Min värld är inte som din värld

 

Snart så kan jag spela mina skivor på en värdig anläggning som inte har kostat så mycket pengar som den borde göra. Detta är jag vinylgudarna evigt tacksam för.

Jag har alltså lyckats hitta en snygg och stabil svarv, en förstärkare som väcker starka minnen (min pappa hade en likadan när jag var lite pöjk) och ett par riktigt fina högtalare som är värda nästan tio gånger så mycket som jag betalade för dem (också likadana som pappa fortfarande har i sin ägo... det här skulle nog Freud gilla).

 

Mitt enda problem är utrymmesbristen men jag tror nog att jag har det under kontroll. J lyckades nämligen lura mig till att köpa 647 Km högtalarkabel för en tid sen som jag hittills inte har haft någon användning för. Nu verkar det ju faktiskt som att det var en hyfsad investering.

I´m a happy chap.

Såååå. Någon gång i slutet av nästa vecka förhoppningsvis ska jag avnjuta någon härlig skönsång från en ljum vinyl genom en förstärkare från -77, förutsatt att allt går som det ska.

 

Nu är ju jag en stark Murphyist och räknar iskallt med att allt skiter sig kapitalt.

 

Hoppet är det sista som överger människan säger dom...

Jag föraktar dom.