Återbesök
Kategori: Allmänt
Tillbaka till hospis igen då.
Var tvungen att ta en annan resväg än den jag hittills färdats på. Inte helt bekväm med detta.
Dom som säger att omväxling förnöjer är uppenbarligen dumma i huvet. Fasta rutiner och trygghet byggde detta vackra land. Och pizzerior förstås. Fasta rutiner, trygghet och ortens special med bearnaise vid sidan om och måtte djäfvulen ta den pizzabagaren som inte delar ut klubbor till barnmåltider.
Jag kom fram med minst 30 minuter tillgodo så jag passade på att lokalisera entrén till förlossningen också. Som en scout. Känns ganska bra runt Danderyds sjukhus nu. Man blir liksom kompis med omgivningen. Skrattar ikapp med sköterskor och pressbyråpersonalen. Inte läkarna. Dom är lite för tuffa. Dom gillar inte heller att vistas ute bland pöbeln har jag kommit att inse. Dom rör sig inte gärna utanför kulvertar och operationssalarna. Ett visst kastsystem tror jag bestämt att det är.
Jo! Jag fick träffa Storzlattan idag igen. Han klippte upp bandaget, tog av gipset och plockade bort stygnen så varsamt så. Såg fortfarande lika jävla läskig ut.
Jag blev placerad i väntrum nummer två där min vän och tidigare kollega Aristides Sanchez satt i Malous finfåtölj och berätta om sitt liv. Fantastisk människa det där.
Helt plötsligt hör jag mitt namn och blir inkallad till min arbetsterapeut (en alldeles egen). Jag säger lite stolt, - Jag har en liten boll hemma som jag klämmer på lite då och då för att hålla igång armen.
- Jaha. Det kan du ju sluta med på en gång så kan du börja göra rätt istället.
- Eehh... Ja. (inte lika stolt längre)
Jag får kolla på mina röntgenbilder (dom släpade alltså iväg mig till röntgen när jag inte var vid medvetande. Vad mer gjorde dom som inte jag har någon aning om?) och se plattan och alla skruvar och hon ritar och berättar vad som är gjort och varför det kan göra ont på diverse olika ställen i armen trots att dessa inte varit utsatt för direkt trauma.
Hon ger mig en standardbroschyr med diverse övningar som jag ska göra för att återfå rörligheten i armen och handen (nu fungerar inte handeden något vidare men det ska bli jättebra har jag bestämt. Bionic Man som fan) och vi går igenom alla övningar fysiskt. 4ggr om dagen ska han vrida, böja och bända på handled och fingrar för att det ska bli bättring.
Med en ny tid om en vecka är jag färdig för denna gången. Ett lätt löpsteg senare sitter jag på buss 509 mot Ulriksdals pendeltågsstation. Som det ska vara. Ingen ska komma här och bestämma över min jävla pizza.
Fight for your right to förortspizza!