägbanorna. En helt fantastisk första övningsdag.

Allt gick bra och jag fick lite input på några saker jag måste tänka på när jag och fadern är ute och härjar på söndagarna.

 

Sen är det bara den där jävla teorin...

Inte mer än vanligt men ändå ganska lagom...

 

Körlektion nummer 1 i morgon. Det ska bli intressant att se vad de betalda experterna har att säga om min hittills prickfria framfart. 

Jag har kommit fram till att det förmodligen är bäst att ta en lektion till att börja med så jag får reda på allt jag borde öva på innan jag sitter och endast tokfokuserar på att signalera i vänstersvängar på jämna dagar vid ojämna husnummer.

Jag gillar inte att plugga saker som jag egentligen inte bryr mig om. Det är så trögt att få informationen att stanna i huvudet. Men jag har en plan som min far yppade. Hårdrock i lurarna och läs. Bara läs. Jag kommer läsa boken 700 gånger från pärm till pärm. Då borde det ju fastna även i min teflonhjärna.

Pappa var för övrigt förbi nu i kväll och lämnade mitt körtillstånd. Jag kom på att det nog är ganska bra om jag har det med mig i morgon. Så jag slipper köra trampbil med cykelhjälm menar jag.

Vi hade strategiskt placerat tillståndet i bilen vi kör med på söndagar. Varför skulle det behöva finnas någon annan stans? Jo det ska jag tala om för dig dumfan. Om du ska köra på körskolan behöver du liksom ha det mä rej serru!

Jahaaaaa!

Snillet slår till igen.

 

Nu sitter vi och kollar på resor. Snart måste jag nog ta flygcert också för det här kostar fan dyrskjortan.

 

 

Snart så kan jag spela mina skivor på en värdig anläggning som inte har kostat så mycket pengar som den borde göra. Detta är jag vinylgudarna evigt tacksam för.

Jag har alltså lyckats hitta en snygg och stabil svarv, en förstärkare som väcker starka minnen (min pappa hade en likadan när jag var lite pöjk) och ett par riktigt fina högtalare som är värda nästan tio gånger så mycket som jag betalade för dem (också likadana som pappa fortfarande har i sin ägo... det här skulle nog Freud gilla).

 

Mitt enda problem är utrymmesbristen men jag tror nog att jag har det under kontroll. J lyckades nämligen lura mig till att köpa 647 Km högtalarkabel för en tid sen som jag hittills inte har haft någon användning för. Nu verkar det ju faktiskt som att det var en hyfsad investering.

I´m a happy chap.

Såååå. Någon gång i slutet av nästa vecka förhoppningsvis ska jag avnjuta någon härlig skönsång från en ljum vinyl genom en förstärkare från -77, förutsatt att allt går som det ska.

 

Nu är ju jag en stark Murphyist och räknar iskallt med att allt skiter sig kapitalt.

 

Hoppet är det sista som överger människan säger dom...

Jag föraktar dom.

Annars får jag inte publicera mitt inlägg säger bloggfascisterna. UPP PÅ BARRIKADERNA BRÖDER OCH SYSTRAR!! hade jag nog vrålat om jag brydde mig. Det gör jag inte.

 

Idag ska vi prata om ister, men inte vilka ister som helst utan nazister. Tjohej! 

Det var ni inte beredda på va?

 

Jag har länge undrat vad som egentligen kännertecknar en nynazist och vad det är som gör dem "nya". Lite som en uppgraderad version. "Nazismen var lite klen grabbar men jag har spånat lite och kommit fram till att vi gör en ny nazism helt enkelt".

 

Begreppet nynazism måste ju vara påhittat av medierna där i slutet av 70-talet någonstans. I samband emd att extrempunkeriet inte var tillräckligt extremt och de gamla härliga nazigubbarna som faktiskt överlevde kriget, (det fanns helt sjukt många nazister i sverige under och efter kriget) massa bankgubbar och finansmän och sånt. Ganska viktiga gubbar och socitetsdamer, kom på att vi kanske kan göra något av de här skräniga jävla idioterna till ungdomar och jag tror att dom lyckades hyffsat bra.

