Min värld är inte som din värld

Dåså!

Enter the Wagner.

Det blir bra.

Mjukstartar med Nibelungens ring som soundtrack till Neil deGrasse Tysons dokumentärserie "Cosmos: A spacetime odyssé.

Jag önskar mig en kramadigsjälvtröja också. Den kan nog komma att bli användbar när hornstötarna tar över bland kvarkarna i mikrokosmos.

 

Det är ju tur att jag har ett jobb och en familj att lägga tid och energi på. Annars skulle det lätt kunna gå överstyr. Sluta med att jag sitter i mörkret och handkopierar gula sidornas utgåva från 84. Exakt. Med blyerts så klart.

 

I morgon är det Valborg. Då ska vi gå till kyrkan. Eller ja. Nära kyrkan iaf. Det är där våran hednarit äger rum ironiskt nog.

Blotet blir iform av så kallade korvören till hembyggdsföreningen. Kanske blir några kaffeören också.

Kamerajäveln jag har skaffat mig ska gå varm iaf. måste ju lära mig alla 8765 olika funktioner. Hittills kan jag två. Ingen stress.

 

Det är tydligen en intressant boxningsmatch i helgen också. Kolla upp det!

 

Jo.

Vem är pollenallergiker?

Jag tydligen.

Antingen det eller en ihärdig och årligen återkommande förkylning.

 

Igår kväll stod jag och frös i en skog med sotsvart smink runt ögonen och en yxa i näven. Som man gör.

Idag har jag en huvudvärk likställig med ett giljotinolycksfallsoffer, en näsa som är täppt och rinner som en påslagen ölkran, ögon som får hashrökare att vända sig om efter mig på gatan och till råga på allt så skiter jag något som närmast kan liknas vid stålgrå ubåtar.

Så! Varsågoda. En fullständig hälsodeklaration från mig till er.

 

Det jag skulle berätta var att vi för en tid sedan beslutade oss för att skaffa en "näskanna".

För er som inte vet ska jag förklara.

Man blandar ut en tesked salt i en halvliter vatten i denna kanna. Sedan sätter man kannans pip till ena näsborren och börjar hälla.

Syftet med det hela är att rensa ut näsgångarna antar jag.

Som ett fejslavemang.

 

Fram till idag så har ingen i familjen provat denna tingest men när jag nu lider så ofantligt mycket bestämde jag mig för att skölja ansiktet inifrån.

En ytterst intressant upplevelse måste jag säga.

Lite som att kämpa emot en medveten kallsup.

Naturligtvis så gör jag ju inte helt rätt. Det rinner ju ner en hel del pollensnor blandat med saltvatten i munhålan och därmed sväljs. Samtidigt byggs obehaget av en kallsup sakta upp. Inte som när man drar i sig en halv lunga poolvatten på en gång. Nej. Långsamt och lite trevande så man tror att det finns en chans att klara sig ur situationen med äran i behåll. 4,7 sekunder senare så har man svalt något kladdigt.

 

Det känns ändå ganska bra efteråt.

Jag kommer nog fortsätta att skölja kranen.

 

Kan olyckan så kan väl jag!?

 

 

Mamman är inne i huvudstaden på satanistkonvent så återigen får årets pappa kliva fram till plattan för det matchavgörande slaget.

Han spottar sig i näven och greppar det gamla och välanvända Louisville Slugger-trät.

Visst han kanske snodde några baser i förra omgången men det domaren inte ser har aldrig hänt.

Kastaren greppar bollen och kliver upp på kullen. Han kollar in baserna en efter en. Lägger an en storstilad gest för att sula iväg bollen med en otrolig kraft, rakt mot pappans ansikte. Pappan lyckas med nöd och näppe undvika att få käkbenet krossat.

Första kastet är ett faktum. Han har inte ens svingat sitt slagträ.

Andra bollen far genom luften som en automatkarbinskula men denna gången är pappan beredd.

Träffen får trät att splittras i ett moln av flisor. Det blir som om tiden stannar i tre sekunder. Sömmen går upp från bollen och ytterhöljet ligger utpiskat kvar på plattan medans bollresterna flyger långt utanför stadion.

Segern är total.

 

Jag lyckades få båda ungarna att sova före 20:10. Diskmaskinen är igång, matlådan är kirrad och E har nästan fixat sin väska helt själv för morgondagens skola.

