Andra skulle gått ut med vänner. Jag är hemma själv. Andra skulle ha härjat loss. Jag har tvättat fötterna och väntar på Ernst. Andra skulle ha gått på bio. Jag kollar på dokumentärer på netwebben. Jag är en äventyrare.
Just nu är jag till exempel i åttioefterkristus-talets Skottland och krigar.
Om ett tag ska jag hjälpa Ernst att renovera orangeriet och jag funderar på att senare hjälpa bonden Frank att verkligen bli 100%. Många järn i elden här.
Nej medans mademoisellen är ute i storstan med snyggstrumpbyxorna på sitter jag i flanellen och rapar kebab med blandad sås.
Inte Martyr på något vis. Jag menar bara...Ok, lite martyr kanske och ja!, jag vet. Jag kunde också ha följt med. Det kunde jag ha gjort men jag hade/har ju faktiskt ingen lust.
Fick precis veta att min största musikhjälte håller på att åldras. Detta kan väl ändå inte vara möjligt?
Han ska tydligen ha ställt in två konserter nyligen på grund av en blodkärlsbristning... Känns inte alls bra.
Jag har inte ätit någon glass idag. Inte än jallafall. E proklamerade att hon minsann hade fått en glass redan. FÖRE MATEN! Sjukt jävla orättvist. Jag får aldrig glass före maten. Om jag inte smygköper en på Pressbyrån och goffar som svenska bulimikerförbundet på årsmöte mellan tåget och hemmet. Det gör jag nästan aldrig. På riktigt faktiskt. Nästan aldrig.
Jag tog ganska nyligen en dusch. Ganska nyligen som för ungefär femton minuter sedan, inte i fjol asså. Bara så vi är på samma sida om nyligen. Att duscha när det är 654875 grader varmt utomhus känns lite som ett slöseri med färskvatten tycker jag. Man paltar ju igen direkt efter utträde ur kakelbaren. Helt meningslöst. Ja, förutom att man slipper stinka gammalt ensilage då. Det får man väl räkna som en viss fördel.
För att knyta an lite till tidigare inlägg så vill jag stolt meddela att jag fortfarande har brännande smärtor i foten och har än så länge lyckats hålla mig ifrån någon form av läkarmottagning.
Jag har precis avslutat en tvåtimmarsdokumentär om det som rubriken anger.
Högintressant på min ära.
Det mest intressanta är ju naturligtvis de sista 20 minutrarna av spektaklet.
Nog om detta.
Återigen har jag lyckats hålla mig ifrån världens mesta nervgift i mer än 50 timmar. Duktig pojke. Undrar hur länge det blir den här gången.
Nu får man ju dessutom lön om några timmar och jag tror jag ska fira med en till Päronsplit om några minuter och att till helgen ta mig in till huvudstaden och skaffa mig ett par skridskor med hjul. Jag har ju faktiskt lovat E och jag tror att det är bra i motionssyfte. Då ska jag lätt piska skiten ur Märstamilen.
På en relativt annan punkt så tror jag att jag kan ha skaffat mig en fraktur i en fot igen. Den gör orimligt ont med jämna mellanrum och det känns exakt som det gjorde för 13 år sedan när domen var marshfraktur. Dvs ett mikroskopiskt ben i foten som hade gett vika pga överbelastning, men eftersom jag av princip inte tänker gå till en läkare förrän det syns att något är fel så ska jag låsa in fötterna i termetiskt tillslutna kärl med hjul under och plåga skiten ur min mittsvullna lekamen.
Vinylsamlingen växer sakta men säkert också. Sakrament säkert!?
Det kommer inga tomma hot. Jag ville bara få din uppmärksamhet.
Sitter här och har ingenting att komma med i vanlig oordning. (Ja det ska stå oordning) Jag har börjat köpa vinylskivor igen. Den här gången ska jag nog inte låta hela samlingen stå i vardagsrumsfönstret en hel sommar. Skivorna dög utmärkt som torrsurfing för vägglössen men absolut inte till att spela. Det finns inga pickuptyngder på jorden som kan få nålen att ligga kvar på dom vågmönstren.
Hittills har jag samlat på mig 8-9 skivor. Det är inte så lätt att hålla räkningen på mängderna.
Problemet jag nu tvingas stirra i vitögat är att musikmaskinen jag införskaffade för att spela ovanstående alster har så urpissigt ljud så jag måste nog skaffa mig en rejäl förstärkare och ett par synerligen fläskiga högtalare. Detta kostar oundvikligen en hel jävla hög med pengar som jag för tillfället inte har så jag får väl vänta i några månader och kanske spara lite slantar istället för att köpa skivor för dom...
Jag börjar känna mig lite som Major Major Major i Joseph Hellers fantastiska krigsskildring.
I morgon ska jag nog tatuera mig lite igen. Det blir roligt. Tror jag. Jag hoppas det. Den här gången är både jag och F lite mer och bättre förberedda än sist. Sen ska jag till Hökarängen. Det kanske jag berättar om i morgon. Kanske.
I all fall sa Fia att jag borde skriva mer och nu så jag gör väl det rå.
Vädret idag har ju varit strålande och fåglarna har kvittrat.
Jag skulle ju kunna skriva om min tragiska fosterhemsuppväxt med en "vårdare" som piskade mig blodig med tunna läderremmar och min tyska mormor som sövde mig med kloroform när inget annat funkade...
Det enda som är sant där är att jag har/hade en tysk mormor. en av världens mest fantastiska människor.
Media säljer ju lösnummer med CHOCK och SKANDAL och HORSYMBOL, så varför kan inte jag?
Ja kanske inte horsymbol men ni/du hajjar.
På aen helt annan punkt så har jag läst Fredrik "needy for attention" Backman´s bok "en man som heter Ove" och det kan vara det bästa jag har läst sen "Barnens bibel i lågstadiet. Asså jag menar lixom ba KÖP den asså!
Nej men på rikigt. Den faktiskt jättebra. Jättebra, verkligen! Läs den. På riktigt.
Ni/du som läst den här skitbloggen förut vet ju att jag gillar människan (Fredrik alltså) så... Ja.
Men vädret ska tydligen bli asdåligt från i morgon såatteee!!