Min värld är inte som din värld

Jag har haft en del intressanta jobb. Militär, anställd direkt efter värnplikten. Färgfabriksarbetare, engelskalärare på en privatskola i Kambodja, bartender, lagerarbetare och kock. Man har hunnit med en liten del.

Alla mina anställninger har varit relativt harmlösa. Färgfabriken är nog den som har varit farligast. Inte bara p.g.a miljögifterna men med tanke på vilka dårar som faktiskt tillåts hantera maskiner och kemikalier på ett sådant sätt.

Vad jag vill ha sagt med det här är att även fastän man kanske monterar takrännor på turning torso eller samlar istappar i gamla stan så finns där ofta ett mått av säkerhet i form av linor och ankare. Sverige är jävligt säkert.

 

Folk som jagar skallerorm med en pinne i Texas har varken ankare eller lina. Likadana känslor har jag för folk som känner att en liten krokodil kan man ju wrestla runt i några timmar för någon hundring. Nog för att det ligger lite pengar i ett skinn och vem vill inte glida runt i ett par decent pjuckar och nynna på Jimmy Nail´s Crocodile shoes men Kammann för faan. Är det verkligen värt att utsätta sig för livsfara för ett par klackskor?

 

Brandmän och Poliser har jag lite förståelse för. Det handlar ju i grund och botten om att rädda och hjälpa människor från ond bråd död och annat. Människor som väljer att hjälpa människor har väl någon form av ära och hederstänk.

Människor som jagar dödliga djur enbart för pengar tycker jag kan förtjäna att kanske dö ensamma i öknen med nervspel.

 

Kanske.