 

Kan man skaffa en sälfistick till att dunka sin egen rygg med?

 

Nu blir det ostbågar och rom.

 

VIVA EL PADRE DE ESTE AÑO

 

Jag har skjutit pistol idag. Eller flera faktiskt. Plural pistol.

En 22:a av tävlingsmodell. Jag vet faktiskt inte märket. Det kan ha varit en Luger.

En Sig Sauer 9mm. Standard tjänstevapen i Sverige.

En Glock 17 9mm. Klassiskt kompositpicka. Den fick jag skjuta en del med under värnplikten så det var som att återse en gammal trist polare.

En Colt 45. 1911 U.S.A.s mest klassiska picka och slutligen.

En 357 Magnum. 

 

Hihihihhihihihihi! 

Pang pang!

 

Det var en mycket underhållande och energigivande start på dagen.

Jag är väldigt nöjd med mina träffbilder med tanke på att jag inte skjutit sen sist jag var i Kambodja. Där är det inte riktigt samma förhållanden på skjutbanan. Lika roligt men lite konstigare stämning. 

30 grader varmt i ökenlandskap med skjutbanor uppbyggda av lättbetongblock och pressenningar på en gammal militärbas som stått sedan RK-regimen.

När man tömt ett magasin med A-K 47 och får frågan om man inte vill skjuta på en kyckling så vet man att det är dags att tacka för sig.

Inte riktigt samma förhållanden...

 

 

 

 

Det blir konstigt för mig när jag inser att jag är lika gammal som pappa var när jag var 15.

Jag är ju fortfarande femton ganska ofta. Men när L är femton så kommer jag vara... Ja. Förmodligen femton då också.

 

Jag hade en fråga idag om min lönespec som jag har dragit mig för att ta reda på svaret till i några månader. När jag väl fick tummen ur och ringde för att informera mig s lyckades jag inte få tag på rätt människa. "Hemma sjuk" hette det. Det var väl fördjävligt tänkte jag men bestämde mig för att fråga en annan vuxen. Han visste inte heller. 

Efterforskningar skulle göras i ämnet och det fattades ett gemensamt beslut att jag skulle fråga mer vuxenfrågor så vi båda kanske kunde ta studenten innan pensionsåldern.

 

Hoppas barnen inte fattar att jag inte är vuxen. 

Jag gillar att arbeta på våra olika avdelningar. Det ger mig en fin överblick av verksamheten och en insikt i alla olika arbetsuppgifters bra och dåliga sidor.

 

Idag har jag fått uppleva en dålig sida. 

Det tog mig tillbaks till tonåren och mitt första officiella arbete som reklamutdelare. Då hade jag hjälp av mamma när det kom till att blada skiten. Det hade jag inte idag. Fy fan säger jag!

Inte kul.

 

Nu var det ju inte alls det jag tänkte skriva om idag men en måste ju få vardagsgnälla av sig lite. 

 

Jag tänker klappa mig själv på ryggen lite  också och den här gången väljer jag att gå ut med det officiellt. 

Nikotinfri i två veckor. Mm. Duktig jag!

Dryg ska jag bli. Stå och hosta bredvid rökare och gnälla på snuslukten.

Man borde ju faktiskt göra det olagligt att lukta snus. Usch och fy!  Hehehe...

Nej så illa ska det inte behöva vara.

Jag tycker nog att pappa staten har lite för mycket förmynderi i sig för sitt egna bästa. Det kanske fungerade bra i folkhemmen men jag tror nog att folket börjar ledsna och ty sig lite mer till sin tysta lilla anarkist. Lite "sköter du ditt så sköter jag mitt"-tänk över det hela.

I och med att sprit och tobak finns tillgängligt på så många andra sätt än bolag och butik nu för tiden så tror jag stora fula statsmaskinen kommer tvingas släppa på tyglarna snart om de inte vill överskatta och förlora alla intäkter.

Tullen var så nöjda för några år sedan när de cannabisrelaterade beslagen minskat så drastiskt. Tacka fan för det när var och varannan Svensson listat ut att detta "ogräs" växer som fan både ute i naturen och hemma på fönsterblecket. 

Polisen var inte lika nöjda.

 

Nä. Snart är det jag som bygger kok och börjar göra finsprit.

Sådeså!

 

I mitt jobb hanterar jag en del träfibermaterial. Sk. cellulosaprodukter. Wellpapp, kartong och klorblekt jävla skrivarpapper. Hela dagarna.

Detta tenderar resultera i en hudtyp som närmast kan liknas vid soltorkat potatismjöl i öknen strax utanför Las Vegas.

Jag har ganska torra händer. JÄMNT!

När jag hänger tvätt en kväll efter lite lagom slit på jobbet så är det en närmast obehaglig känsla i fingrarna när jag börjar närma mig strumpterrorn. Strumporna brukar jag spara till sist då de är de enklaste plaggen att hitta en plats till på vår sparsmakade torkställning. Då har alltså alla andra plagg omhändertagits och omsorgsfullt skakats ur och hängts upp i fina räta led.Tiden är kommen för mina 675 par grå dressmantubisar. Tekniskt sett så är det inga tubsockor eftersom de har häl men det är likvärdiga i material och resår så... Tubisar FTW! (inte for the win)

Känslan när man står och har vecklat ut det trettonde paret är så obehaglig i fingrarna så jag kan omöjligt återge den i text. Därför kommer det laddas upp en video på Youtube där jag iställlet tolkar den med fridans...

 

Nej!

Det kommer jag verkligen inte att göra.

 

Det ska tilläggas att vi inte använder sköljmedel eftersom vi  a.) är hedningar b.) är hippies c.) har en hel del allergier och känsliga hudar i familjen.

Välj själv det alternativ som känns mest troligt och nej. Du får inte hitta på egna alternativ. Sådeså.

 

Obehaglig känsla var det jag ville komma fram till. 

Nu ska jag sova strax.

 

Jag är uppvuxen med en relativt sarkastisk jargong runt omkring mig. Mina vänner och jag har mer än ofta haft väldigt "hårda" språkvanor gentemot varandra. Alltid med hjärta och välmening naturligtvis, men för den utomstående kan det kanske låta rått och rent ut elakt.

Hemma har det nog inte varit så påtagligt, men när jag först tänkte skriva att det nog inte fanns  några influenser från föräldrarna så insåg jag att det vore att ljuga för mig själv. Inga allvarliga saker men ett visst mått av ironi och en nypa sarkasm har nog smugit sig igenom moderns och faderns läppar vid ett och annat tillfälle.

Detta var långt innan Glenn presenterade sina gäster i manegen och "Expressen Fredag" höjde den "ironiska generationen" till skyarna.

Är "Killinggänget" av eller är dom på!?

Lika roligt nu som då.

 

När jag pratar med många av mina kollegor så inser jag att jag ofta missuppfattas och att dom inte riktigt kan sätta fingret på vart jag befinner mig i en konversation.

-Är han seriös nu?

-Varför är han så bitter?

En gammal kollega sa en gång till mig att jag skulle sluta vara så nedlåtande emot mig själv. Jag fattade inte riktigt vad han menade.

 

Om man gör något riktigt arsligt så måste man väl få skälla ut sig själv ordentligt? 

Det kanske inte var en alldeles superidé att försöka ta ner det där kullagret med vristen när det föll från 4 meter. Dessutom hörde ju lagret till en skogsmaskin och vägde nog sina fina sex kilo.

Om man gör något sådant måste man ju faktiskt få tycka att man är ett ärbart praktarsle som förtjänar en trasig fotled eller åtminstone en lavett av någon bättre vetande individ.

När man ska få loss ett tajt buntband från en packe hydraulrör och väljer en slö morrha som man dessutom riktar mot den andra armens handled och med alla änglars välvilja lyckas träffa den enda hårda punkten på hela handleden så den inte går igenom som en svetstråd genom smör, då. Då får man vägra att göra en tillbudsrapport.

För om man är så jävla pantad så man försöker sig på korkade lösningar istället för smarta, mer "korrekta" sätt att hantera dessa, livets små gissel, så kanske det är berättigat att kalla sig själv för te.x Jävla spånjesus.

 

De här "nya" människorna är nästan uteslutande födda på nittiotalet eller senare och måste ha vuxit upp i någon helt annan bubbla. 

Min bubbla var helt fantastisk och har utan tvivel format mig till den jag är idag. Jag är oerhört nöjd med mig själv och det jag faktiskt har lyckats åstadkomma hittills i mitt liv.

Jag säger inte att "de nya" på något vis är sämre eller ens i någon annan nivå men. Ingen ironi. Hur ska detta sluta?

 

På eller av!?

