Daidalos!
Kategori: Allmänt
Jag har precis tittat på en repris av barnprogrammet Labyrint. Det är utan tvivel E:s favoritprogram, alla kategorier. Eftersom jag är en nyfiken kille utan någon vidare inblick i Grekisk mytologi (ingen alls faktiskt, jag kan inte komma på att jag har läst en enda rad i ämnet under mina tolv år i skolsystemet) bestämde jag mig för att kolla upp Daidalos.
När jag var klar med det läste jag kort myten för E. Det var lite konstigt att kungens fru ville ha barn med en tjur och det var väldigt konstigt att avkomman blev hälften människa och hälften tjur.
Det kanske är lite tidigt att köra gamla mytologier för barnet. Jag väntar lite med asarnas skapelseberättelse tror jag. Kanske blir bra i andra klass.
Hon tycker i alla fall att det verkar otroligt märkligt med en skäggig farbror i himlen som bestämmer allting som händer på jorden.
Vi har hur som helst inga religiösa diskussioner ännu här hemma men jag ser fram emot det när dagen väl kommer. Jag tänker inte på något sätt ifrågasätta barnens val av livsåskådning/religion så länge det inte utger fara för någon inblandad, eller oinblandad heller för den delen.
Det har fungerat alldeles utomordentligt för mig än så länge och jag tror att det kommer fungera minst lika bra för mina barn.
Jag hävdar att religion och tro hör ihop lika lite som kaviarsmörgåsar och apelsinjuice. Tro är ju någonting man tror på och religion är en utstakad väg som man ska följa. Ett paint by numbers liksom.
Nu tänkte jag skriva lite om bibeln och evangelierna men även där har jag på tok för dålig koll för att uttrycka mig något så när sakligt så jag lämnar det till specialisterna.