Min värld är inte som din värld

Asatro, spindlar och örtmagi. Bland annat

Vem kallar du bebis?

Kategori: Allmänt

Hans namn är Leo. Han är den coolaste killen i staden. Kanske till och med i landet.
Han kan charma vilken donna som helst hur enkelt som helst. 
Leo har fistfights med bin och skallar sönder ditt nyckelben.
 
Han gillar inte att sova men om han måste så kan han dra stock en dag eller två.
Tiden som vi andra lever efter gäller inte Leo. Han är för tuff för att bry sig om var solen befinner sig.
 
Han är en enkel man (?). Äter bara flytande föda och förflyttar sig helst i en svart vagn för att inte dra till sig mer uppmärksamhet än nöden kräver.
 
"Är han en ninja?" Det är många som undrar men nej. Han är mer än så. Han kan leverera dödliga laddningar i stil med James Bond och är lika diskret som Olof Palmes livvakter.
Han kan snacka omkull den bästa auktionsutroparen som vore det en stavningstävling för lågstadieelever.
 
Leo är helt enkelt killen hela dan.
 
Basånivet!

Israels offensiv

Kategori: Allmänt

Ska vi inte prata om då jag är helt otroligt oinsatt i allt vad mellanösternpolitik har att erbjuda. Däremot så har jag ganska bra kontroll på bajsblöjor och är inte helt oäven vid påklädningsprocessen av enmånadersbäbisar.
Jag kan dessutom ratta en motviktstruck med bravur och tömma en full diskmaskin utan kross.
 
Vi råkade ha på "debatten" på tv4 alldels nyss. 
Jag har tidigare nämnt att jag inte längre orkar engagera mig i politiken och dagens 2,37 minuter av programmet gjorde inte att jag blev ivrigare direkt. Hur orkar folk och när ger man upp sina värderingar för att stå och antingen försvara korkade saker eller kläcka ur sig hoplimmade halvsanningar om motpartens eventuella agerande i en viss situation. Politik är det fan ingen som debaterar iaf. Så länge ett lands politker inte slutar bry sig om sig själva och hur andra politiker uppfattar dem så kommer inte ett skit ändras till det bättre. Oavsett partitillhörighet.
Klubbarna för inbördes beundran måste upphöra och makt måste raderas. Makt kan inte få finnas på den här jorden. I alla fall inte bland människan. Människan är ju ett egoistiskt flockdjur som ser till sina egna intressen först och främst.
Om det finns något som hotar jagets existens så måste det utraderas eftersom jag är viktigast i mitt liv. När människan har tagit slut på varandra och endast växter och djur finns kvar på den här planeten ( jag vet att homo sapien är ett djur men KAMM ANN FÖRFAAAN! Get with the program) Då vill jag bo här med min familj och bara njuta av lugnet.
 
Shit vad bra det blir.

Årets farsa och lite annat dravel.

Kategori: Allmänt

Jag känner att jag blir antastat av valrörelsen. Inte på något gulligt och mysigt sätt heller.
Idag försökte moderaterna i kommunen pracka på mig en flaska vatten när jag i ensamt majestät strosade in i den lokala Ica-butiken. Ingen som helst hyfs. Ser jag ut som om jag skulle ha råd att leva i högerträsket längre? Jag gör mitt yttersta för att se ut som en inneboende på lugnets för helvete. 
 
Idag har jag och J varit inne på Astrids barnsjuka med minioren igen. Läget är nästintill oförändrat men jag tycker nog att läkaren gläntade lite på en ridå till normalitet och lugn i mitt hjärta.
Fortfarande vet ingen vad det är för något dom har sett på ultraljuden och magnetröntgen. För detta måste dom göra en biopsi och det har ännu inte fattats något sådant beslut. Det är en "enkel" grej att göra tydligen men den innefattar att söva pojken min och det känns inte jättebra.
Jag var nervös när dom skulle söva mig för några månader sedan. Det är ingenting jämför med den nervositet jag känner inför en eventuell nersövning av L.
 
