Min värld är inte som din värld

Uttrycket används alltför sällan i sin rätta miljö. 

Väldigt ofta utpekas en individ som just detta. "Full av skit". Jag vill idag använda uttrycket på ett annat sätt. Mer som fysisk verklighet än fiktivt beskrivande av personlighet.

 

Jag har idag varit med om min allra första bajsexplosion. Läget var helt under kontroll. Trodde jag. Jag höll ungen upprätt efter han intagit sin måltid. Vi samtalade om Rotschildfamiljens tillhörighet till det politiska ödleskiktet som har för avsikt att förslava människan innan total utrotning.

Allt var som vanligt.

Det var då det började. 

För att citera en ganska vacker Svensk klassiker, "Det började som en skakning på nedre däck."

Tor själv mullrar inte såhär när han rider över himlavalvet.

Hur som helst så var jag beredd. Jag höll ju trots allt barnet lodrätt med huvudet uppåt. Precis som i instruktionsboken.

I min manual fattades det dock någon sida. Det måste ha varit sidan där det står att bebisar bajsar ur porerna på ryggen.

Skit överallt!

Jag lyckades undvika att klippa av grabben kläderna med nöd och näppe. Tacka faan för trikåtyg.

Lilla L fick stå ut med pappas tafatta tvättning i handfatet. Pojken såg oerhört förvirrad ut. Han kan ha försökt tolka pappas märkliga språk som involverade en hel del demoner från underjorden, underjorden själv och exkrement. Stackars barn.

 

Jag ser det här som praktik. 

Just nu äter han bara ersättning. Snart blir det människoföda i puréform och lite senare småbitar som ska passera hans inte helt hundra matsmältningsapparat.

 

It has begun!

 

Jag hade tänkt mig ett gnälligt inlägg om tidsomställning men efter lite snabb forskning så insåg jag att jag levt en lögn i hela mitt liv. Mina villfarelser om att allt är böndernas fel är tydligen helt jävla inkorrekt. Typiskt!

 

Så vad ska jag då gapa om i afton?

 

Just för tillfället så försöker jag inhalera en påse chips med tillhörande holidaydip. Det går sådär. En fin liten halsbränna spökar i svalget. Kanske om jag äter mer och snabbare. Jag ska snart shotta en halvliter té också. Det borde göra susen.

 

I morgon ska jag nog faktiskt gå på bolaget och flukta på öl. Jag har fått en del tips som jag borde prova så det kanske blir en flaska eller tre. Det ska bli roligt. Länge sedan är det. Jag var där inne för någon vecka sedan och skulle handla Jeremy Weeds lajbanscider men den hade de tydligen slutat sälja i Märstas jävla alkisbutik. Billigt rödtjut och ljus lager är väl det enda som säljer antar jag. JÄVLA FYLLON!

 

 

 

Jag såg den med egna ögon. Precis när jag hade lämnat lagret och gick mot bussen kallade den på mig. En ensam korp. Jag trodde att de alltid flög i par. Kanske blandar ihop det med att de lever i monogamiska (nej vänta, så heter det fan inte). Monogama förhållanden tills döden skiljer dem åt och de förenas med gudarna i valhalla...

Korpar är tuffa!

Det kan ju mycket väl ha varit vilken inoljad rovfågel som helst men den var ganska stor och svart som bäcken. Jag står fast vid att det var en korp.

 

Nu vaknade grabben. Hans tajming är underbar.

I mitt farfall är det förfall. Det finns tydligen en hel mängd olika fall. Väldigt sällan är fall något roligt. Det finns framfall, utfall, infall, i alla fall och en hel del olösta fall. Förmodligen många fler.

Det jag tänkte lyfta under lupp idag är mitt eget förfall. Jag tillhör nog generationen efter X. Generation Y alltså. Jag har inget mer på det ämnet att komma med. Det var bara ett infall.

Nu fick L ett anfall då han satte en slemklump stor som globen i halsen medans han sov. Jag fick en mindre hjärtattack och blodtrycksfall.

Meeeeen jag skulle ta upp förfallet i alla fall.

 

I går i duschen råkade jag blicka ner på min blekfeta, håriga kropp. Varför gör man så? Som om livet inte hade nog med jävelskap på lager.

Jag insåg att jag antingen börjar få jävligt vilande bröstmuskler (dom kanske bara växte och slappnade av i det ångande vattnet) eller gubbtuttar, s.k. moobs.

