Det var en regnig oktobermorgon och han klädde på sig sina arbetskläder.
Kniven i fickan och matlådan i väskan. Paraplyet tog han med sig men utanför dörren kändes det helt plötsligt överflödigt. Det visade sig att det trots allt var en bra idé.
Regnet tilltog under färden genom hyreskasernernas dunkla skuggor. Asfalten blänkte av guldgula löv som väntade på att förmultnas av maskar. Väl framme vid hållplatsen skakade han ur sin pipa. En blå fin liten italiensk sak.
Natten hade bjudit honom nästan fyra timmars konstant sömn och han kände sig så nära utvilad som han gjort för tre månader sedan.
Det här skulle bli en bra dag. Den bästa på länge.

Dagen innan hade han fått ett väldiigt bra besked angående arbetssituationen men pessemisten i honom vågade inte ta ut segern i förskott. Sådant beteende hade visat sig ha en negativ effekt på hans omgivning och livssituation vid tidigare tillfällen.
Nu gällde det bara att jobba hårt och ta tillvara på dagen.

Gårdagens huvudvärk var som bortblåst och han kämpade för att hålla tillbaka den positiva auran som omgav honom likt en Herrens gloria.

HALLELUJA!