 

Dom rekryterade från en samhällsgrupp som kände sig svikna för att dom inte hade något och aldrig fick något. (lite "vi har ingen lokaaal"-grejen) så tog man deras lätta förvirring och frustration och kryddade den med att den gången inte bara skylla på judarna, de homosexuella och Romer utan alla som inte var grisrosa med dåliga gener. Till skillnad från de Nazistiska originalen som var ganska höga herrar. 

Dagens och dådagens nynazister kallar sig inte gärna för det utan gillar termen "Nationalsocialist" bättre. Den ligger bättre i munnen och låter kanske lite som en fredligare politisk åskådning än en massutrotningsplan. Vad vet jag?

 

Hur som! Vad jag vill komma fram till är att jag känner en hunger i kroppen och jag ska nog trycka i mig lite potatischips.

 

Nazismen eller någon annan negativ ism som kanske metalismen är ingenting jag tänker försöka ge mig  på. Inte för att jag är rädd för högerextrema eller hårdrockare utan mest för att chipsen lockar mer just nu.

 

"KLIV NER DÄRIFRÅN SKITUNGE OCH LÅT PAPPA STATEN LURA DIG DIT HAN VILL!"

Eller inte!

Återigen har jag varit i manualernas underbara värld. Denna gången för att ta reda på varför min nygamla Sony PS-1350 inte snurrade. Det var återigen, surprise! Skit bakom spakarna.

Nu behövs det bara en stilig förstärkare och ett par högtalare så är jag komplett. åtminstone stereomässigt.

 

Om ett tag ska jag ut på vägarna igen så till lokalbefolkningen utfärdar jag här ett bylarm. Håll er för i helvete inne.

När den pärsen är klar ska jag förhoppningsvis botanisera i faderns källarförråd och förhoppningsvis hitta en asfläskig stärkare som ska hjälpa mig i mitt questande mot ett fantastiskt vinylljud. Har även planerat att göra en s.k. drive-by på COOP och hämta upp ett paket som älsket har anskaffat sig.

Sen vill jag ha söndag.

Bara slappa, inte måste.

 

 

Här finns inget som helst nyhetsvärde kan jag meddela er. INGET!

 

Vi följde planen ända till Hökarängen. Där blev det visst finmiddag med finfolk. Precis hemkomna är vi och E ligger och sover som en sexåring klockan 21:46 på en lördagskväll medans jag och mamman dricker te och äter favoritmix så det sprutar ur öronen. Så som vuxna gör.

 

Jag har funderat på huruvida jag borde skriva något eller åtminstone ha några synpunkter om det här planet som har försvunnit från vår planet med omnejd. 

Tyvärr vet jag nog alldeles för lite för att uttala mig om saken. Jag är helt enkelt inte tillräckligt påläst, tro det eller ej.

Ett plan med 200+ passagerare verkar ha försvunnit någonstans mellan Madagascar och Sydostasien.(?) Min direkta tanke har för ovanlighetens skull lätt konspiratoriska vinkling. Naturligtvis har planet antingen blivit sprängt av terrorister eller så har planet blivit sprängt av någon regering för att vara en undanmanöver för någonting annat som har skett. Det luktar byggnad 7 lång väg.

 

E har i.a.f. fått nya skor. Två par med fräsiga neonlinjer, snabbsnörning och ritsch-ratschband.

Återigen har min jagkanfanimejdethärjagärintedumihuvetkänsla fått sig en näsknäpp. Jag blev till sist tvungen att läsa mig till hur jag skulle gå till väga för att ladda film i min fars gamla kamera. "Barn av vår tid", fuck you Ulf Dageby!

 

Jag hatar att skriva texter på dator med pekplatta. Precis nu så lyckades jag trolla bort stycket som skulle ge mig August, Pulitzer och nobelpriset i litteratur genom att med tummen stryka emot något som jag inte borde ha strukit emot.

Ja ja! Ni får helt enkelt aldrig veta.

 

Vi ska åka till huvudstaden och jaga skor till unga fröken för att senare ta oss till den "bästa svängen" och utnyttja det Myrkheimska parets gästfrihet.