Jag kommer att hävda det första tills den dagen jag dör och några veckor till efter det.

 

Förfallet i det här fallet började nog för ca 4,5 år sedan. The big 3 0 som man säger på andra sidan pölen.

De gråa håren kom ju som bekant vid 25 redan.

Runt 30 började jag ana en annalkande buk. Inte en rutig. Mer som en rund liksom. Jag har även börjat upptäcka lite kråksparkar tror jag det kallas. Rynkor vid ögonvrårna är väl den tekniska termen.

 

Ingen dubbelhaka och gubbröv riktigt ännu men kvällen är ju ung.

Som jag en gång var...

Fan vad det är jobbigt när barnet bara skriker och skriker helt hejdlöst. Han har förmodligen ont i magen då han skiter mörkgrönt vatten. Pappa kan inte göra ett skit mer än att bära.

Mamma är bättre. Hon pratar och leker bort det onda. Åtminstone för stunden.

Pappa bara oroar sig och känner sig helt villrådig. Dessutom jävligt dum. Inte elak dum utan korkad vetfaninteettjävlaskitomnågot dum.

 

Svårt att vara stolt över sig själv när man känner att man är totalt misslyckad och tvivlar så kraftigt på sin förmåga så det blir dåligt i huvudet. Tur att man är vettigt funtad och kan slå bort idiotin.

 

Jag fick ett trevligt besked idag iaf. Sånt är alltid kul.

Min hallick talade om att hans klienter hade sagt att jag är bra på det jag gör. Bra feedback är kul. 

Skönt att inte vara tappad inom alla områden. Å andra sidan så vet jag att jag kan arbeta. Det har jag gjort sedan långt tillbaks.

 

Nu ska jag tvaga mig. Kanske återkommer lite senare om pojken lyckas somna. Annars sitter nervraket uppe i bokhyllan och skakar tänder snart.

 

 

Vi sitter och tittar på "De okända". 

Det gör vi varje måndag förutsatt att barnen är på sitt bästa humör. Helst sovande båda två. Den äldre brukar sällan vara ett problem vid det här laget. Den yngre har ju sin monologrepetition att ta tag i vid den här tiden. 

F.L. (Före Leo) så hade vi textat programmet för att vi hade låg volym så att E inte skulle vakna.

E.L. (Just precis, efter Leo.) så har vi textat programmet för att han väldigt sällan håller tyst vid den här tiden. Speciellt när hans mamma envisas med att prutta på magen, killa under fötterna och göra diverse roliga ljud. Jag tror att de tävlar om varandras uppmärksamhet.

Jag är naturligtvis asmycket häftigare och inte alls så känslosam och blödig...

 

 Just det. Tv-programet. I dag är dom i Jävla Gävle på gamla fängelsemuséet. Det har stått på samma plats sedan tidigt 1700-tal tydligen. Spökar som fan! Ytterst besynnerligt.

Undrar hur aktiviteten är på gamla galgbacken på Stigberget.

Jag vet, jag vet. Jävla hippieflum att tro på spöken och sånt. Men jag kanske är en hippieflummare. Skit i det du!

 

Fan jag fastnar i tv:n hela tiden. Vi får ta det här en annan gång.

 

Peace, love and understanding!

MADDAFAKKHAS!

Det går många teorier just nu om det här viruset. Är det på riktigt någon som ätit människokött i afrikas djupaste djungel där kannibalerna härskar och kokar folk i lavagrytor eller är det en enorm "wag the dog"- variant av härskarödlorna i Rotschildklanen, konstruerad för att vi vanliga  humanoider ska börja ange varandra?

Har det något att göra med att ryska intressenter köper upp alla koreansktillverkade mobiltelefoner av nyare modell för att bombardera den baltiska marknaden och mörda all konkurrens från äppelindustrin och på så vis underminera den amerikanska ekonomin?

Jag vet inte.

 

Monologen har återupptagits. Liite hetsigare idag kan jag känna. Han blir mer och mer lik någon neofascistisk talare på ett väckelsemöte i Trollhättans skogar. Konsten att väva in hela känsloregistret i sina utsvävningar är en barnlek (inte menat att vara fyndig just här men vafan) för den unge och karismatiske Leo E.A Monthan eller L. som han ju är mer känd som hos pöbeln. Han varierar kraftiga, anklagande nästan hotfulla attacker med flirtiga, samlade och till och med romantiska toner när taklampan får sitt.