Han pratar en del också. L alltså. Det känns som han är ljusår före där han borde vara. Kanske en gammal själ eller nått. Vi brukar diskutera det annalkande valet och en del musik. Han står ut med Leonard Cohen men är inget jättefan av Dismember. (Typiskt) The Congos fungerar men reggae är ju designat så att alla på hela jorden måste gilla det. 
 
Jag har lite funderingar och frågor angående det som händer i världen också men det tar vi vid ett annat tillfälle.
 
Min Mayhemskiva jag beställde var slutsåld på ginza så nu ligger hela ordern på is. Skitginza!
 

The Who

Kategori: Allmänt

Bebisar har tydligen ryckiga rörelser. Eller ja, alltså ingen som helt kontroll på armar och ben.
Jag kan säga er att Leo inte är undantaget som bekräftar regeln. Han är i sådana fall regeln.
Don Quijote skulle inte ha en susning mot Leos galna vevande.
Idag fick jag mig ett gott skratt när han på sant Townsendmanér började veva som en galning. Säkert en fem sju varv. Det hade inte förvånat mig om han helt och fullt skrikit ut ett fett gurksolo.

Nu ser jag att det är Indiana Jones på tv sååååå. Hejråå!

Andefattig verklighet.

Kategori: Allmänt

Tomheten som kommer över mig när jag sätter mig här i soffhörnet och ska författa några rader med ett lätt humoristiskt innehåll, en ton av djup och eventuellt lite mild samhällskritik är total. Det är inte det att jag drabbas utav skrivkramp. Skriva kan jag. Jag skriver som fan.
Innehållet är jag däremot mer än sällan helt nöjd med. Självkritiken tar liksom över och gör att prestationsnivån inte riktigt håller måttet.
Jag känner att jag hade ett fint flyt i somras när jag skrev om mina besök på sjukhuset men efter det har det bara gått utför. Inspirationen tryter. Eller nej det gör den väl egentligen inte men jag hämmar mig själv. Tillåter inte mig själv den artistiska friheten jag förmodligen borde. Jag är för rädd för att behandla vardagsproblemen på djupet. Rädd för att göra någon illa. Att någon ska ta illa vid sig av en ensam mans dravel.
 
Nu menar jag inte att jag är ensam alltså. Jag är fan aldrig ensam. Jo! På veckodagsmorgnarna när jag går hemifrån. Då är jag ensam i ca. fem minuter och eftersom jag inte är en mamma så får jag faktiskt gå på toaletten i fred också. Det känns tryggt.
I vissa fall har jag fått stressa igenom ett och annat klosettbesök när unga damen har fått akuta behov men överlag klarar jag mig galant.
 
Det kommer bli en lång och kall vinter.
Mycket rönnbär...

Grisar!

Kategori: Allmänt

Jag hade för avsikt att skriva en doktorsavhandling om polisens agerande vid demonstrationer och liknande. Tyvärr så är det "Idol" på tv just nu så jag har väldigt svårt att vara seriös och politisk.
 
Det var precis en liten pojke som såg ut som en buktalardocka från 50-talets broadwayscen fast med läskigare ögonbryn och för att avsluta det hela så skickar vi upp en hockeyspelare med gurka som dessutom verkar briljera med en släpig heshet. I morgon är det Malmö. Jippie!
 
Jo! Det har ju tydligen varit någon ridtävling vad jag förstår. Hästbowling bland annat.
Jag är av den åsikten att polisen finns på plats för att bringa ordning. 
Nu har inte jag någon som helst insyn i det här ärendet. Visste inte ens om att de skulle demonstreras/protesteras/agiteras för/emot någonting.
Ni som känner mig vet att jag väldigt sällan tar någon form av politiskt ställningstagande i sådana här frågor. Kan kanske anses som ryggradslöst av vissa men då det finns så många som är beredda att kasta den första stenen snickrar jag hellre på ett snajdigt kors fullt medveten om min skuld och synd.
 
Nazism är galenskap! Det vet väl ändå alla? Rasism likaså. 
Många andra ismer också för den delen men just dessa två är ju väldigt på tapeten i Sverige och Europa. Speciellt inom den politiska agendan.
 
