Blodslinjen
Kategori: Allmänt
Jag har precis avslutat en tvåtimmarsdokumentär om det som rubriken anger.
Högintressant på min ära.
Det mest intressanta är ju naturligtvis de sista 20 minutrarna av spektaklet.
Nog om detta.
Återigen har jag lyckats hålla mig ifrån världens mesta nervgift i mer än 50 timmar. Duktig pojke. Undrar hur länge det blir den här gången.
Nu får man ju dessutom lön om några timmar och jag tror jag ska fira med en till Päronsplit om några minuter och att till helgen ta mig in till huvudstaden och skaffa mig ett par skridskor med hjul. Jag har ju faktiskt lovat E och jag tror att det är bra i motionssyfte. Då ska jag lätt piska skiten ur Märstamilen.
På en relativt annan punkt så tror jag att jag kan ha skaffat mig en fraktur i en fot igen. Den gör orimligt ont med jämna mellanrum och det känns exakt som det gjorde för 13 år sedan när domen var marshfraktur. Dvs ett mikroskopiskt ben i foten som hade gett vika pga överbelastning, men eftersom jag av princip inte tänker gå till en läkare förrän det syns att något är fel så ska jag låsa in fötterna i termetiskt tillslutna kärl med hjul under och plåga skiten ur min mittsvullna lekamen.
Vinylsamlingen växer sakta men säkert också. Sakrament säkert!?