Min värld är inte som din värld

Nu kanske ni tror att det ska bli lite mer hippiedravel om vibrerande ljuspartiklar och enhörningar.

Det ska det också men först ett ord från mina sponsorer.

 

 

 

 

 

Hahahahaha!

Som om jag skulle ha sponsorer.

 

Tre gånger har jag påbörjat det här inlägget men abrupt avbrutit pga orsaker. Idag har jag bestämt mig för att publicera skiten även om det är innehållslöst och slitet. Som författaren.

 

Jag är onödigt trött just nu och håller på att somna när det är lugnt runt omkring. Tror att det blir ett indianplagiat och trycker i mig en päronsplit och shotta 75cl vatten.innan jag klappar John Blund på käften.

Men först ska lilla L ha en flarra.

 

Jaha. Det ordnade J.

Päronsplit! Here I come.

 

 

Hur är det egentligen tänkt? Fotkrämer av alla di slag. En begripert ente.

 

Nä men asså. Smörja in fötterna är ju asnajs och bra. Dom blir mjuka, följsamma och fladdrar i vinden. Meeeen...

När ska man smörja in fötterna? Efteråt kan man ju inte göra ett skit på några timmar. Det är ju högläge framför stormvindfläkten i minst två avsnitt av M.A.S.H. Alla kanske inte är paralyserade sjukpensionärer med oändligt många tv-kanaler.

Jag smörjer mina blad lite då och då. Det slutar oftast med att jag trycker ner dom i filttofflorna efter några minuters ofrivillig bambitango på badrumsgolvet. Tofflorna ska nog släpas ut på gården och skjutas snart.

 

Nej! Jag ska uppfinna den torra fotkrämen. Eller amputera.

 

Vem fan behöver fötter!?

What king?

FUCKING!!!

Ehh he he he...

Man ska tydligen inleda med ett skämt.

 

Jag har nu i afton utnämnt mig själv till Våffelkung i det Arthurmonthanska riket. Det är inte ett speciellt stort rike och våfflor råkar vara det ända jag är kung över.

Fem till stycket godkända våfflor av Icas frasmodell vevades och gräddades med en sådan briljant bravur att domarskaran stod hänförda. Den yngsta till och med vrålade ut sitt beröm likt Ronja om våren.

Han vrålar visserligen åt allt möjligt men jag kände att just detta vrål var mer som en lovsång till våffelkungens ankomst.

Inte för att jag är någon frälsare eller messias men jag är ganska säker på att det måste ha varit så här Jesus kände sig när han skrittade in i Jerusalem över palmbladen på Ior.

 

Jag är nog klar så.

För nu i alla fall.

Idag har jag fått en present av en vän. Jag fick välja en av två som jag skulle få. Det var snällt. Valet stod mellan ett svart svettband med ett så kallat anarkist-a på, två faktiskt och ett rödgröngult med ett cannabislöv på.

Jag valet det politiska alternativet. Det känns minst provokativt. 

Så nu briljerar vi som två ascoola 16-åringar på jobbet. Känns hyfsat fränt.

 

Dagens dubbelnamn är för övrigt Kent-patrik. Så nu vet ni det.

 

Fan jag sitter och fastnar framför något riktigt uselt program. Det är så dåligt så jag överväger att ta fram luftgeväret. Det är dessutom ett amerikanskt program. Jätteamerikanskt.

 

Nej det här duger inte.

 

LOCK & LOAD!

Klockan var 20:37 på söndagskvällen och båda barnen hade precis somnat. Paret satt i varsitt hörn i soffan och fipplade på sina datorer.

Plötsligt hörs ett ljud som skär igenom hyreshuset. Grannfan drar igång och duttar med en slagborrsjävel. Småduttar desssutom.

Diskussionen som följer går igenom ämnen som; idiotjävlar borde man få mörda utan någon som helst påföljd, jag borde fan gå upp och slå något hårt i huvudet på dom och hoppas du borrar dig i benet eller hjärnan.

 

Hur fan är man funtad om man drar igång en borrmaskin klockan halv nio en söndagskväll? I ett hyreshus!?

Det gör man väl fan inte ens i en kåk?

 

Jag upphör aldrig förvånas över människan otroligt låga intelligens och förståelse för vad som anses kutym i ett normalfungerade och socialt samhälle.

Har varenda jävel grav aspbergers eller är det jag som är totalt jävla urusel som individ. Min respekt och moral för mina medmänniskor kanske är helt felinlärd. Har mina stackars föräldrar tutat i mig livets regler helt åt helvete?

 

I torsdags till exempel stod jag helt svenskt i kö till att kliva på bussen när en herre, säkert 30 år äldre än mig, tycker att det är helt ok för honom att tränga in sig och sin familj före mig när jag har en fot inne i bussen.

Jag blev upprörd med stil. Det brukar jag bli. Tyst muttande fram till MIN plats.

 

" Gubbjävel."

 

Jag börjar ledsna. Det är överallt. Helt ofrånkomligt. 

Det drabbar både ekonomin och psyket. Mest psyket tror jag.

Att håret på kroppen inte upphör att existera har jag förlikat mig med. FINE! Men måste det växa så förbannat?

Skägget växer. Det är bra. Att mustaschen växer är väl ok men det är ett jävla trimmande. 

Näshåren däremot... INTE OK!

