INOM PARENTES
Kategori: Allmänt
Klockan 14:45 började jag förnimma vad som skulle komma att bli en jävla plåga. Det håller fortfarande i sig efter en timmas sömn och två Treo.
När jag var liten (mellanstadieålder) hade jag ont i huvudet minst två gånger i veckan och hade en pez-maskin laddad med alvedon. (Det hade jag naturligtvis inte men ni borde veta vid det här laget att jag ljuger. Huvudvärken var dock sanning, Pez-maskinen har det aldrig varit alvedon i även om det nu föddes en fantastisk idé i min bultande hjärna.)
Nu när jag är i vuxen ålder har mina huvudvärkstillfällen minimerats till endast ett fåtal i månaden vilket gör att jag blir totalt handlingsförlamad när de väl slår till.
Jag lyckades hämta upp rätt barn från förskolan. Det var förvisso bara E kvar men ändå. Hon satt och mumsade på ett päron och salta pinnar när jag klev innanför dörren. Lyllounge.
Idag bjöd jag familjen på kött, potatis och sås. Det åts kallt efter en lång argumentation om uppförande som involverade en hel del gråt och skrik. Det hela slutade med tv-förbud så nu vet jag inte hur jag ska överleva kommande vecka.
Vi har även konstaterat att barnet och jag är ungefär lika dåliga förlorare när det kommer till spel även om jag behärskar konsten att hålla inne med mina känslor lite bättre (bättre?) än hon. Jag ligger inte fysiskt på golvet och skriker. Vad jag gör psykiskt fick jag inte dela med mig av sa min terapeut. (Nej jag kanske inte har någon sådan heller men vad fan.)
Värken börjar släppa och illamåendet efter min dubbla treoshot likaså.
Tack för att ni finns.
Treo alltså.
Bra skit.