Jag känner att jag borde borde uttala mig om händelsen i Paris. Problemet därvid ligger i att jag inte är en förespråkare av bensin på eld. Lika lite som jag ger våldtäktsmän, pedofiler, djurplågare och politiker någon uppmärksamhet vill jag att dessa terrorister (tro mig jag har letat efter ett bättre ord men det är precis vad dem är) ska uppmärksammas och få medietid.
Det kan diskuteras huruvida det är rätt väg att gå men det är så jag har valt att agera. Så nu vet ni det.

Sen har jag ju naturligtvis mina åsikter angående det hela men det har ju resten av världen också.

Egentligen så väntar jag mest på att hela världen beväpnar sig och börjar skjuta ihjäl sig själv av rädsla för sin granne. Det känns inte långt bort. Inte långt bort alls.

Själv ska jag ta och städa av köket innan L vaknar.