Vi tvingade oss på helt enkelt. Det är lite så vi jobbar.

 

Min huvudvärk från gårdagen börjar så sakteligen att tillta så jag har för avsikt att shotta två treo och 16 liter vatten för att motverka detta.

Jag har dessutom tagit ett bad för första gången på två år och det var ganska angenämt måste jag säga.(jag har duschat istället) Dock har jag lite problem med tyngden som blir på bröstet vid ett avslappnande och hett bad men några droppar av min fantastiska skäggolja i det heta vattnet gjorde att det var värt det.

 

Nu får det vara nog. Läs mer om hur dagen kan ha artat sig eller så blir det en författning om hyreskaserner på Svalbard senare i kväll.

 

Det blir Svalbard.

 

Klockan 14:45 började jag förnimma vad som skulle komma att bli en jävla plåga. Det håller fortfarande i sig efter en timmas sömn och två Treo. 

 

När jag var liten (mellanstadieålder) hade jag ont i huvudet minst två gånger i veckan och hade en pez-maskin laddad med alvedon. (Det hade jag naturligtvis inte men ni borde veta vid det här laget att jag ljuger. Huvudvärken var dock sanning, Pez-maskinen har det aldrig varit alvedon i även om det nu föddes en fantastisk idé i min bultande hjärna.)

Nu när jag är i vuxen ålder har mina huvudvärkstillfällen minimerats till endast ett fåtal i månaden vilket gör att jag blir totalt handlingsförlamad när de väl slår till. 

 

Jag lyckades hämta upp rätt barn från förskolan. Det var förvisso bara E kvar men ändå. Hon satt och mumsade på ett päron och salta pinnar när jag klev innanför dörren. Lyllounge.

Idag bjöd jag familjen på kött, potatis och sås. Det åts kallt efter en lång argumentation om uppförande som involverade en hel del gråt och skrik. Det hela slutade med tv-förbud så nu vet jag inte hur jag ska överleva  kommande vecka.

Vi har även konstaterat att barnet och jag är ungefär lika dåliga förlorare när det kommer till spel även om jag behärskar konsten att hålla inne med mina känslor lite bättre (bättre?) än hon. Jag ligger inte fysiskt på golvet och skriker. Vad jag gör psykiskt fick jag inte dela med mig av sa min terapeut. (Nej jag kanske inte har någon sådan heller men vad fan.)

 

Värken börjar släppa och illamåendet efter min dubbla treoshot likaså.

Tack för att ni finns.

Treo alltså.

Bra skit.

Så har det kommit att bli dags att återuppliva de gamla härliga gladiatorspelen. Eller ja, det lär väl inte bli några hjältar framhurrade då jag har för avsikt att se till att ingen deltagare ska komma levande därifrån men det är ändå ganska nära.

Planen är att äntligen kunna använda Friends Arena till något vettigt. Den borde passa utmärkt till ändamålet.

 

Eftersom extremhögern och nazisterna gillar att kasta sten och slåss precis lika mycket som extremvänstern och a.f.a. De båda har ju nästan exakt likadana uniformer (Jag höll på att garva läppen av mig när jag såg en s. k. "antifascist" iförd svarta kängor, svarta cargobrallor, svart luvtröja med armbindel och en svart castroképa. Hur tänkte dom där?) så tänkte jag att man kunde boka hela arénan och sälja biljetter så att gemeneman kan få titta på när dessa neanderthalare bankar varandra till döds med diverse tillhyggen. 

Kanske måste man bygga någon form av bur a la road house så ingen i publiken blir träffad av något med annars ser jag inget problem med arrangemanget. Man kanske till och med kan sälja tårgasgranater som publiken kan kasta in i navet för att skapa lite förvirring.

 

Jag skulle betala för att se ett sådant spektakel. Gärna med ett roligt kommentatorpar. Göran Zachrisson och Kristian Luuk kanske.

 

I går vid middagsbordet hade vi en oerhört humoristisk konversation.