 

 

 

Upp tidigt. Eller ja, ganska tidigt. 05:35 eftersom jag missade det första larmet. Bussen går från stationen kl. 06:03. 

Arbetspasset börjar ca 06:45, på eget bevåg. 

Sista ordersläpp för första budet är 08:15. Bilen går 09:00. I värsta fall ca 15 min. att plocka sista vågen. 

09:00 kommer nästa arbetsledare och avlöser undertecknad så jag kan börja plocka. 

Lunch ca. 11:47 och 30 min. framåt...

 

När jag kommer hem är klockan strax efter halv fem. En minut senare är klockan halv tolv och jag borde sovit för en timme sedan.

Vad fan är det som händer? Hur kan tiden släpa sig fram som en rådbråkad träl under arbetstimmarna? Men när det verkligen gäller, när man är hemkommen och vill ta det lugnt i soffan. Då ska det fan snurra på som Usain Bolt på metatjack.

Jävligt orättvist faktiskt.

 

Jag säger nej!

 

Det finns inte mycket positivt med att göra rent ugnen.

Hur ofta ska man egentligen fylla värmelådan med cyanidskum och med risk för folkhälsan utsätta sig för gaskammarliknande trauman?

 

Nu är jag ju naturligtvis införstådd med att det finns 9 miljoner huskurer med bikarbonat, pressad citron och koka kåla ihopblandat med tapetklister gjort på havregryn och hästpissmen, jag gillar den våldskemiska approachen. Man får liksom känna sig lite som en galning i vit rock när det kliar dödsskönt i halsen och tårkanalerna gör sitt yttersta för att släppa ut så mycket vätska som möjligt på så kort tid som möjligt. 

Ugnen är iaf. renare nu än innan.

 

L somnade till Everts fina visa "Byssan lull". Efter att vi gått igenom min Cornelisrepertoar, lite Bellman och Dia psalma. I kväll var han lite trögsövd trots sin trötthet.

 

Han har lärt sig att ställa sig upp förresten. Har jag nämnt det? Jag är jättestolt samtidigt som det börjar bli jobbigt. Snart går han omkring... 

Undrar om hemförsäkringen täcker ungdomsvårdslöshet?

 

 

Jag har nattat min son. Det är oftast jag som gör det. Av förklarliga skäl naturligtvis. Han och hans syster ska sova vid samma tidpunkt och E är av naturen lite mer inne på att mamma ska natta henne. Konstigt vore det annars.

Hur som helst.

I mitt stilla sinne har jag fått för mig att pojken gillar när pappa sjunger för honom. (redan där vet vi ju att något inte står rätt till) De två sångerna jag har på min vaggviserepertoar är  Trollmors vaggvisa och Sov du lilla videung. Den senare kan jag bara första versen på och är väl kanske inte helt säker på den. Lite pinsamt kan tyckas eftersom vi har två giganorma sångböcker i lägenheten men, fakta kvarstår. Pappa sjunger inget vidare bra.

Detta till trots lallar jag på med en allt tyngre L på armen. (Fan vad de växer!) 

Efter kvällens videung utökade vi med blinka lilla stjärna. Pappan tänkte för sig själv att man kanske inte måste sjunga vaggvisor. Då sjöng vi I natt jag drömde. Den fungerade ganska bra. Det blev väldigt tunga ögonlock och det febrila svamlandet upphörde. När L fortfarande inte hade tuppat av vid slutsignalen så tog vi i.

Pappas pojke somnar gott till Personliga Persson. Han sov innan fyllan och hustrumisshandeln. 

 

Pappas pojke gillar också den flygande holländaren.

Det du mäster.

Eller exakt annorlunda. 

Dagen idag har varit en härlig sådan. Fylld av fart och fläkt. Dvs. det har blåst orkanvindar, jag har fått grus i ögonen och damm i munnen.

 

Jag skulle åka till en fotobutik och lämna in mina hipsterneggon på framkallning. Det skulle bli lugnt tänkte jag.

Vips så åkte hela familjen iväg och det blev en "thing" av dagen.

Ingen dålig sak alls men inte riktigt vad jag hade planerat.

L har iaf fått testa på hur det känns att spatsera runt i ett par snajdiga pjuck. Vi köpte inga. Han behärskar ju inte spatseringen på egna fötter riktigt än.

