Min värld är inte som din värld

Det är nu man borde gå och lägga sig.

Istället är det kvällsté och undermålig tv-underhållning.

 

Jag köpte skor i torsdags. Fina skor. Snabba skor. 

De hjälpte mig springa 5 Km på under 30 minuter.

Visserligen så gjorde det helt sjukt ont i benhinnorna, men det har jag förstått är fullständigt normalt (om än oerhört plågsamt) efter att man "sprungit" en mil.

Just det. EN MIL!

Jag tog mig skumpandes en hel mil på ca en timme i onsdags. Det gjorde mig faktiskt väldigt stolt över mig själv.

Att jag klarar av det rent muskelmässigt har jag aldrig tvivlat på. Däremot har jag haft mina tvivel när det gäller mitt flås. Eller ja. Avsaknaden därav.

Jag tvingade mig runt en sväng på 7,3 km och insåg att jag klarade av det utan att dö så då fick det bli ett rejält kliv uppåt på distanstrappan.

Nu har jag satt som mål att ta den där milen under en timme. Det borde inte utgöra något större problem.

Igår morse blev det de tidigare nämnda 5000 metrarna med nyinköpta och för mitt löpsteg anpassade nikemackorna. Speciella löpstrumpor har jag köpt också. Det ska man ha tydligen.

Idag frångick jag dessutom nästan all rim och reson när jag satt och övervägde att skaffa löpbrallor av lång modell. Jag gjorde inte det dock. Än finns det spärrar kvar. Tyvärr släpper nog de också snart.

Mutationen kommer vara total.

Jag kommer bli ett strömlinjeformat löplejon med vätskebälte.

 

Må Oden stå mig bi och Tor ge mig styrka.

Hyggligt jävla släptrött, men samtidigt ofrånkomligt sugen på att hitta en bra mil.

Den senaste milen var ju inte riktigt det. Det fattades liksom en kvart. 

Jag tror att jag kan vara en på spåren men det återstår att ta reda på.

Det finns ju ett lätt sätt att göra det på men jag tycker det känns lite punschigt att scouta bra löpsteg från Volvon. Bekvämt, men punschigt.

I morgon ska jag faktiskt ta mig till ett löplabb och kolla upp ett par sjyssta mackor. Måste ju ha proffshjälp om jag nu ska tjockskubba en mil i september. 

Det ska jag.

Ett mål uppsatt.

Sigtuna stadslopp.

1 mil i den byn. Det är som att springa upp och ner för en stege i en timma ungefär.

Nej. 

Jag tar och kör runt bilen till parkeringen till att börja med. Låta middagen sjunka lite till.

Jag ber att få återkomma med resultat.

Stay strong!

Nu faller bomberna.

Nu brinner barnen i hekatomberna.

Han skrev fel.

Det skulle ha varit katakomberna.

När man upplyste honom om misstaget svarade han med ett nonchalant, "Äsch! Man fattar vad jag menar".

Jag undrar ibland hur hans musik och texter skulle ha utvecklat sig om han hade orkat med oss en längre tid än den som gavs.

Det får vi aldrig svar på.

Precis som så mycket annat oförklarligt skit som individer tycker att de har rätt till.

Jag kan för mitt liv inte begripa vad som får en människa att tycka och tro den står över någon annan.

Hoppet är det sista som överger säger man.

Snart är det dags att fly till skogarna.

...

I helgen har Enya idrottat.

Kastat boll, stött kula, hoppat långt och sprungit ännu längre.

Jätteduktig har hon varit.

 

Jag har ätit lösgodis och druckit öl.

Visserligen bara 2 öl men, ca 85472 Kg godis. Känns det som.

 

Som straff så drog jag ut på en löprunda. Eller egentligen var det inget straff. Det var mera ett ursäktslöst beteende skulle jag vilja påstå. Kan kidsen springa och hoppa så kan ju jag också göra det. 

Så det gjorde jag.

Längre än vad jag hittills tidigare har sprungit.

Det känns i knäna. Det kändes i knäna redan när jag fick idén, men det gick.

Ganska bra till och med.

Nu är jag tvärslut och ser framemot att gå och sova i tvättstugan i fyra timmar. Jag måste bara komma ihåg att ställa larmet så jag inte missar någon maskin.

 

Hockey är det väl ikväll också som man måste titta på.

Just nu slåss dom om vem som är sämst av de bästa.

Kan dom ju roa sig med. Jag plockar ihop tvätt istället. Trodde jag. Det har redan härskarinnan gjort.

Då får jag väl ta mitt dåliga samvete och gå och tvätta istället.

Även fastän jag har varit duktig.