J berättade om sin dag och framförallt Lunchen då hon hade "snott lite a Marias vitlökssås". Detta uttryck reagerade E på och ifrågasatte varför mamma hade snott såsen. så får man ju faktiskt inte göra. Jag var ganska snabb med att poängtera att mamma nog inte hade stulit såsen utan säkerligen fått ta lite av Maria. E tittade upp på sin mamma och sa "Men varför saaa du att du hade snott den för då?"

Jag sa till J att "vi har nog en liten besserwisser här" varpå E naturligtvis undrar vad det är för något. "En besserwisser är någon som känner att den måste förklara för andra när dom säger fel. Någon som hela tiden måste rätta folk" menar jag, varpå E utbrister "Det gör jag hela tiden på min förskola!"

Jag och J satt med enormt förnöjda flin medans barnet berättade att hon minsann tillrättavisade alla som sa fel, gjorde fel saker och sånt som man inte får göra. 

 

Det händer minst tre gånger i veckan att E förbluffar med brillianta citat och situationer som denna.

Hon är en underbar unge!

Jag lider av brist.

Just nu är det utrymmesbrist. Jag kan bli tvungen att ställa Xbox-konsolen bakom téven och sänka ett hyllplan så pass att jag inte kommer åt blåstrålespelaren och inte kan ha locket på min nya vinylsvarv.

Det finns ju en möjlighet att ställa den i sovrummet men då måste jag antingen skarva sladdar och försämra ljudkvalitén eller köpa en förstärkare och ett par högtalare som jag inte riktigt får plats med i sovrummet. Högtalarna alltså.

Typiskt.

 

Det är ingen som vill skänka bort en fyrarummare eller större i Sigtuna kommun? Inte för att jag ska få plats med en stereo utan för att jag vill ha större. Större och tryggare. Det här området har gått åt pipsvängen. Annat var det på min tid.

 

Spelet jag hade laddat ner var Sid Meyers Civilisation. Det är helt underbart. Jag har krossat drottning Elisabeth och tågat in i London som värsta Caesar, fast jag är Saladin tror jag. Han hade häftigast mössa.

 

E kom hem från fadersbesök klockan 15:15 och sedan dess har vi haft fullt upp med att vara en familj. Vi gör det jävligt bra faktiskt. Vuxendelen av familjen är kanske lite väl vuxna ibland men vi jobbar på det. 

Jag har lagat mat. Stekt torskfilé med kokt potatis och romsås. Jag åt för mycket, brände mig på världens varmaste stekfett och fick ändå två matlådor till veckan. 

Jobbar inte bara med att lära mig eco-driving utan även eco-living.

Nackdelen är att en stor del av den sociala biten på arbetsplatsen sker på lunchrestaurangerna runt om Rotebro och när man sitter i en mörk källarlokal och trycker matlåda så missar man en viktig networkingsituation. (VA?)

Fördelen är att man inte gör av med mer än tusen spänn på lunch varje månad. Då kan man lägga pengarna på något viktigt. Som barnet eller vinylskivor. 

Barnet är lite viktigare än vinylskivor. Hon är inte lika lätt att hålla koll på så hon kräver ju lite arbete. Här utanför våran lägenhet t.ex. finns det en lyktstolpe (det finns flera lyktstolpar) där skyddskåpan är lös och någon häftig ungdom (antar jag) tycker att det är så jäla coolt asså om jag tar bort den där så små nyfikna flickor kan stoppa in fingret där och rostas som kastanjer över en öppen eld i norra Italien.

Jävla ungdomar!

Jag vet inte ens vem jag ska höra av mig till i ärendet. Förr ringde man elverket eller den fantastiska figuren El-Berra. Undrar om Berra finns kvar idag för att upplysa skolbarn och ungdomar om farligheterna med el? Jag kommer att vi fick ta del av riktigt fascinerande skrämselpropaganda som i mitt fall fungerade utmärkt. En speciell film har satt fina spår. 

En grabb, vi kan kalla honom Conny, kastar in sin frisbee i en sån jättetransformatorparkgrej. Conny klättrar över staketet för att hämta sin röda plasttallrik men kommer aldrig ut igen. På riktigt tecknadfilmmanér blir Conny en brinnande askhög i ett par tennisskor på en mikrosekund.

