Min värld är inte som din värld

Vilken härlig tjottablängare i solarplexus man åkte på idag då.

 

Vi har varit på öppet hus i min gamla låg och mellansstadieskola idag. Inte för min egen skull. Det är dags för E att börja förskoleklass i höst. 18:e Augusti för att vara exakt.

 

Helt plötsligt pendlade jag mellan 7, 12 och 33 år om vartannat. Märkligt.

Rektorn för skolan höll låda medans Pontus satt snällt i bänken och lyssnade. Intresserat också. Hon nämnde att skolan minsann precis firat 40 års jubileum men det kan ju omöjligt stämma eftersom jag kommer ihåg 20 åsr jubiléet och så länge sedan kan det ju inte vara. Minnena flög tillbaks till åtskilliga kvartsamtal, bandymatcher på den tillfälligt uppplogade rinken och lilla vasaloppet med snorig näsa, bindningar som satt halvdant, stavar i bambu och blåbärsoppa. Kottkrigen i skogen. Kojan under granen mot berget längst bort i skogen. Den gången när jag upptäckte husgrunden som finns där uppe i skogen fortfarande. Alla gravhögar. Det är magiskt. För att inte tala om snowracerloppen. Herre jävlar. Organiserade heat med fyra-fem startande varje gång. Edward var skitsnabb på sin silvriga plastbob.

 

Alla jumpamajjar vi haft på den skolan. Av någon anledning böts dom frekvent ut.

Plåsterbrallan kommer jag ihåg och Micke. Micke var tuff. Dessutom var han min klasskompis kusin och kunde tae kwon do.

 

Alla grabbar gillade innebandy, utom jag förstås. Låtsades säkert några gånger men det här med att springa har aldrig varit min starka sida. Redskapsgymnastiken däremot.

När tjocka mattan kom fram och ringarna och repen och och... 

Hinderbana och stationer har varit min favorit igenom hela grundskolan.

 

Jag skulle förmodligen kunna skriva hur mycket som helst om det här så jag slutar nu.