Variationen mellan Let's dance och Melodifestivalen har fått mig att inse faktum. Den tidigare upplagan av unge herr Arthursson har förmodligen reinkarnerats till denna eminente herre.
En herre som inte är sen att dra på sig flanellen. En herre som ser fram emot kvällsté och tilltugg.
Han blir lätt irriterad när han inte får se Alexander dansa, utan tvingas lyssna till jurypoängen från sovrummet.
När han ser sin vän Aris sitta och flabba i publiken påminns han att avsnittet av Fångarna på fortet där gladiatorn härjade också det missades p.g.a insomningsprocessen.

Nu när jag har lyckats tappa tråden helt och framställa mig själv som historiens mest egocentriska pappa återstår bara snacks.

NU ÄR DET FREDAGSMYS!