Så kan det gå¨om man kastar frisbee. Tänk på det!

Jag missade helt att skriva igår! Genast undrar man om detta innebär att jag har skaffat mig något vettigare att göra med mitt liv men jag kan genast lugna er med att säga nej. Nej, jag har inte hittat något bättre att göra med mitt liv. Förmodligen sänkte jag livsstandarden några snäpp till.

Jag installerade om Angry Birds Friends och skaffade samtidigt Family Guy Beta till telefonen och tog igen lite välbehövlig Xbox tid.

Egentligen känner jag nu att jag faktiskt slösar värdefull xbox-tid då jag laddade ner något igår som jag inte kommer ihåg var det var och faktiskt har för avsikt att spela lite kinect sports nu när jag är ensam hemma i några minuter men jag måste ju även delge för gårdagskvällen samt den här oerhört händelserika förmiddagen.

 

I går ringde min vän D mig och frågade huruvida vi hade planer för kvällen då han och hans fästmö A hade lejt en barnvakt och skulle äta finmiddag. Vi fick äran att vara sällskap/underhållning på "efterfesten" d.v.s. vi träffades på hela Märstas Bistro och drack oss några glas och konverserade. Mycket, mycket trevligt. 

Vi träffas inte så ofta längre tyvärr.

 

I morse vaknade jag klockan 06:00 och somnade om. Någon måtta får det väl ändå vara? Jag vaknade igen vid 08.30 och bestämde mig för detta var en långt mycket behagligare tidpunkt att attackera söndagen vid.

Sagt och gjort! Jag tog mina kläder och smög ut ut sovrummet där min älskade J fortfarande låg och sov. Väl ute i vardagsrummet klädde jag på mig och gick i sakta mak (pga av onödiga morgonsmärtor i fötter och ben) till köket där jag vevade ihop en termos kaffe och sms:ade min far för dagens körning.

 

Det gick mycket bra även denna gång. Glömde bara vägvisarindikatorn en gång, men till mitt försvar gjorde även fadern denna miss och alla vet att oavgjort inte gills.

 

Ute och rattade fordon i någon timma där vi övade på hur man bromsar in inför en korsning och avslutade med lite landsvägskörning. En alltigenom bra körtur.

 

Väl jhemma igen har jag faktiskt gjort en halvtimma yoga med hjälp av någon flashig Miamisnubbe som satt i en park i florida medans jag själv satt på ett parkettgolv på Norrbacka. Nästan samma sak. Jag måste nog svälja stoltheten och köpa mig ett färglatt liggunderlag jag med om jag inte ska fördärva mig helt.

 

Nu blir det nog lite tv-spel ändå.

Twitter är tydligen sjukt viktigt för mänsklighetens inflytande och överlevnad. Vilken tur att man har ett konto där då. Jag har inte twittrat eller tweetat eller vad det nu heter sen den veckan jag skaffade sagda konto men nu kanske jag måste ta upp den vanan igen. Så man hänger med liksom.

 

Carl Bildt är tydligen den grymmaste twittraren i Sverige och jag kan ju omöjligt vara sämre än honom.

Problemet är bara att jag har lite svårt att begripa syftet med att på några meningar uttrycka något viktigt...

Jag menar, jag är ju en erkänd romanförfattare som behöver åtskilliga hundratal sidor för att beskriva en miljö och eventuellt en karaktär.

Hur ska man få det att rocka?

Jag måste börja följa lite tweetkändisar. Eller ja, följa och följa. Stalka och spionera på är väl den rätta benämningen. Ska man bli störst måste man ju antingen bli bättre eller eliminera motståndet och jag tror alternativ nummer två är enklast för en latmask.

 

Det är helt otroligt hur trött jag blev bara under tiden det tagit att författa den här usla ursäkten till inlägg. Tyvärr kan jag inte riktigt gå och lägga mig ännu då det endast skulle innebära att jag skulle vakna 05:30 i morgon bitti och det är faktiskt lite för tidigt. 05:45 är ok men inte tidigare än så. Det går inte på en helgdag. 