 

Lite tidigare i kväll så är jag helt övertygad om att han härmade Chico the dog (som han träffade för första gången idag för övrigt) när han med våldsamma utfall och höga skall försökte äta upp sin mammas ansikte. J blev så chockad så det enda försvar hon kunde frambringa var ett högljutt asgarv. Han blev inte lugnare och attackerna tilltog i styrka. Med dreglande käftar och okontrollerade ryckningar försökte han slita öronen av sin mor.

Folkilsk är ett ord som myntats här i hemmet.

 

Tur att han uppför sig utanför hemmet.

Typiska psykopattendenser.

Jag hejar på L.

Vågar fan inte annat.

Han biter elefanter i snabeln för Guds skull.

Mellan 06:15 och 06:40 slavade jag i köket och hade toaletttjänst under ledning av kung Leo. 

Han är en ganska ödmjuk kung. Flinar lite ondskefullt när han har fyllt en blöja med vad som närmast kan liknas vid stuvad spenat med frigolitkulor.

Jag fattar inte riktigt fysiken bakom det hela. Matsmältningsproccessen förstår jag mig på och att vårat bajs oftast tenderar att hålla en brun nyans förstår jag också. Vad jag inte förstår är hur en väldigt tunn, gulvit vätska kan via en bebismage förvandlas till spenatnapalm!? Fattar´t inte.

Han kanske ÄR en superbebis ändå. Med jääävligt udda krafter.

 

En kraft som jag gillar är den att tokdäcka när han får en napp i vagnen.

Det spelar liksom ingen roll i vilket sammanhang. Dödsmetalkonsert eller Konungens tal till nationen. Lufttrycksborr eller gatumusikant. " Jag heter Leo och jag sover mig igenom Ragnarök. bara jag får ha en napp i vagnen."

En annan är den att konversera med döda ting.

Inte som andar och spöken och sådana ting utan mer. Lampor, gardiner och en väldigt mönstrad filt. Han kan liksom hålla låda i en timma i sträck utan problem. Helt normalt. Inte alls objekt för analys. Än...

 

Idag ska vi till Farmor och sadla hennes kamphundshanne. Leo ska bli mördarhundsryttare när han blir stor.

Det ska pappa se till.

Kombinationen lösgodis och nyponsoppa är just nu oundviklig. Jag kan med all säkerhet säga att fruktgodisarna blandar sig bra. Mintlakritsen däremot blir lite som det gamla kaviarmacka+filmjölk tricket. Eller var det apelsinjuice och kaviar? Jaja! Äckligt hur som.

Det står även en stor påse chilinötter oöppnad på bordet. Ni vet en sån där som man innan andra ölen  på den smutsiga kvarterskrogen inte rör men efter den tredje med glädje betalar 25 spänn för. Just en sån är det fast med en minimal mängd pissoarstänkta fingrars snuskbakterier i. Jag säger minimal för att jag tvivlar på mänskligheten.

Lite på samma sätt som jag omöjligt kan bekräfta eller förneka ryktena om delicatoanställdas yrkesstolthet med bakverken.

Alla har väl en kompis som känner en kille som jobbat på delicato och han har minsann hört att det finns en på andra skiftet som pissar i dammsugarsmeten? Det kanske bara är jag. Inte som pissar alltså utan... Äh!

 

Nu börjar tröttheten komma över mig för andra gången idag. Det tar på krafterna att posera i skogen i några timmar. 

Det har jag nämligen gjort idag. Tyvärr så fungerade ju inte blixtpatrullen riktigt så som mästerfotografen i stövlarna hade velat. 

Jag blev lite kall om fingrarna efter en stund. Sen gick vi till Willy´s och handlade latmiddag i form av grillade kycklinglår och vitlöksbaguetter. 

Asgott asså.

 

Nu avslutar jag kvällen så som jag börjar inlägget.

 

Skål kosmonauter och akta er för ryssen!

Sitter här med en mild huvudvärk och tittar på när militärer härjar loss på tv:n. Minkar eller inte. Vad fan har de där att göra?

 

Jimmie Åkesson är utbränd. Stackare...

 

Nyheterna är något som jag väldigt sällan följer eller har något vidare intresse för. Vet inte riktigt varför men en överbetald psykolog skulle nog kunna härleda det till barndomen.

 

Idag fick jag höra något roligt. Ja alltså inte HA HA roligt utan mer roligt för mitt lilla ego.

