Det borde fan vara något som är lättbotat. Hur jävla svårt kan det vara att fixa något som bara tar bort magkatarr?
Finns säkert redan. Precis som HIV medicinen men de jävlarna håller det hemligt.
Sjukt orättvist tycker jag.
Jag skulle gärna pröjsa ett par tuss för att bli av med skiten. Den har liksom plågat mig länge nog nu tycker jag. Någon jävla måtta får det väl ändå vara.
Jag vet. Man ska inte klaga över små bagateller. Det finns dem som lever med grav skolios som inte gnäller ens en tiondel av vad jag gör men det här handlar ju faktiskt inte om folk med grav skolios. Inte ens dem med en lätt krökning. Det handlar om mig och min jävla magkatarr.
Stig Bergling har äntligen tiltat duktigt. Ja förutom att han som spion åt dåvarande Sovjetunionen sålde svenska försvarshemligheter då förstås.
I dagarna har gamle svarten nämligen avlossat skott mot en i personalen på Stockholms sjukhem där han vårdas för Parkinsons.
Det här låter ju allvarligt kan man tycka och hur i helvete kan man låta en gammal landsförrädare och "fiende nummer ett" Handahava skjutvapen? Ja riktigt så jävla allvarligt är nu inte det här.
Gubbfan hade blivit lite retad för sin taskiga uppsyn av en städare under en längre tid och lackat.
"Jag orkade inte hålla på att tjafsa med honom mer. Han hade varit störig i flera månader." Så då väljer Han att ta upp sin plastpicka och avlossa en liten gul plastkula mot "mobbaren".
Jag tycker att hela scenariot är helt fantastiskt jävla skrattretande.
Roligt, bisarrt och under inga som helst omständigheter värt ens en liten notis i en lokaltidning men svenska medier är lite värre.
Inte psykiskt. Han verkar ha det svårt. Inte skjuten heller. Jag har hört att det ska göra asont och medföra potentiell livsfara.
Nej rolig som fan och ha många läsare. Inte mer än så liksom.
Jag försöker ju skriva som han, typ. Fast på ett eget sätt liksom.
Men det här med att skriva roligt är ju inte alltid så jävla ... Roligt.
Hen ska ju inte fundera så mycket på vad det är man skriver. Liksom.
Idag har jag stöttat konsten.
Jag tycker sånt är viktigt. Plus att jag fick ju en gratis tatuering och ett studiebesök i Stockholm.
Jag är inte så mycket för Stockholm. Det är lite för mycket snabba människor för min smak. Alla är ständigt på väg någonstans.
På sommaren är det bättre. Då är det lite mer haschigt tempo och folk är generellt sett mysigare. Mer kärlek i luften så att säga. Jag tror det har å göra med uteserveringarna.
Människor gillar liksom att titta på andra människor. I Stockholm iaf. Jag är ju inte så berest så jag vet hur det ter sig i till exempel Åtvidaberg men jag tar för givet att det ligger till på ungefär samma sätt.
Det är snooker på tv:n. Det finns inte många jag känner som gillar att titta på snooker, eller curling för den delen. Det ska antingen vara fotboll, ishockey eller F-1. Pilbågsskytte är också underrepresenterat.
Vi sitter i soffan och dumglor på televisionsapparaten. Programmet som precis har avnjutits är Ullared.
Jag funderar mycket över människor och hur alla är olika till beteende och hur olika folks moraliska värderingar är.
Jag har kommit fram till att jag som rubriken antyder är normal. Normal, fast på ett bra sätt. Inte på ett Ullared sätt.
Där verkar normen vara kraftigt överviktig med usel klädsmak och tvivelaktig mentalitet.
Nu tänker ni återigen att han den där jävla Pontus vet ju för fan ingenting och vem fan är han att säga vad som är normalt och inte och ni har helt rätt. Såklart.
Jag har väl ingen som helst aning om vad som är normalt.
Jag tänker av någon märklig anledning på en bild jag såg i kamratposten när jag gick i femman. En bild av en hel mängd med snoppar i en massa olika former där snopparna gnäller på hur de ser ut. en är för tjock, en är för kort, en är för sned osv. En av dessa snoppar säger -Jag är helt normal. och de andra snopparna säger -Hur vet du det?
Vad jag vill ha sagt med det är är att vi är alla lite skeva snoppar...Tror jag.
Hårig som en halvapa, ganska långt skägg och lagom med gråa hår.
Precis så där härligt Ernst Kirchsteiger manlig.
Kom hem från jobbet till en fantastisk sushifrossa som den dynamiska duon J och E11 hade ordnat.
Ta hem jaktbyte till familjen VS Pontus 1-0
Jag hade verkligen ingen lust att gå till gymmet när jag satt och halvsov i fåtöljen efter maten så jag tvingade iväg mig själv för en timmas självplågeri, då jag av någon märklig anledning blivit väldigt rund på mitten.
Fåfänga VS Pontus 1-0
Kommer hem och ska ta en dusch när jag inser att vattenlåset i badrummet, som jag har sagt sedan i Måndags att jag ska rensa, fortfarande inte magiskt har rensat sig själv. Så jag sätter mig på E11:as handfatspall och påbörjar demontering och rengöring av ovanstående låsanordning. Naken naturligtvis då logikern i mig resonerar att ska du ändå smutsa ner dig och sedan duscha så kan du lika gärna vara naken när du smutsar ner dig.
När jag efter en 30 minuter har monterat ihop det där förbannade vattenlåset två ggr med resultatet att det läcker än mer gång nummer två känns det ganska dumt att sitta där naken på en plastpall klockan nio en Torsdagskväll.
Nu ger jag snart upp och ber min överlägset bättre flickvän bara skruva ihop skiten så jag får ta min dusch och en kopp kvällste.
Lyckas efter viss eftertanke montera ihop låset utan läckage och trasiga delar med endast ett skadat mansego att leva med.
Vattenlåset VS Pontus 2-0
Jag har förlorat kampen mot mitt manliga ego med 4-0 hittills i kväll.
Jag har iaf en testikel mer än vad Hitler hade. Sådeså!