Nej! Godnatt.

 

 

 

Idag är vi två. Två segrare.

Jag, för att jag på helt egen hand lyckats natta barnet med tandborstning och allt. 

E, för att hon lät sig nattas av mig med tandborstning och allt. Detta utan gråt och tandagnissel. Lite småtårar och ett och annat uppmärksamhetssnyft men förutom det helt prickfritt.

 

J har legat i sängen och försökt vila bort en magsmärta som vägrat ge med dig. Det kan vara så att T-rex har legat och övat bicykletas på hennes magsäck där inne vilket förmodligen inte har hjälpt så där jättemycket.

 

Jag lyckades även vinna en traderaauktion och är numera, strax, efter att den är betald, ägare till en Sony PS-1350. En otroligt fin spelare i minimalistisk stil. Tycker jag iaf.

Hoppas den är kompatibel med J:s stereo bara annars har jag köpt en roterande piedestal.

 

Nu är det Antikrundan och tevattnet är på gång.

Jag kanske återkommer senare i afton. Vem vet!?

Jag bor i Märsta.

Märsta ligger nord nordost om Livgardet. Närmre bestämt gardets övnings och skjutfält och när vinden ligger i våran riktning hör man ljudet från fälten väldigt tydligt. Ljudet liksom studsar över vattnet.

Så har det alltid varit och så länge gardet fortfarande existerar kommer det alltid att vara så.

 

Undrar när Märstaborna skulle reagera om en invasionsstyrka först tar över gardet och sedan via vattenvägen glider över vattnet, in i Steningeviken och tar sig fram genom dalgången och in i byn? Styrkan skulle kunna komma som som ett skjutglatt gäng kopojkar, springandes genom dalen och ingen skulle reagera förrän dom nådde Vänortsringen.

Då är det redan försent.

 

Idag pratades det om att vi snart kommer kunna säga "Ryssen kommer ryssen kommer!" och äntligen ha belägg för det.

 

 

Han tog vänster före kyrkan och fortsatte över de mörka fälten mot stallet. Efter järnvägsövergången var det ungefär en kilometer kvar hem. Knäna bultade av smärtan men det var något som drev honom framåt, en beslutsamhet han sällan kände liksom sköljde över honom i vågor och vid vissa tillfällen kändes det som om en kraft tryckte honom framåt. 

Väl utanför ytterdörren stängde han av sin motionsapp och svor över att gps-funktionen inte fungerade något vidare bra. Han klev innanför dörren och tog av sig reflexvästen och kläderna som för en gångs skull inte var dyngsura av nederbörd och svett. Det hade det varit en lugn promenad. 

När han satte sig i soffan och startade upp datorn såg han rubriken som en bekant hade lagt upp på sin status. "Kvinna hittad död - misstänks ha mördats".

-Jaha, tänkte han tyst för sig själv. Nu ska det snackas om det här i nån vecka. Hoppas att medierna går ut med lite bättre information så det inte bli sån jävla ryktesspridning som det brukar bli. Folk blir lika förvånade varje gång någon hittas död här i byn. Det någon form av panik och man ska inte gå utanför dörren för då blir man ihjälmördad av vettvillingar.

 

Jag kommer ihåg när en bekant till mig hittade den där snubben som hade blivit skjuten i skallen och upphängd med en kätting i ett träd. Vilken hysteri det blev. Samma som ovan. Man skulle fan inte kunna gå ut med hunden utan att bli upphängd i träd av galna mördare.

Mitt resonemang att han förmodligen hade gjort något han inte borde var det ingen som riktigt ville lyssna på. Nu visade det sig att det var några tungt kriminella herrar som hade fest i en lägenhet och den här farbrorn hade väl haft lite väl närgångna konversationer och intentioner med en av herrarnas flickvän/fru och således slutade som en talldekoration någonstans mellan Buregatan och Sleipner om jag inte missminner mig helt.

