Pär Lagerkvist
Kategori: Allmänt
1916 gavs det ut en diktsamling av Pär Lagerkvist. Den heter Ångest.
Det är en av mina absoluta favoritböcker, alla kategorier.
Vi skulle välja en bok att läsa ur skolbiblioteket när jag gick i åttan. Jag valde den tunnaste utan bilder jag hittade. Det visade sig vara Ångest. Svensk lyrik fylld av mörker och som titeln föreslår en del ångest.
Helt perfekt för en kille på 14 bast.
Jag kom att lära mig många dikter utantill och hela äventyret slutade med att jag råkade komma över ett exemplar av les Fleurs du Mal. Visserligen en svensk översättning men med tanke på mina talanger i det franska språket var det nog lika bra.
Så!
Som 14-åring satt jag hemma och läste svensk sekelskiftslyrik och ännu tidigare fransk dito.
Helt normalt.
Jag tänkte att jag skulle citera en av Pärs dikter men jag kommer att fuska.
Mitt minne sviker mig ordentligt men det här var min favorit ur den boken för... 20 år sedan. Jävlar i gatan!
Jaja.
Min ångest är en risig skog
där blodiga fåglar skrika.
Stoltare ödemark finner du nog;
men det kvittar mig nu lika!
Jag sitter och glor under torra träd
och lyss till de hesa skriken.
Jag ligger snart still under tomma träd
och ruttnar bland fågelliken.
I samma veva studerade jag Buddhism. Gissa om jag drog paralleller mellan den här dikten och den upplystes meditationer under bodhiträdet.
Lite.