E som är fyllda sju tyckte att hon skulle ha skor med klack. HAHAHAHAHA! Jävligt troligt. Svårt att vara barn i klackskor tycker jag.

 

En uppkäftig gyrostallrik och lite mer grus och damm i slemhinnorna senare så stog jag i min väns vardagsrum och tittade på mina otroliga fotografier. Helt otroliga. Inte många bra men en del ganska dåliga. Fast den på riddarfjärden är jag nöjd med. Kallt var det.

 

Jag fick låna en blixt så att jag nästa gång kanske får ut fler än 15 bilder på 3 36-rullar. Att ljus är så jävla viktigt kunde väl inte jag veta?

Nu vet jag.

Ett nytt objektiv och en adapter är beställd. Lyckas jag inte fånga Lemmy med den utrustningen sadlar jag om och börjar samla insekter istället.

Dom ska sättas på nålar och ramas in i ett insektotek.

Mhm.

 

Jo det har inhandlats en sås.

Det är inte jag som köpt den. J har briljerat än en gång.

Min favoritkedja när det kommer till hamburgeresturanger har marknads och produktavdelningar som är toppade med genier.

Inte nog med att de marknadsför sig som Sveriges bästa. De har även börjat sälja sina egna produkter i dagligvaruhandeln.

Ni som har huvudet på rätt ställe förstår naturligtvis att det är MAX jag talar om.

 

Såsen som jag nu tänker sjunga om är ej av denna värld. Eller, ja. Det är den ju uppenbarligen eftersom jag inte besitter någon form av transcendental dimensionsportal.

Hur som helst.

Smaken tar mig tillbaka till en svunnen tid i mina tidiga barnaår. Det var grillfester på gårdsplaner med uppdukade långbord. Vi ungar sprang omkring skitiga och jävliga mellan de vuxnas platser och tittade med avund på hur spendrups 3 1/2:orna tömdes medans vi (om vi hade tur) fick dela broderligt på den stora glasflaskan coca cola och avsluta kvällen under en filt någonstans i närheten av en skål med grillchips.

Den påminner lite om något fantastiskt kryddsmör som måste ha varit allas favorittillbehör där i mitten på 80-talet.

Jag känner hur mina kalla fötter leker kull på grusvägen och  vi hoppar från balbanan på skullen rakt ner i löshöet.

(Varför det alltid fanns löshö på skullen trots att allting balades kommer jag aldrig att begripa)

 

Grym jävla sås helt enkelt.

 

Ha en grym kväll!

 

 

Grymt.

Tur för mig att det inte är så jävla svårt. Då blir det ju ganska lätt.

 

Följetången "Dagens dubbelnamn" kommer få ett syskon. Jag har beslutat mig för att även dela med mig av intressanta ortsnamn. I mitt fotografiska minne hittar jag bilder där jag tidigare nämner orter som fått mig att dra på smilbanden och jag tycker att det är på tiden att dessa geografiska freudkanorna får ett större utrymme i vår vardag.

I dag har jag till exempel snubblat rakt in i Sexdrega.

Det är roligt.

 

Ett stavfel har gjort så jag var tvungen att tillkalla chefspersonal. Inte för att korrigera felet. Jag var bara tvungen att dela med mig av humorn i ett saknat v i Svea Hovrätt...

Det är fortfarande roligt varje gång jag tänker på det. 

 

Icke att förglömma dagens dubbel. Vi avslutar denna session med Kent-Patrik.

 

Kent-Patrik!

Nu är ju inte jag ensam i hela världen men, jag är den enda som är vaken i den här familjen.

Jag lyckades med bravur natta L medans nattningen av den något äldre E av förklarliga skäl tar lite längre tid. Det är mycket som ska bearbetas. Tydligen så mycket så mor och dotter fortsätter i drömlandet.

 

Nu har det då uppstått ett mindre dilemma.

Om jag inte väcker mamman så finns det viss risk att det får negativa följder för undertecknad. Om jag ger mig i kast med väckningsförsöket riskerar jag att väcka E istället vilket kan resultera i en uppskrämd tösabit, en onödigt arg mamma och en lillebror som sympativaknar av oväsendet när hans pappa kölhalas under en pulka i smågruset.

 

Nu tror jag mamman har vaknat.

Hon kom ut och lade sig här i soffan och drog en filt över sig. Jag antar att jag står för tébryggandet i afton.

 

I morgon ska jag aptera kärringfällor utanför dörren.