 

Kontentan av det här blogginlägget är att jag måste lik förbannat upp till jobbet i morgon så jag har råd att existera och tillsammans med J ta hand om våran familj på bästa möjliga sätt. Inga planer på att göra någon så pass förbannad på mig så jag går och blir mördad. 

 

Sen finns det ju dårar också...

 

Det händer inte jätteofta men när det gör det så skulle jag gärna ligga med dropp i nån vecka.

 

Jag har spenderat större delen av dagen hos en tatuerare och fått en bild av en skrikande gubbe tatuerad på min överarm. Inte vilken gubbe som helst. Det är George Carlin förstås. Allt annat vore ju konstigt. 

 

Det händer ibland när tatueringarna tar lång tid att dom blir väldigt påfrestande för min fysiska kropp. Den tycker väl inte om att man med pulserande nålar och bläck sliter upp huden under längre perioder kan jag tro. Jag är inte heller något fan av den fysiska känslan men jag hyser en väldigt hög aktning för dessa konstnärer och deras verk. Speciellt om det blir helt jävla asbra som det här nu blev.

 

Ett giganormt tack till Jimmy Krig på Ancient art Tattoo and piercing. Hans egna ord är "Jag ska fan göra den helt perfekt". Jag är helt övertygad om att han lyckades och jag tror att min vänstersleeve kommer bli hur grym som helst. Kanske världens bästa tatuering.

 

Hur som helst så sitter jag här i morgonrock och flannelbyxorna och känner mig oerhört slut i kroppen. En lätt huvudvärk, milda feberkänslor och helt galet matt. Snart blir det nog en kopp te och direkt i säng efter det okända.

 

I morgon är en annan dag.

Jag stog precis och vek tvätten och tänkte. (Jag vet, två saker på samma gång, vilken jävla kille.) Att man gnäller jävligt mycket med tanke på samhällspositionen man har. Jag kanske är unik. Det kanske bara är jag som gnäller. Å andra sidan gnäller jag inte så värst mycket på samhället i sig som på de individer som trots allt genom befolkning skapar dessa samhällen. Idiotjävlar helt enkelt. Meeeen det här inlägget skulle inte handla om idiotjävlar. Det ska handla om rätten att gnälla.

 

Vem har rätt att gnälla?

 

Jag kommer från en arbetarbakgrund. Min pappa är en oldschool Smidefix och min mamma något så fashionabelt som en kommunalanställd. Deras bakgrund inom sina yrkesroller sträcker sig vitt och brett utöver de titlar de innehar.

Jag är en "Ambulerande lagerkonsult". Jag vet. Flashigt som bara den. Det betyder uthyrningsbar lagerarbetare, eller som vi "ambulerande lagerkonsulter" brukar kalla det. Lagerhora! Mitt CV är inte jätteimponerande men inte heller att betrakta som skithuspapper. Min lön är inget som någon på Forbes skulle ens tro existerade men den är inte helt dålig den heller.

Kort och gott. Jag har jobb, lägenhet, mat för hela familjen och en duglig lön. Inga lån och inga krediter eller avbetalningar(det kanske är samma sak?).

 

Har jag rätt att gnälla? På samhället och sånt tänker jag. Jag är inte helt säker på att jag har det men lik förbannat ska jag gnälla. 

 

Jag gnäller på ungdomarna som sitter och snackar på pendeltågen. Hur kan så många säga så många ord som totalt saknar innehåll och värde?

Jag gnäller på invandringspolitiken. För i helvete! Se till att alla vi som bor i Sverige har det något så när drägligt innan vi lovar guld och gröna skogar till andra stackars människor som tror att det ska vara just det (guldet och skogarna alltså) att komma till sverige. Folk flyr från ekonomisk misär och krig för bli boende i tältläger och kåkstäder i Sveriges förstäder. Inte faan finns det någon värdighet i det?

Jag gnäller på kollektivtrafiken och folk som säger att dom åker kommunalt. DET HETER FÖR I HELVETE ATT ÅKA KOLLEKTIVT!! Idiotjävlar. Kollektivtrafiken är under all kritik. Inte all kritik med en hel del kritik.

