Man får ju tycka precis vad man vill och det är ju bra. Tyvärr får man ju även uttrycka vad man vill och dessutom nästan hur man vill. (lätt överdrift) Detta leder ju lätt till en viss moralpanik och eventuell häxjakt beroende på uttryckarens förmedlingsmetod av dennes tyck.
Om jag t.ex. tycker att blåbär smakar jäst och uttrycker detta genom en insändare i metro som av misstag råkar lägga den i högen märkt "för publicering" är det värsta som händer att mina vänner får sig ett gott morgonfniss och resten av metros läsare får känna sig lite normalare i någon minut.
Om någon däremot har en förkärlek för att skära halsen av albinokängurus och visar upp detta för allmänheten via en gratislänk på något socialt nätverk lär det bli annat ljud i skällan.

Vad vill jag då ha sagt med detta?
Ingen som helst aning.
Om någon har några idéer så får ni gärna dela med er. Jag är nollställd.