A-laget
Kategori: Allmänt
Det var i Norrköping det skulle skrivas en historia utan dess like.
Nu blev det ju inte så.
Istället åkte jag och Johan dit och hårdrockade i två dagar. Det är däremot en historia utan dess like. Men den får ni ta del av en annan gång. Ett kapitel i memoarererna. Om jag kommer ihåg det. Chipsbrist och en ovilja att gå på trottoarer, blandat med riktigt dålig julmusik och världens bästa svartmetall.
Och sportlunch förstås.
Igår kväll sköts det fyrverkerier på området igen trodde vi. Det visade sig vara människor som sköt på varandra. Vid en skola. Heja dårskap.
Man kan ju önska att vi får till resurser till en märstamilis, eftersom vi aldrig kommer få tillbaka våran polis i den här jävla byn.
Fri framfart för buset på alla sätt och vis. De organiserade äger hålan och det börjar bli farligt för gemene man att bege sig ut på gatan utan kroppsskydd och medhavd arsenal.
Jag brukar ofta tänka att barnen blir för hårt curlade idag. Att jag minsann inte hade sällskap till skolan i deras ålder eller behövde tala om exakt var jag befann mig hela tiden för mina föräldrar.
Men, då hade vi inte polishelikopter uppe i luften ovanför området fyra dagar av sju. Om det var någon som sköt på någon annan så skedde nästan uteslutet i det tysta rummet utan civil inblandning på något sätt.
Vi barn hade en ganska skyddad miljö. Om någonting i bysamhället skedde utanför normen så gick budkavlen som en löpeld och larmade allt och alla.
När jag i somras frågade en polis som vandrade genom området, på jakt efter en eller flera biltjuvar, om vi skulle ta in våra barn fick svaret. "Njae, jo. Ja det kan ni nog göra." Då blev jag lite mer missnöjd med myndighetens ovilja att informera allmänheten om direkta hot mot våran personliga säkerhet.
När jag ser öppen droghandel utanför mitt köksfönster varje dag, hela sommaren. På samma ställen där barnen leker koja i buskarna. Då tappar jag tilltron till att man verkligen vill göra någonting åt droghandeln. Då tror jag istället på rykten som säger att det är viktigare för polisen att ta den enskilda och göra det många gånger för att få fin statistik. Antalet "tillslag" är viktigare i pappersarbetet än resultatet av ett.
Jag säger inte att den individuella polismannen är en gris som arbetar för sina egna intressen och karriärklivs skull. Jag tror att just den polismannen inte har något jävla val än att följa de direktiv som han eller hon har blivit tilldelade. Däremot tycker jag det är pinsamt att vi har högt uppsatta människor inom t.ex. polisväsendet utan någon som helst samhällsinsikt och vilja att förändra rådande kriser inom myndigheten.
Nästan så jag känner mig lite kränkt.
Man vill ju ändå vara en del av samhällestrenden.
Hell Oden