Jag gnäller på politiker som inte håller vad dom lovar. Den där jävla Anders Johansson. Ser jag han på byn ska han fanimej få åka i Mickes flismaskin för vad han lovade barnen och sedan totalt jävla sket i. (Du har väl köpt den nu va Micke?)

Jag gnäller på bostadssituationen. Hur kan man ta såna hutlösa jävla hyror? Är det verkligen meningen att man ska betala mer än häften av vad man tjänar för att ha råd med ett drägligt boende och ska det verkligen behöva ta över fem år att få en hyresrättslägenhet?

 

Nu orkar jag inte gnälla mer.

Mitt tidigare bloggoffer, Herr Mikael Brodd, satte igår griller i mitt huvud. Aaah asså inte skridskor utan märkliga tankar. Tankar om skidinköp. Dessa tankar har funnits hos mig i stort sen November tog sin början. Jag är lite sugen på att pröva på långfärdsskidor. Sist jag åkte var jag nog nio år och jävligt förbannad.

Nu förstår jag ju att det inte kommer bli något vidare före här nere i landet än på några månader men hav förströstan bröder och systrar. Snart kommer fimbul.

Dom (dom där igen)säger ju att man ska sätta upp mål här i livet men jag känner inte att jag riktigt vill sätta upp ett vasalopps mål ännu. Som det ser ut just nu har jag ett projekt som jag måste gå i mål med. Till skillnad från vår arbetsgruppschef har jag för avsikt att gå i mål med mitt projekt innan jag startar ett annat så lagom tills nästa vintersnö kommer kan jag nog kanske eventuellt införskaffa mig ett par lagg och någon pjäxa.

 

Det är ju inte världens mest rättvisa tävling, vasaloppet, när det har gått nästan en timma sedan start och folk fortfarande står kvar på den där sjön medans täten har tagit spurtpris och börjat få snorskägg.

 

Jag förväntar mig nästan att få se en bild på "Isak" från " Söder om folkungagatan" där han kommer med en stav, backhoppningslagg och eventuellt en struthätta på huvudet för att hålla sig i tiden.

Nu är väl struthättan några hundra år före Gustafs skogsfärd men jag har faktiskt sett människor av idag som nyttjar detta plagg. Inte som spargris eller tobakspung men i alla fall.

 

Idag är det kalas igen. Det vi behöver göra är att se till att E infinner sig på avstämd plats med present i rätt tid och att hon hämtas på samma premisser fast utan present.

 

Hej söndag!

Vaknade och kände mig stressad. Klockan var 05:37. "SHIT SHIT SHIT SHIT!! Sen till jobbet." Nej du Pontus. Idag är det lördag din jävla fjant. Somna om serru!

Det gjorde jag också. Vaknade 09:00. "SHIT SHIT SHIT SHIT! Enyas kalas." Det var lugnt. Vi hann med allt. Nöjda barn som fick härja fritt på nattklubb (dagklubb?) i två timmar. Stort tack till Christian för det.

 

En middag bestående av mexarpizza, eller syriansvensk mexarpizza om man ska vara mer korrekt. Den var god, och mättande.

Nu är jag hemkommen från min kvällspromenad och planerar en kopp ingefärsté och en standup med Ricky Gervais innan jag somnar i soffan. Det kan ju myckdt väl te sig så att jag somnar till R.G. i soffan men det får jag nog se som en delseger.

I morgon förmiddag ser jag fram emot en dalseger i form av ett vasalopp. Jag räknar med att kliva upp i höjd med Mångsbodarna och sätta igång tv:n lagom till målgång. En ska faen inte bryta traditioner. Jag vallar med brylcreme och bregott.

 

Det är bråttom nu. Jag borde nog inte sitta och blogga just nu.

 

J poppar popcorn och jag ska modifiera piassavan till ett fiskespö. E är redan ombytt och lite spattig.

Playlisten är kirrad. 1h53m med party och barnvänliga låtar nästan helt utan svordomar.  Allt som ska med är klart och redo och här sitter jag i pyjamasbrallor och svettiga tofflor. Dags att hoppa i vuxenrollen och låtsas som jag vet vad jag håller på med.

 

Återkommer i afton.