Att polisen överreagerar i sådana här sammanhang är väl ändå allmänt känt? Jag säger inte att det rättfärdigar en galoppattack rakt in i folkmassor eller att man kör över människor.
Men för att backa tiden en smula så blev det ett jävla liv på gemene man när polisen sköt en rånare för en tid sedan. "Han var ju obeväpnad!" "Det var ju bara en attrapp!" 
Jag vill bara ställa frågan vad hade du gjort?
Om du blir utkallad till en plats där det första som händer är att någon siktar på dig med ett automatvapen, väntar du tills individen skjuter på dig eller skjuter du på individen?
I det här läget säger folk många olika saker. 
Jag vet att jag skulle skjuta. Jag skulle skjuta utav bara faan.
Om man är så dum så man siktar på en beväpnad tjänsteman i syfte att skrämmas och tror att dom inte tänker försvara sig...
 
Nu handlade inte den här senaste incidenten ett dugg om det jag nu verkar skriva om men ändå. 
Polisen i Sverige är oerhört toleranta och byråkratiskt förlamade.
 
I vissa andra länder hade Nazisterna aldrig fått tillsånd att stå och bröla ut sin agenda.
I vissa andra länder sitter Nazisterna i regeringen, invalda av sina landsmän.
 
Vi är alla människor. Vi är alla djur.

Grillchips

Kategori: Allmänt

Nästan lika sällan som dillchips.
Det blir lätt en övertagande lökighet i ansiktet.

I dag är en sån där inspirationslös dag. Jag har inget vettigt att efterlämna mig.
Dagen har inte bjudit på något utöver det vanliga heller.

Indiskt till lunch. Det var gott.
Men ooooo! Nu vankas det glassbåt minsann.
Jag får lov att återkomma helt enkelt.

En dag som andra fast annorlunda.

Kategori: Allmänt

Man får ju tycka precis vad man vill och det är ju bra. Tyvärr får man ju även uttrycka vad man vill och dessutom nästan hur man vill. (lätt överdrift) Detta leder ju lätt till en viss moralpanik och eventuell häxjakt beroende på uttryckarens förmedlingsmetod av dennes tyck.
Om jag t.ex. tycker att blåbär smakar jäst och uttrycker detta genom en insändare i metro som av misstag råkar lägga den i högen märkt "för publicering" är det värsta som händer att mina vänner får sig ett gott morgonfniss och resten av metros läsare får känna sig lite normalare i någon minut.
Om någon däremot har en förkärlek för att skära halsen av albinokängurus och visar upp detta för allmänheten via en gratislänk på något socialt nätverk lär det bli annat ljud i skällan.

Vad vill jag då ha sagt med detta?
Ingen som helst aning.
Om någon har några idéer så får ni gärna dela med er. Jag är nollställd.

Kliar du min!?

Kategori: Allmänt

Sverige är ju som bekant inte ett klassamhälle längre. Det har alliansregeringen minsann sett till. Ingen är rik och ingen är fattig. Förutom dom rika och dom fattiga förstås.
Rik och fattig är väldigt relativa begrepp men i detta fallet pratar vi om ekonomiskt välstånd a' la Nappe och ukrainska "gästarbetare", eller åtminstone den ickeexisterande klyftan/helvetesgapet där emellan.

Ja det här var ju typiskt men jag blev oerhört trött. Jag tar och sover en sväng så får jag be att få återkomma vid ett annat tillfälle.

Dykare dyker

Kategori: Allmänt

Tidigare idag så hade jag tänkt ut ett bra ämne att svamla loss om. Som vanligt så är det skit bakom spakarna på neurologiska avdelningen.

Jag sitter med en halv tiodagarsbebis i knät (andra halvan är i någon konstig lotuspose i soffan) framför discoverychannel och tittar på arga människor i nordamerika som med riktigt sunkiga mudderverk försöker hitta guld på havsbotten.
Det är med stolthet jag säger att jag är tusen gånger mer imponerad av blöjbuddha än av idioterna på tv.

E ska sova vid det här laget. Jag börjar misstänka att hon har sett och hört Brasses sketch om hur man undviker att sova. Han är visserligen fem år i sketchen men det borde ju vara anpassningsbart till en sexårig tjej.? Ännu har jag inte hört några djuplodande frågor om döden. Inte idag alltså. Det har diskuterats vid ett antal andra godnattstunder.
Jag tycker att jag har mycket tankar och funderingar som min lilla lilla hjärna ska processa vid läggdags men E är att likna vid en forskarstudent på branten till att förklara meningen med allt. Högvarv kan med fördel användas som förklaring.