Arbetsledaren på den avdelningen jag är uthyrd till talade om att anledningen till att jag får göra allt skitgöra med specialordrar och återköpshantering är att han litar på att gör det ordentligt.

Inte illa pinkat efter en knapp månad. Väldigt bra pinkat tycker jag faktiskt.

Nästan lika bra som buffelpissat.

 

Jag har märkligt nog inget speciellt intressant att komma med idag. Humorn befinner sig på annan ort och jag ber att få återkomma när jag känner komiken bubbla upp inom mig.

 

I morgon ska jag modella åt Mr. F. Vi ska klä ut mig och leka i skogen.

Kottkrig.se

Tydligen!

 

Jag har alltid för avsikt att göra saker rätt. Vad det än är.

Ofta göra jag fel enligt konstens alla regler. Lite beroende på vem man frågar.

 

Oj! Nu höll det på att bli väldigt seriöst och självutlämnande. Så kan vi inte hålla på. Det seriösa alltså. Självutlämnande har jag alla avsokter på jorden att vara. Annars är ju det här helt ointressant och dessutom fiktivt. Det finns väl ingen som gillar fiction!?

 

Hursom.

Jag tycker att jag gör mycket rätt. I många fall har jag som ovan en avsikt att göra rätt men det blir fel ändå enligt andra individers uppfattning om vad som är rätt och fel.

Nu pratar jag naturligtvis inte om moral. Det blir ett heeeeelt annat inlägg. 

Det här handlar om hushållsarbete.

Jag och J har inte riktigt samma sätt att se på hur man sköter saker och ting. ( fast jag tror hon börjar ge med sig) (alltså inte att jag har rätt utan mer att hon ledsnat på att ständigt korrigera och upplysa sin inkompetenta sambo)

Jag ställer in disken fel i diskmaskinen. ( det här är nästan inte ens något som tas upp längre)(jag brukar starta maskinen innan hon hinner kolla den)

Tvätten har jag fortfarande problem med.(här måste jag faktiskt erkänna att hon nog har rätt) När jag bodde själv separerade jag i två högar. Tischor, kallingar och strumpor i en, och resten i en annan. Den första fick äran att härja runt i 60-grader medans det lite tjockare fick ljummas i 40. Full makaron och brandfarligt torrt i tumlaren.

Så ska man tydligen inte tvätta...

Hänga tvätten är jag faktiskt betrodd med. Det blir lite småvajsing ibland när jag hängt en viss tröja på ett visst sätt.(fel sätt ja) Men i stora drag så går det bra.

Dammsugning har jag alltid briljerat i. Torkning av golven däremot har jag precis fått den äran att utföra på helt egen hand och jag måste meddela att även inom detta område har vi nått en överrenskommelse. Jag gör det hellre än bra men eftersom tröttheten tar över så kan vi leva med att det görs på mitt sätt.

Inte på rätt sätt rätt och slätt.

Det är ett program just nu på svett om mångas nittiotalsparadis.

Jag var lite för ung. Lite för rädd. Lite för ointresserad av ravekulturen för att det skulle dra med sig lilla jag.

Lite ointresserad av det mesta faktiskt. Intressen har liksom aldrig intresserat mig. Jag gillar tv och böcker. Tyvärr blir böckerna lidande nu för tiden.

Internet och annat meningslöst tidsfördriv tar upp mina tidigare boktimmar. I stället för att göra en fördjupning i Strindbergs mörka period parar jag ihop olika rotfrukter i min telefon och bygger små fiktiva landskap i en tecknad västernvärld. Jag löser brott med hjälp av mina kriminaltekniska kunskaper och rejsar jääärnet med asfeta bilar som jag aldrig i hela mitt verkliga liv ens kommer få se.

 

Tanken har slagit mig att skaffa en osmart telefon men hur skulle det se ut?

Vad skulle jag då göra när jag sitter ensam på bussen på morgnarna. Inleda en dialog med någon medtrafikant kanske? Då lär man väl få stryk och en polisanmälan om ofredande som tack för att man försöker.

Om man ändå fick röka på bussen. Då kunde jag sitta där och se vis ut med min pipa. Många skulle undra. Herrar skulle lyfta respektfullt på brettet och damerna skulle le förnöjda små leenden bakom sina solfjädrar...

 

 

VI HAR INGEN LOOOKAAAAAL!