Min värld är inte som din värld

Asatro, spindlar och örtmagi. Bland annat

Sauerteig

Kategori: Allmänt

Idag, mina vänner, ska vi prata om deg.
Inte vilka degar som helst, utan SURDEGAR!
 
Hur kan det komma sig att denna uråldriga form av resning har nått sådana höjder så Christer Fuglesang fastnar i smeten vid återinträde i atmosfären?
Jag begriper det verkligen inte.
Jag anser mig sjävl vara en relativt modern man. Jag kan diska, städa ,baka, sy och göra några armhävningar om det kniper.
Att baka med denna substans tar inte bara sjuuuukt mycket längre tid utan är ju en fantastiskt förlegad process.
 
Visst visst. Jag menar inte att man inte ska bejaka sina nördiga sidor, inte på något sätt. Själv läser jag vuxen serier och skrattar högt åt asdåliga komediserier och filmer. Jag har bekanta som sitter och bygger avancerade komponenter som jag inte har en aning om vad dem är till för på skoj. Hemvärnsmän tillhör också en alldeles speciell kategori nördar. För att inte nämna TV-spels spelarna.
Alla dessa människor är ju någon form av vardagshjältar inom sina egna intressen och borde verkligen ha medaljer, eller i alla fall en klapp på ryggen. Men hur i helvete kan det bli en sån jävla trendklättring av just surdeg?
 
Dom flesta köper förmodligen sin surdeg i pulverform på närbutiken och smånördar lite på prov i köket hemma i bostadsrätten, men jag råkar veta att det finns människor (ja faktiskt, dom är människor också. Lika lite värda som du och jag.) som startar egna surdegskulturer från scratch. Börjar med gamla äppelskrutt eller ensilage eller hur man nu går tillväga. Jag kan inte annat än att bli imponerad över engagemanget. Varifrån hittar människor tiden och energin? Vad tar dom för preparat för att orka?
 
Jag har lagt ner mitt nikotinberoende och äter på relativt regelbundna tider och har till och med börjat träna litegrann, men det finns inte plats för surdeg i mitt liv.
Att baka två vanliga limpor tar mig ungefär två och en halv timma från start tills första smörklicken landat på det rykande brödet. Det är nästan onödigt lång tid tycker jag. Å andra sidan. Har man en passion så kan det ju rekommenderas att man lägger ner mer än 2,5 timmar varannan vecka på att hålla den vid liv.
Kanske. Tror jag.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: