I smell dead people
Kategori: Allmänt
Ni vet hur det känns när man förnimmer en doft som är helt malplacerad men man känner den så starkt så källan till den måste vara där runt hörnet.
En gång för tusen år sedan när jag satt i baksätet på familjebilen och var på väg till vårat sommarställe så hade jag nog den första doftkänslan i livet. Det hade vi alla i den bilen. (alltså inte den första i livet. det hade väl bara jag.) När vi kom till brofästet vid Hjulstabron så slås vi av en enorm doft av nymalet kaffe. Det var som om hela området hade slagit på bryggare och dragit igång pannorna samtidigt. Ganska häftigt.
Idag hade jag en liknande upplevelse.
Jag gick runt ett hörn på arbetsplatsen och den doft... Den odör som kommer emot mig, eller kommer emot mig plötsligt så formligen dränks jag av den. Ni som har känt det vet precis vad jag menar. Ångesten på en morgonen efter på en Finlands/Ålandskryssning. Stanken av bränd kaffesump och bloodymary blandas med alkosvett, smutsig hytt-sex och ångestens söta kletiga aura. Den doften slog mig mitt i fejset i ca tre sekunder idag. Det var högst förvirrande.
Ibland tror jag att det är en form av hallucination som drabbar mig med jämna mellanrum. Ungefär som vissa röster jag hör när jag ska sova eller när jag får ett hårt knytnävsslag i pannan precis vid insomningsögonblicket. (Det har hänt fler än en gång.) Inte helt lätt att förklara när man är ensam i lägenheten och inte helt lätt av bara borsta bort och somna efter det.
Meeeen det får vi ta en annan gång för nu ska jag lata mig framför spök-tv.