Funderar på att ta upp piprökning.

Det är fan inte lätt när det är svårt.

Kategori: Allmänt

Det blir en del stillasittande har jag kommit underfund med. En hel del faktiskt.
Man ska väl vara tacksam antar jag.
Jag har dragit ner på antalet andningskontroller från 56 till 50 per minut.

Det är tur att jag varit gråhårig i snart tio år redan. Annars hade det nog blivit lite som i "Mmmmmmmm" av och med "Crash Test Dummies". Helt grå över natten.
Det är nog inte ett helt ovanligt traumaresultat. Jag har även hört (säkert från någons systers makes mammas snubbes kusinbarns fru eller ett avsnitt av Scooby Doo) att man kan bli helt vithårig om man skulle råka på någon osalig ande en blöt novembernatt.
Mitt gråa är dock ett bevis på ansvarstagande i arbetslivet. Jag har så otroligt lite förtroende för andra människor när det kommer till att utföra arbetsuppgifter att jag hellre gör det själv. Min något clooneyeska förvandling är endast ett resultat av självförvållad stress på grund av tillitsproblematik.

Det kanske är en jävla tur att jag är konflikträdd också.

Jag vet, jag vet!

Kategori: Allmänt

syftet var inte att det här skulle bli "en förortsfarsas dagbok" men när det mest spännande i mitt liv, fram till förra lördagen, var att jag brutit armen (naturligtvis har det hänt en massa andra bra och superspännande saker som självklart har toppat en bruten armjävel. det fattar ju vem som helst men det ska ju vara ansvarslöst roligt att läsa den här bloggen också) så är det lätt hänt att jag kanske ramlar in på stickspåret "pappaliv" lite då och då. Det får ni helt enkelt ta!

När det kommer till blöjbyten känner jag att det är något lurt i görningen. Visserligen så har jag bara blivit nerkissad en gång medans han har bajsat på mamma. Det får man väl ändå se som att jag leder hittills?
Dock kan jag känna mig smått lurad när mamman helt sonika kliver in och tar över middagstillredningen (jag fick äran att skrubba potatisen sen var det slut på det). Jag sitter pappigt i soffan och tolkar gossebarnets ansiktsuttryck som att -nu ska jag bajsa, nu bajsar jag och nu har jag bajsat. Eftersom jag jagar titeln "årets fadersfigur" tar jag mig an blöjbytet som en superhjälte. Känner en doft av seger när det mest är kiss i paketet. Bytet kan närmast liknas vid ett pit stop i McLaren-stallet vad gäller förberedelser och utförande. Väl under segergesten på ärevarvet totalhavererar maskinen i ett utdraget muller. Stallchefen kastar sitt head set och mekanikerna gråter. Helt nya däck precis fastbultade. Förgäves.
Det blev bara skit kvar...

NUÄRDETTAMIGFANBRA!

Kategori: Allmänt

Hej igen alla glada dårar och ni andra som anser er vara fullt friska.
 
Jag har lite skit att ta igen känner jag. 
Bloggen har legat på is under hela sjukskrivningsperioden men nu har jag varit tillbaka i arbetslivsinfernot i två dagar och då brinner det till lite i hjärnan när diverse olika "trender" hypas upp av sveriges "journalistkår"...
 
Senast som för några timmar sedan fick jag ta del av den nya trenden från Paris. Inte hotellarvtagerskan med handväskehunden utan platsen i Frankrike. Staden med en grandios hög metall i mitten.
Där är man tydligen ashipp om man ylvar runt som en toktysk turist med strumpor i sandalerna. Jag är inte upprörd över det. Jag skrattar här borta i min lilla periferi.
 
Hipstern är i det närmaste utdöd. Inga fler upprullade sotarmössor och bruna mockapjuck. Inga fler spretiga tangorabatter och skepparkavajer. Inga fler kilometerlånga halsdukar virade 26varv runt nacken så det ser ut som ett jävla michelindäck i batik. 
Så hur ska nu den unga förvirrade söderpubliken ta sig igenom årets modehöst på det mest absurda jävla sätt som går att uppbringa?
 
