Min värld är inte som din värld

Asatro, spindlar och örtmagi. Bland annat

Olympernas mästare

Kategori: Allmänt

Årets spel är igång och världens alla låtsasidrottare sitter bänkade framför telefunken. Jag med.
Jag har kollat på finalåken i slopestyle snowboard, tjejernas skiathlon, herrarnas störtlopp (Vilken jävla backe. Det var fler åkare som bara höll i sig än vad det var som faktiskt åkte skidor nerför det där berget.) och har stora planer för damcurlingen.
 
Just nu är det den fantastiska sporten backhoppning. Vilka jävla dårar det är då, Jag kommer nog aldrig riktigt förstå tjusningen med den. Att klättra upp för en trappa rakt upp i himmelen för att där spänna fast fötterna vid ett par riktigt stora skidor och sedan skicka iväg sig själv som en projektil ca 100 meter i hopp om en lyckad landning. De flesta klarar ju det där, förutsatt att dem har tränat sedan 3 års ålder. Det är inte ofta man ser någon sopa i backen och bryta sig nära döden.
 
Bob ska bli roligt också. Det tycker jag är en stilig sport. Lubba allt vad du kan med en urholkad missil på skridskor och hoppa in för att sedan lyckas hålla sig kvar i en fryst vattenrutschkana utan att flippa hela skiten över sig själv eller flyga ut och landa död nere i OS-byn.
 
Sen har vi ju hockeyn. Hockeyn är väl ändå helig? Jag tycker ju att antingen så vinner vi eller så kan dom lika gärna lämna WO i första och åka hem. Fast man vill väl se en Sverige-Finland final så magen kan få sig en jävla smäll också. Nerverna utanpå hela kroppen, hjärtat i halsgropen och flimmer för ögonen. Ruotsi-Suomi är alltid en folkfest.
Nu över till studion.
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: