Nurå?
Kategori: Allmänt
Hur gör man när man är sjukskriven under en längre period? Jag har aldrig levt så här förut. Allt är liksom nytt.
Så fort jag går utanför dörren känner jag mig lite skyldig. Jag är ju inte sjuk direkt. Visserligen hyggligt dimmig i knoppen mest hela tiden och otroligt sugen på nikotin hela tiden men det klassas ju knappast som sjukdom? Ja visst, armen är av på två ställen och hålls ihop av skruvar och brickor och jag kan inte använda den till något mer än att kanske öppna en plastkasse på Ica (om jag är väldigt väldigt försiktig), men sjuk... Nej det vill jag inte påstå.
Igår var min första riktiga dag som sjukskriven.
Jag gick upp med familjen och drack en kopp kaffe. Pussade J och E hejdå, tejpade en H&M-påse runt vänsterarmen och testkörde min nyinförskaffade ryggborste och alldeles äkta tvättsvamp i duschen. Ryggborste for the win säger jag bara. Varför har jag väntat hela mitt liv med att skaffa en sån? Dumfan!
Efter tvagningen laddade jag magen med frulle och diskmaskinen med disk och packade en väska med dokument.
Mot arbetsplatsen!
Jag skrev ut lite fler dokument och kopierade lite andra dokument och ringde lite personer som har ansvar för min ekonomiska situation.
Det pratades en hel del om rullskridskor och brutna armar också märkligt nog och allt det här hade jag mycket väl kunnat göra hemifrån men... Jag blir lätt rastlös och sällskapssjuk.
När jag kände mig klar. Nej inte klar, färdig. Klar är jag definitivt inte. När jag kände mig färdig åkte jag mot hemmet. Jag hade uppmärksammat att det står en valstuga utan stationshuset och jag hade ju varit så otroligt förutseende så jag hade med mig mitt röstkort. Klockan var väl 12:26 när jag anlände och dom öppnar ju naturligtvis inte före 14:00 så jag gick hem och försökte bajsa istället. Det gick inte.
Citodon har nämligen den effekten på mig att mitt tarmsystem förvandlas till en tegelfabrik med jävligt dålig output.
Det sitter förmodligen någon enarmad snubbe i ett citodonrus och sköter frammatningen på bajslinan. Eller ja, missköter. Typiskt knarkare!
Efter en timme ger jag upp.
Mot Ica butiken för plommonjuice. Katrinplommonjuice, "med äpple för den goda smakens skull". Äpplet hjälper föga. Jag känner mig iaf som den gamla judiska farbrorn på ålderdomshemmet i simpsons. "Where is my prrruuuuunes?"
Sen hämtade jag E på förskolan och vi gick hem och hade bollsporter. Det slutade med att jag lyckas plantera en liten hård plastboll rakt i hennes öga.
Och priset till årets styvfarsa går till! *trumvirvel ALLA ANDRA!
Första dagen på mitt liv som sjukskriven.