Mina vänner! Jag ger er, Normcore.
 
"så standard att det sticker ut"
 
PÅ JÄVLA ALLVAR!?
 
Jag sitter här stilla i mörkret och svettas i vrede.
 
 
Normcore... Jag pallar inte mer.
 
 
 

Pär Lagerkvist

Kategori: Allmänt

1916 gavs det ut en diktsamling av Pär Lagerkvist. Den heter Ångest.
Det är en av mina absoluta favoritböcker, alla kategorier.
 
Vi skulle välja en bok att läsa ur skolbiblioteket när jag gick i åttan. Jag valde den tunnaste utan bilder jag hittade. Det visade sig vara Ångest. Svensk lyrik fylld av mörker och som titeln föreslår en del ångest.
Helt perfekt för en kille på 14 bast.
 
Jag kom att lära mig många dikter utantill och hela äventyret slutade med att jag råkade komma över ett exemplar av les Fleurs du Mal. Visserligen en svensk översättning men med tanke på mina talanger i det franska språket var det nog lika bra.
 
Så!
Som 14-åring satt jag hemma och läste svensk sekelskiftslyrik och ännu tidigare fransk dito.
Helt normalt.
 
Jag tänkte att jag skulle citera en av Pärs dikter men jag kommer att fuska.
Mitt minne sviker mig ordentligt men det här var min favorit ur den boken för... 20 år sedan. Jävlar i gatan!
 
Jaja.
 

Min ångest är en risig skog

där blodiga fåglar skrika.

Stoltare ödemark finner du nog;

men det kvittar mig nu lika!

 

Jag sitter och  glor under torra träd

och lyss till de hesa skriken.

Jag ligger snart still under tomma träd

och ruttnar bland fågelliken.

 
 
I samma veva studerade jag Buddhism. Gissa om jag drog paralleller mellan den här dikten och den upplystes meditationer under bodhiträdet.
Lite.

Rivstart!

Kategori: Allmänt

Jag tänkte skriva om vår dag. Istället kör vi lite politik och kängpung/crustpunk. Fast det blir nog varken punk eller politik när jag tänker efter. Jag orkar inte sitta här och bli svettig med hjärtklappning och engagemang. IStället får det bli en enkel monolog om livets nycker så som döden, alkohol och ojordade stickproppar.
 
Min assnygga förstärkare/receiver (Jag vet faktiskt inte skillnaden) har inte en jordad stickpropp ansluten till sig.
Jag upptäckte detta för ungefär en vecka sedan när jag flyttade ut hela anläggningen till sin nya plats under televisionsapparaten i vardagsrummet. Den ogjordade proppen skapade ett milt förtret då jag (eftersom jag är galet smart) hade plockat fram en skarvdosa av modern modell där alla stora anslutningar har två "piggar" i sig för att matcha skårorna på jordade stickproppar. Det finns även anslutningar för ojordade proppar naturligtvis men dessa är av den mindre, avlånga modellen. Vanligtvis använd vid bordslampor och annat.
 
Hur kan en så gedigen utrustning med så många knappar och dessutom belysning (som för övrigt inte fungerar) inte ha en jordad stickpropp undrar jag? Jag har inget som helst elektroniskt kunnande och tänker inte på egen hand ens försöka lista ut hur det fungerar.
Vinylspelaren som är ansluten har en jordad propp och även en liten tunn jordkabel som skall fästas bak i "jordingången" på förstärkaren/receivern. För att minska brus har jag kommit att förstå efter ingående information från en bekant som råkar ha en Hajfaj-fetish värdig någon enorm gudom.
 
Det finns tydligen någon liten dosa man kan skaffa till. En för-förstärkare?? Den ska tydligen fixa bort bruset mer effektivt än endast jordsladden om jag har fattat det rätt. En sån har jag inte. Jag känner inget behov av en sådan då min anläggning låter krispigt som en mistlur i klart väder.
 
