Min värld är inte som din värld

Dåså mina kära läsare, vänner, släktingar och annat löst folk.

Ni trodde kanske att jag hade lagt ner efter denna långa och gravt oroväckande frånvaro från tangentbordets plastiga klickande men misströsta icke. Jag är åter vid mina sinnens fulla bruk och tänkte försöka förmedla min första chartersemester genom detta fantastiska medium som bloggen trots allt är.

 

Redan igår började motgångarna när vi glada ihågen for ut till Arlanda för att checka in i förtid. (man kan tydligen göra det nu för tiden) Det gick naturligtvis inte. Inte med det bolaget vi flyger med i alla fall då dom precis ligger i ett ägarbyte mellan SAS och Norwegian. 

Nåväl vi kunde i alla fall plocka ut  lite jorås så vi klarar den ekonomiska biten.

 

I morse gick allting relativt smidigt trots att jag tror jag såg tuppen gå och lägga sig när vi for ut till flyget. E vaknade vid fyra och klädde på sig utan anmärkningsvärda protester och vi fick med oss allt utom ett par tofflor.

Flyget gick över förväntan trots att det var trångt. Jag fick nöjet att se en flygvärdinna armbåga en gammal dam i pannan utan att skämmas nämnvärt och på något vis så hade platsnumren strulat till sig för dem så när det var dags att lämna ut de förbeställda taxfree-påsarna till charteralkisarna blev det lite av en fars som vi råkade ha första parkett till. Högst underhållande. För att inte tala om Jimmy the steward som stal hela showen med humor och en rejäl klick glimt i fejset.

När vi väl packar upp inne på rummet inser jag att min jacka ligger kvar på bussen med 300 jorå i...

 

Nöjd. Jävligt nöjd.

 

Vi har haft en väldigt bra dag ändå faktiskt. Nu är vi trötta.