Det börjar bli riktigt jävla irriterande. Inte är det några småfjun heller. Nej! Det är fan najtrådar som växer ut. Istället för näshårstrimmer (som ofta fungerar som en jävla epilator) så blir det avbitare och sliprondell.

Likvärdigt med en åldrande herres ögonbryn. Ungefär 5 av 100 strån är så tjocka så kor samlas och betar i tron att det är en hage med kraftigt stängsel. Skitjobbigt.

 

J visade sina djupaste sympatier när jag sa, "Öronhåren har iaf inte fått något övertag."

"Hur vet du det, har du kollat eller?"

 

Tack!

 

 

Det finns en stor möjlighet att jag vid ett eller ett flertal tillfällen har klankat ner på tandkrämsindustrin. Om jag inte har gjort det så ber jag om ursäkt.

Tandkräm... Båg.

 

I sann jävla trångskalleanda så har jag sedan nästan ett år tillbaka tillverkat och använt mitt egna putsmedel för nötterna och idag tror jag att jag äntligen lyckats få till det riktigt ordentligt.

Jag valde att helt enkelt utesluta vatten helt och hållet. Man savar ju som en vårbjörk i kakhålet ändå när man fejar runt där inne så jag kom till en enkel slutsats. Tre ingredienser. Ja fyra om man räknar den kosmetiska men den ska jag nog fasa ut som en långtidssjukskrivning i en blå regering.

Kokosfett, bakpulver och salt. Det är det enda och jag tror att min munhinhåla mår bättre än på länge.

Jag har nästan helt slutat blöda om tandköttet och saltet som slipmedel gör underverk för tänderna.

 

Nu säger jag ju inte att alla ska springa runt nakna och kasta blommor på varandra men ta fem minuter i månaden och fixa egen slippasta.

 

Because you´re worth it!

 

Djup rubrik idag.

Ihåligt innehåll kan jag lova.

 

Tog mig i kragen och fixade till en snajdig frilla. Kostade en slant men det kan det nog vara värt i vissa fall. Jag kommer inte på några fall just nu men det borde ju finnas några.

 

Mina frisörbesöksförberedelser innefattade efterforskningar i James Deans frisyr i "Rebel without a cause" och en snabb bildgoogling av Jesse James och den kända japanska bastusångaren Buradu Pittu.

Det blev den sistnämnda som fick agera förebild i valet av stråstajl. Så nu ser jag ut som en blandning av en fejkitaliensk nazijägare och djävulen!?

 

Undrar vilken ism Djävulen tillhör. Eller Buradu för den delen...

Veckan som aldrig någonsin kommer att ta slut.

 

Jag är helt nött. Känner mig som ett gammalt skärp med trasigt spänne och alldeles för många extra hål slagna i mig.

Tungt på jobbet. Inte psykiskt. Det är ju tur.

Mobilindustrin verkar aldrig ta siesta. 

 

Idag när jag kom hem möttes jag av ett dukat bord och färdig mat. 

Hon är fantastisk.

Bebisen sov och stämningen var positivt loj.

Det gick över.

Knappt hade jag slagit ner röven på stolen innan knyttet gjorde väsen av sig där bak spjälorna.

Spjälorna som han dessutom har börjat använda som hävdoningar. 

Vi måste sänka plattformen ytterligare. Spindelbebisen tar sig ut ur sängen vilken minut som helst. 

Han gillar att sparka på spjälorna också. Lirka in en fot emellan dom och sjunga vakenbebisgudens lov. 

Det är fullständigt livsfarligt att sova. 

Jag la upp mat på min tallrik och tittade på L som satt och krystade i sin stol...

Blöjbyte.

Pappa äter kall mat eftersom han inte är Flash Gordon.

 

Tänk om man var lika snabb som the Flash. 

 

Jag har starka funderingar på att lägga Fru Karenina på hyllan en stund. Hon ligger ändå bara och samlar damm på nattduksbordet.

Det finns så många andra böcker i hemmet jag borde plöja igenom. Flera stycken som inte är tjocka som två ihoplimmade tegelstenar.

 

Den som lever får se.

Lilla L ligger och ångestsjunger i sömnen medans mamma duschar, storasyster drar timmer och pappa sitter och småljuger på internet samtidigt som han läppjar finsprit och pundarkäkar marianne.

Life aint so shitty!

 

Jag hade något om vibrerande ljus men tappade bort mig totalt. Istället blir det osammanhängande svammel om s.k. "current events".

Nu tittar jag ju förvisso nästan aldrig  på nyheterna och har väl inte lyft upp en dagsblaska på månader. Kanske skulle man börja göra lite som Landet runt. De rapporterar bara positiva nyheter. Ett program värdigt en bred och stor publik.

 

En positiv nyhet är att jag inte halkade och bröt nacken när jag duschade.

Positivt för mig i alla fall.

 

Jag har precis beställt skivor och som av en händelse blev totalsumman, ink. frakt, 666 :- .

Det är ju som bekant helt jävla fantastiskt. I min enfald bestämde jag mig för att ta en skärmdump och dela med mig av denna djävulska upplevelse.

Tyvärr så sträcker sig tydligen mina datorhanterarskills till att skriva det här, vara en facebookguru av rang och att skicka iväg en och annan beställning av div. onödig materiel.

Så! Eftersom jag inte begåvats med ett it-intresse får ni aldrig se hur otroligt tufft det såg ut. Väldigt väldigt tufft.

 

J har köpt en stor påse skittles till mig. Jag kommer svettas färgat socker inatt.