Åter till mitt smärre kontaktproblem.
Då min underbara sambo vid ett flertal tillfällen poängterat att vi inte alls behöver köpa fler skarvdosor eftersom det redan finns hundra stycken beslutade jag mig för att knäböja framför städskåpet (förvånansvärt lite städgrejer och en närmast otrolig mängd "braattha" grejer) och rota bland sladdar och dosor.
Jag lyckades hitta en dosa från det tidiga åttiotalet helt utan jord så nu väntar jag bara på att åskan slår ner i kåken och jag kommer hem till en smält vinylskiva på tallriken då jag vid just det tillfället har glömt min "In Rock" eller "Long Live Rock ´n´ Roll" under plexit.
Jag vet, jag vet. Svarven är ju jordad. Med min tur så går den upp i rök då den är ansluten till den mindre jordade förstärkar/receivern.
 
Snart ska jag skriva i sär den gråa giganten och försöka få igång lampan.
Snart...

På´t igen ba!

Kategori: Allmänt

I onsdags tackade jag på ett skämtsamt sätt nej till ett erbjudande om att ge mig ut i motionsträsket igen. Jag vågar ju inte springa runt i byn med någon annan människa som är van att studsa runt utan att bli märkbart svettig eller ens andfådd.
I torsdags kunde jag inte säga nej igen. Jag hade ingen vettig ursäkt. Inte ens en bruten arm kändes som ett motargument nu när den är ihopskruvad med dyrmetall och rehabbas så det står härliga till.
Det var bara att snöra på sig pumorna och ge sig iväg.
 
Fördelen med att kuta med någon annan är att man (jag) inte ger upp (dör i K.O.L-liknande plågor) lika fort eftersom man (jag) inte vill visa sig svag för någon annan. Det funkade ganska bra. jag gick nog nästan bara 500 meter. Om ens det.
Sen att det gjorde ont i lungorna efter 100 meter, halsen efter 150, ryggen efter 2 kilometer och smärtutdelningen avslutades med ett fint håll efter 2,5 km som höll i sig hela vägen in i mål. Även att det ungefär där, vid 2,5 km, började läcka saltvatten ur mina porer som letade sig in i ögonen och skapade en enorm obehagskänsla 
 
I går eftermiddag började det spänna aningens i låren och vaderna. Mina ben som inte ens tyckte det var jobbigt att springa. Resten av kroppen tyckte det var dödsjobbigt och ville att jag skulle lägga mig i en pöl på vägen och förångas men mina tappra ben kutade vidare. Det får dom tappert ångra idag tror jag. Inte för att träningsvärken är våldsam men den är en evig påminnelse om att saker inte är vad jag försöker intala mig. 
 
Jag har kommit att förstå att träningsvärk drabbar alla. Även dom som tränar regelbundet. Det är en klen men ändå liten tröst. Jag är inte ensam. Skillnaden mellan mig och många andra är att dom ser värken som något positivt. Jag ser den som ett sakta förfall och långsamt självmord.
 
Nu kvarstår frågan när? När ska jag ge mig ut igen? Ska man springa med träningsvärk eller vänta tills det mikroskopiska flåset man lyckats bygga upp återgått till en 1800-talets gruvarbetares kapacitet?
 
Det blir inga rullskridskor än på ett tag i alla fall.

Återbesök

Kategori: Allmänt

Tillbaka till hospis igen då.
Var tvungen att ta en annan resväg än den jag hittills färdats på. Inte helt bekväm med detta.
Dom som säger att omväxling förnöjer är uppenbarligen dumma i huvet. Fasta rutiner och trygghet byggde detta vackra land. Och pizzerior förstås. Fasta rutiner, trygghet och ortens special med bearnaise vid sidan om och måtte djäfvulen ta den pizzabagaren som inte delar ut klubbor till barnmåltider.
 
Jag kom fram med minst 30 minuter tillgodo så jag passade på att lokalisera entrén till förlossningen också. Som en scout. Känns ganska bra runt Danderyds sjukhus nu. Man blir liksom kompis med omgivningen. Skrattar ikapp med sköterskor och pressbyråpersonalen. Inte läkarna. Dom är lite för tuffa. Dom gillar inte heller att vistas ute bland pöbeln har jag kommit att inse. Dom rör sig inte gärna utanför kulvertar och operationssalarna. Ett visst kastsystem tror jag bestämt att det är.
 
Jo! Jag fick träffa Storzlattan idag igen. Han klippte upp bandaget, tog av gipset och plockade bort stygnen så varsamt så. Såg fortfarande lika jävla läskig ut.
Jag blev placerad i väntrum nummer två där min vän och tidigare kollega Aristides Sanchez satt i Malous finfåtölj och berätta om sitt liv. Fantastisk människa det där.
Helt plötsligt hör jag mitt namn och blir inkallad till min arbetsterapeut (en alldeles egen). Jag säger lite stolt, - Jag har en liten boll hemma som jag klämmer på lite då och då för att hålla igång armen.
- Jaha. Det kan du ju sluta med på en gång så kan du börja göra rätt istället.
- Eehh... Ja. (inte lika stolt längre)
Jag får kolla på mina röntgenbilder (dom släpade alltså iväg mig till röntgen när jag inte var vid medvetande. Vad mer gjorde dom som inte jag har någon aning om?) och se plattan och alla skruvar  och hon ritar och berättar vad som är gjort och varför det kan göra ont på diverse olika ställen i  armen trots att dessa inte varit utsatt för direkt trauma. 
Hon ger mig en standardbroschyr med diverse övningar som jag ska göra för att återfå rörligheten i armen och handen (nu fungerar inte handeden något vidare men det ska bli jättebra har jag bestämt. Bionic Man som fan) och vi går igenom alla övningar fysiskt. 4ggr om dagen ska han vrida, böja och bända på handled och fingrar för att det ska bli bättring.
 
Med en ny tid om en vecka är jag färdig för denna gången. Ett lätt löpsteg senare sitter jag på buss 509 mot Ulriksdals pendeltågsstation. Som det ska vara. Ingen ska komma här och bestämma över min jävla pizza.
 
Fight for your right to förortspizza!

Tidens Tempo

Kategori: Allmänt

Hej igen gott folk!
Jag tänkte börja med att ursäkta frånvaron men det struntar jag i.

Här följer en liten lista på saker man kan göra även fast man har en gipsad (kanske till och med jättebruten) underarm. Förslagsvis inte din starka arm. Då tror jag aktiv dödshjälp är den ända vägen att gå.

I helt oväsentlig nummer ordning.

1. Gå till barberaren och bli ompysslad i ansiktet och på huvudet.
7. Laga en rabarberpaj klockan 22.34 en måndagskväll.
5. Montera ihop en cykel från Biltema.

2. Hämta ut paket på valfritt utlämningsställe.
12. Äta smörgåstårta.

6. Fotografera läskiga hus på landsbyggden.
8. Gå på festival.

3. Cykla.

9. Spela angry birds som fan.

4. Åka med kollektivtrafiken.

11. Möblera om.

19. Hämta och lämna på förskolan.

64. Laga mat.

21. Skriva meningslösa listor.

10. Dansa naken i månens sken...

Ja! En hel mängd med saker.

Idag har vi varit hos en kvinna som morskar barn. Hon var väldigt trevlig och verkade oerhört kompetent.
Dom är oerhört bra att ha till hands har jag kommit att förstå.
I morgon ska jag på återbesök. Ja alltså inte till morskan. Till Zlatan Bergvall.
Vi ska kolla stygnen och så kan jag tro.

Jag ber att få återkomma i ärendet.

Nu är jag så trött så jag håller på att tappa telefonen i ansiktet.

Rubrik

Kategori: Allmänt

Jag hade visst redan använt den rubriken jag tänkte använda... Skit också!  Då blir ju hela inlägget helt annorlunda mot vad jag hade tänkt från början.
Tanken var ju att jag skulle skriva om valet det faktum att folk har röstat som dom har gjort och medias unkna sätt att propagera emot en ganska stor del av folkets vilja. (hur jävla rutten den än må vara).
 
Problemet som jag ser det är att Bankomat AB är skyldiga till att jag blev tvungen att köpa tre st nya skivor på Bengans idag när jag egentligen bara skulle del sju-nio i Preacher-serien.
Egentligen så är det väl kanske till och med sciencefiction-bokhandelns fel. Hade deras kortläsare fungerat som de skulle så hade jag aldrig behövt börja leta efter ett swedbankkontor så långt norrut som på Drottninggatan eftersom ingen bankomat fungerade på grund av något jättefel hos ovan nämnda bolag under just den timman jag behövde pengar.
Istället för att ta ut pengar blev jag nu tvungen att gå in på Bengans för att fråga om jag kunde ta ut pengar hos dom och för att inte verka snyltig började jag bläddra i tiokronorsbackarna.
Ganska mycket Mikael Rickfors och en å annan Streisand dök upp. Jag blev lite sugen på klassisk musik och hittade en Wagnerkonsert och en del av Grieg´s Peer Gynt som jag borde ha köpt för 20:-.
Istället gick jag därifrån med 3 dyrskivor (inte så värst dyra faktiskt men mer än 10:- kostade dom) och inte en slant på fickan då jag inte fick tömma deras kassa på pengar. 
Har man inte skidmask och halvautomatiska handeldvapen är det väldigt svårt att tömma kassor i dagsläget verkar det som. Visserligen så verkar det minst lika svårt med dessa attiraljer så det är väl kanske skitsamma. Lika bra att hålla sig på god fot med lagens långa arm..
Jag promenerade tillbaka till gamla stadsdelen och blev varse att bankomaterna helt magiskt hade börjat ge ut pfenningar igen. Glad i hågen fyllde jag mina fickor med guld och spatserade turistgatan fram med spring i steget och en röst inom mig som förbannade alla Japaner, Kineser, Amerikanare, Ryssar och Dalmasar. Varför ska alla promt stanna mitt i gatan och titta upp? SKÄRP ER!!
 
Inne på den magiska serieboden låg mina tre böcker så fint på disken under någon form av fiktiv dynga och efetr inte mer än 27 sekunder hade jag min fina gröna påse i handen och var på väg hem till Mordor igen.
 
Jag har hunnit med ett besök hos byns barberare och läst ut del  7 i serien.
 
Två kvar.
 
 

Utlägg

Kategori: Allmänt

Fan!
Måste gipset vara så stelt? Det ges ingen som helst möjlighet till flexibilitet i vänstra handen. Jag tvingas skriva med endast ringfingret på den imobilserade handen. På sidan av ringfingret dessutom. 
Det är inte lätt att vara jag.
 
Den enorma väder/temperaturväxlingen vid 15-snåret  idag gav mig en fantastisk huvudvärk också. Som grädde på moset liksom. ( vem har egentligen grädde på moset och vilket mos?)
 
Jag fick för en stund sedan reda på att en bekant har avlidit nyligen. Det är alltid märkligt för mig. Mitt känslomässiga engegemang brukar sträcka sig till att jag själv börjar tänka på min egen dödlighet och vilket avtryck jag kommer lämna efter mig. Det är ju viktigt eftersom jag bryr mig om mig själv.
 
Ganska ofta tänker jag på de efterkommande. Jag känner hela tiden att jag inte är klar. Blir man det? Färdig liksom. Jag tror inte det.
 
Hunter S Thompson kanske var färdig. 
Han gjorde sken av att vara klar när han tog sitt liv framför skrivmaskinen. Å andra sidan tror jag inte att han går att jämföra med många andra människor. Levande eller döda.
Mannen har fullständigt härjat sig igenom livet under influenser som vi vanliga människor aldrig kan komma att förstå. Han får rockstjärnor och dekadenta "konstnärer" att blekna bort i en öken av vit sand.
 
Ibland undrar jag om Tibetanerna har rätt i sina uråldriga skrifter. Upplevelsen av döden är bara en vandring i en drömliknande värld där demoner och andar fungerar som vägvisare och påminner om gott och ont. Där ljuset i slutet fungerar som den där minnesraderargrejen i M.I.B och pånyttfödelsen är ett faktum. Andligheten sitter ihop med det fysiska i oändlighet med med en reset-funktion i början/slutet av varje cykel.
 
J behöver en ny cykel och imorgon eftermiddag ska jag till barberaren.